Miljöersättning viktig för att bevara naturvärden i betesmarker

Naturbete. Foto: Erik Hansson

Sedan 2002 kartlägger Jordbruksverket och länsstyrelserna Sveriges ängs- och betesmarker. Den senaste inventeringen visar att nästan 40 procent av betesmarkerna som inte sköts med hjälp av miljöersättning har förlorat sina natur- och kulturvärden.

Jordbrukslandskapet hör till de landskapstyper som har flest hotade arter enligt ArtDatabanken och det beror bland annat på minskningen av naturbetesmarker. Denna naturtyp, som alltså betas relativt kraftigt av djur hör till de mest artrika miljöerna i landet. Med naturbete under många år uppstår marker med arter som gullviva, kattfot, gökärt, höskallra och prästkrage och på en enda kvadratmeter kan det under gynnsamma förhållanden finnas uppemot 70 kärlväxter i en naturbetesmark. Dessa gynnar i sin tur en mängd insekter, vilket i sin tur ger mer föda åt fåglar.

LÄS ÄVEN: • Intervju med WWF om vikten av naturbetesmarker

I kartläggningen av Jordbruksverket och länsstyrelserna är det artrikedomen och kulturmiljöerna i landets värdefullaste ängs- och betesmarker som inventeras. Det har visat sig att en fjärdedel av betesmarkerna som inte har någon miljöersättning tappat sina värden (ofta på grund av att de växer igen), men går att restaurera igen. 14 procent saknar de natur- och kulturvärden som uppstår när markerna betas och sköts (så kallad hävd).

För landets ängar kan 15 procent återställas medan 14 procent helt saknar dessa naturvärden.

LÄS ÄVEN: • Nya regler för nötdjurs utevistelse ”allvarliga försämringar”

Miljöersättning kan en markägare få för att exempelvis sköta och bevara betesmarker, slåtterängar, skogsbete, mosaikbetsmarker eller gräsfattiga marker och det finns även ersättning att söka för att restaurera områden.

Samtidigt visar en undersökning av Sveriges Lantbruksuniversitet och länsstyrelsen i Västra Götaland att två tredjedelar av länets invånare tycker att det är ”mycket viktigt” att bevara naturbetesmarker. Färre än en procent av invånarna tycker att det är oviktigt.

LÄS ÄVEN: • På svenska restauranger serveras framför allt importerat kött

På naturbetesmarker betar oftast nötkreatur och 40 procent av nötköttskonsumenterna uppger i samma undersökning att de kan tänka sig att betala 20 procent mer för nötkött från djur som gått på naturbete. Mest positiva till det är kvinnor, medelålders och äldre, samt stadsbor. Män, yngre personer och folk som lever på landsbygden är inte lika intresserade av att betala extra för naturbeteskött.

Enligt enkäten som gjordes finns det samhällsekonomiska skäl att höja den nuvarande miljöersättningen och stöd till naturbetesmarker eftersom folk är beredda att betala för naturbeteskött, men också för att det skulle öka den ekonomiska konkurrenskraften hos stutar (ung kastrerad hane av nötkreatur) och därmed förbättra tillgången på betesdjur.

Källor: Jordbruksverket och länsstyrelsen