Anna Pielach och fågelfotsmossa.
”Mossfluencer” vill locka fler till Mossornas vänner
Det började som en metod för personlig inlärning, men har utvecklats till en satsning på att lära ut mossor på ett nytt sätt.
Det var en vacker, solig augustidag 2021. Anna Pielach stod mitt i en myr i Jämtland tillsammans med naturvårdsbiologen Fredrik Larsson och mossexperten Peter Carlsson. De höll upp och analyserade ett par vitmossor, som är bland det svåraste att lära sig inom mossor. Anna tittade frustrerat på eftersom hon visste att ”fem minuter senare skulle jag ha glömt allt de hade sagt om hur man skiljer dem åt”.
Istället bad hon Peter att upprepa allt han sa, men den här gången framför Annas mobilkamera medan hon filmade.
– Jag blev sedan inspirerad av några spontana filmer om rara mossor som mossexperten Henrik Weilbull delade i sociala medier. Jag kände att det skulle behövas en ”mossfluencer” som kan föra ut den här typen av kunskap på ett systematiskt sett. Mossor finns ju överallt från urbana miljöer till Arktis. De är som vackra små konstverk samtidigt som de kan berätta mycket om sin miljö och dessutom året runt, berättar Anna Pielach.
Stor bandmossa.
Verktyg för att lyfta mossartkunskap
Men det kan vara en viss tröskel att komma över för att lära sig om mossor. De är ju små av naturen, lätta att missa och en hel del av dem kräver mikroskop för att säkert komma fram till rätt art. Samtidigt finns det ett stort intresse för mossor.
– Många vill lära sig mer om dem men blir avskräckta på grund av hur svårt det är. Med instruktionsfilmer om allt möjligt på YouTube kändes det att det var dags för ett likadant verktyg för att lyfta mossartkunskap. Något att hjälpa mossintresserade att komma över tröskeln till lärandet så att man vågar ta första eller nästa steget i fält eller vid mikroskopet. Jag såg även en möjlighet att ordentligt fylla igen mina egna kunskapsluckor genom att skapa material för andra. En win-win, säger Anna.
Resultatet kan numera ses på Mossornas vänners Youtube-kanal. Det är i Mossornas vänners regi som Anna gör filmerna med målet att främja kunskap om mossor. Hon berättar om olika mossarter, förklarar var de kan hittas och hur de känns igen.
Uppskattat innehåll i nischat ämne
Anna berättar att många har hört av sig och varit väldigt entusiastiska och uppmuntrande.
– Någon har skrivit att de efter att ha sett en av filmerna äntligen hittade en art som de hade försökt lära sig. Någon annan tackade för filmerna och berättade hur de triggade ett intresse för mossor i klippmiljöer. Bättre recensioner skulle jag inte kunna hoppas på. Jag blir taggad av att se kunskapen spridas och användas. Kanalen har i skrivande stund över 270 följare vilket jag är väldigt nöjd med med tanke på hur nischat ämnet är.
Skirmossa med tydligt cellmönster.
Vad har du för planer framöver med kanalen?
– Jag har nyss fått lite bättre kläm på en ny redigeringsmjukvara så nu börjar det bli riktigt roligt och jag vill filma så många arter i Sverige som möjligt! Man ska kunna göra en resa från gräshakmossa på sin gräsmatta till exklusiva fjällarter via kanalen. Spellistorna ska fyllas på och organiseras på ett sätt som gör de lätt att navigera. Tanken är att både nybörjare och de mer erfarna ska kunna utveckla sina kunskaper från en nivå som passar dem och utifrån olika vinklar som ekologi, taxonomi eller naturvårdsintresse. Jag planerar att söka pengar för att kunna resa runt och filma de arter och miljöer som inte finns på västkusten. Förhoppningen är även att fler bidrar genom att presentera arter och miljöer så att man även får en känsla för vilken levande och varierad gemenskap vi har kring mossor i Sverige. Det blir fortsatt fokus på artbestämningsfilmer men på sikt vore det även kul med något annat format, till exempel korta naturfilmer om mossor med olika berättelser. Allt görs dock ideellt så det tar den tid det tar.
För den som blir lite nyfiken på mossornas värld – har du några tips på arter att leta efter i närmiljön som kan vara lite extra fina, spännande eller fascinerande att titta närmare på?
– I södra Sverige kan man börja på träd i städer och leta efter de gröna kuddarna av hättemossor som har varit på tydlig framfart till följd av svavelföroreningarnas minskning de senaste tre decennierna. Det var helt otänkbart att hitta mossbeklädda trädstammar i urbana miljöer på 80-talet och det kan vara roligt att med egna ögon se ett exempel på när saker går åt rätt håll. Även kornskruvmossa är jättefin att leta här. Den ser ut som en liten suckulent växt med gröna ”pärlor” som sitter på bladen och man kan hitta den på lövträd i centrala Göteborg. Lungmossa kan man hitta både i trottoarskrevor och i det vilda. De ser ut som små gröna öar prydda av palmträd- och parasolliknande strukturer som innehåller de reproduktiva organen. Bredvid sitter skålliknande strukturer med groddkorn, det vill säga små cellklumpar som mossan använder för asexuell reproduktion. Det händer mycket på en lungmosseplanta! På stenmurar med kalk kan du hitta mysiga lurviga kuddar av hårgrimmia eller mörka tuvor av murblommossa med vackra kapslar som ser ut som röda solar när de är mogna.
Lungmossa med groddkornsskålar.
Förstora – för att artbestämma och fascineras
Förutom att titta på filmer så är en lupp nästan ett krav för att lära sig mossor. Många artspecifika detaljer ses enbart i ganska kraftig förstoring. Inzoomade blir dessutom de flesta mossor snygga och fascinerande och man upptäcker ”en rikedom av former och färger”, som Anna beskriver det. I en stereolupp eller mikroskop ”tar man det till nästa nivå med vackra cellmönster, juvelliknande oljekroppar eller björndjur som gömmer sig bland bladen”.
Purpurmylia.
Många av arterna som du gjort filmer om hittills är ganska ovanliga – kommer det även göras mer nybörjarvänligt material?
– Ja, de flesta hittills är lite ovanligare men det hoppas jag att börja ändra på under vintern. Det finns redan en filmserie om svenska bandmossor som är ett väldigt tacksamt släkte att ta sig an som nybörjare. Det finns bara fyra arter i Sverige och de har ett väldigt speciellt utseende. Den vanligaste arten, bandmossa, är väldigt vanlig i stora delar av landet och lätt att lära sig. Sådana små och lättbegripliga släkten står först på tur att filmas tillsammans med några av de vanligaste arterna.
