I Natursidan.se:s Naturjulkalender 2014 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
För Åsa Vading var 2014 ett jubileumsår på flera sätt. Det var exakt 10 år sedan hon började fotografera, 50 år sedan hon föddes och hon blev under året invald till Naturfotograferna/N. Fler av hennes bilder kan ses på Vading.com
“Fotomässigt så inleddes 2014 med en intensiv period av fotograferande. Många av mina motiv har jag hittat i trakterna runt om Uppsala. Bälinge mossar är ett område jag ofta återvänder till, men även trakterna omkring Hammarskog och Hjälstaviken besöker jag ofta. Det har också blivit en fotoresa söderut mot Österlen – ett fantastiskt landskap som man inte kan se sig mätt på. Där strövade jag längs stränderna, filosoferade och fotade havet. Senare i juli satte en allvarlig fotledsfraktur tyvärr punkt för mitt fotograferande, och resten av året ägnas nu istället åt rehabilitering.
Det häftigaste fotominnet från året är i från april, då två huggormar kom ringlande fram till mig och parade sig mitt framför mina fötter. I övrigt har jag lekt väldigt mycket med dubbelexponeringar under året, vilket verkligen har lockat fram fotolusten.
5 januari
Årets första fotoutflykt gick till Bälinge mossar. Dimman låg tät över mossen och kylan var rå. Det var så tyst som det bara kan vara ute på landet, långt bort från stadens brus. Plötsligt hördes korpen ljuda långt där borta i fjärran, nästan spöklikt. Snart vände vi bilen hemåt igen. Det var då såg vi dem ute på ett av fälten – hjortarna! Och en av dem var alldeles vit.
4 april
En härlig fotoutflykt till fågelsjön Hjälstaviken tidigt på våren. Jag fotade tranor och sothöns, samt lekte med dubbelexponeringar. Men när det var dags för fika fotade jag med stort och närgånget intresse min matlåda! Hoppas att ingen såg mig. Uppe på locket satt nämligen en väldigt söt liten varelse och spanade in den tedroppe som hamnat där. Man hittar ibland sina motiv där man minst anar det!
21 april
Med målet att fotografera lekande grodor, fick jag istället ett helt annat kräldjur serverat på guldfat mitt framför mig på parkeringen. Ut från skogen krälade en lång svart huggorm med riktning rakt emot mig och stannade sedan upp mitt framför mina fötter. Efter några minuter kommer ytterligare en huggorm ringlandes ut från skogen. Den närmar sig den första ormen och glider så utan tvekan upp på dennes rygg. Sen var det bara att lägga sig ner på grusplanen och börja fotografera, jag befann ju mig på första parkett! I cirka 10 minuter höll den kärleksfulla omfamningen på, innan de delade på sig och slingrade sig ut till skogs igen, var och en åt var sitt håll.
9 juli
Ale stenar– denna mytiska plats i Skåne. När solen stod som vackrast ägnade jag mig åt att förevigade stenstoderna. Så kom ögonblicket jag väntat in, då solen hamnade exakt där jag ville ha den. Jag skulle just trycka av min bild – då uppenbarade sig plötsligt en annan fotograferande turist där, mitt framför mig och min kamera. Hon fick då bli stjärnan i min bild, utan att hon själv visste om det. När jag nöjd visade henne resultatet, bad hon 1000 ggr om ursäkt för att hon förstört min bild. Och jag som tyckte att hon blev pricken över i:et!”
