Malariadödsfallen har halverats, men resistens ökar

Myggan Anopheles albimanus sprider malaria. Foto: James Gathany via Wikimedia

Myggan Anopheles albimanus sprider malaria. Foto: James Gathany via Wikimedia

Enligt en rapport från Världshälsoorganisationen, WHO, har antalet dödsfall orsakat av malaria minskat med nästan hälften sedan år 2000 – 49% i Afrika och 45% i resten av världen.

– De 3,3 miljoner som räddats mellan år 2000 och 2012 var alla fall från de mest riskfyllda malariazonerna, samt barn under 5 år – det vill säga precis den grupp som är mest sårbar. Under samma period minskades antalet dödsfall bland barn i Afrika med uppskattningsvis 54 %, skriver WHO i sin rapport.

Under 2013 klarade sig två länder i riskzonen för första gången helt utan dödsfall, Sri Lanka och Azerbaijan, och elva länder lyckades bibehålla noll antal dödsfall.

Orsaken till minskningen uppges vara att allt fler får tillgång till impregnerade myggnät och bättre och snabbare sjukvård.

Men fortfarande rapporteras 270 miljoner malariafall varje år och av dem dör över en halv miljon människor (de allra flesta är barn under fem år). Myggor som är resistenta mot bekämpningsmedel finns nu i 49 länder världen över och oroväckande nog har fem länder även rapporterat om resistens mot det främsta läkemedlet mot malaria, artemisinin.

Bekämpningen av malaria skulle inte ha fungerat utan biståndet till fattiga länder. Men för andra året i rad har en minskad aktivitet på detta område setts, t ex har tillgången på behandlade insektsnät minskat.

Pilgrimsfalk. Foto: Zsombor Károlyi

Pilgrimsfalk, en art som drabbades hårt av DDT. Foto: Zsombor Károlyi

Malaria orsakas av en parasit som finns i vissa myggarter och överförs till människan då myggan suger blod. DDT (som Paul H Müller belönades med Nobelpris för 1948) har använts i enorma kvantiteter genom åren för att utrota malariamyggorna. Medlet verkar genom att öppna upp natriumkanaler i insekternas nerver vilket gör att de inte fungerar som de ska och till slut dör insekten. Mutationer i generna för dessa natriumkanaler gör att insekterna kan bli immuna mot medlet.

Förbudet mot DDT har vållat en mycket infekterad debatt på många håll. En central roll fick boken ”Silent Spring (”Tyst vår”) skriven av Rachel Carson där hon varnade för riskerna med bekämpningsmedel, bl a DDT. Mest känd är kanske påverkan på fåglars förmåga att bilda hållbart äggskal. Trots att det är längesedan DDT slutade används i Sverige är äggskalen hos pilgrimsfalkarna 7-10 procent tunnare än normalt. Det finns dessutom många fler negativa effekter på djur och människa.

Debatten som följde ledde senare till att DDT förbjöds, 1970 i Sverige och 1972 i USA. Ett förbud som på vissa håll anses ha orsakat 50 miljoner människors död. Den åsikten visar dock att man inte tagit del av den forskning som finns. Dels påverkar DDT djur och natur negativt (se referenser nedan) men kanske framförallt så förde den massiva användningen med sig en spridd resistens mot medlet. Man räknar med att cirka 40 000 ton DDT användes varje år mellan 1950-1980.

Till en början såg DDT faktiskt ut att vara den mirakelkur världen behövde för att bekämpa en rad sjukdomar som spreds av insekter. I Indien reducerades antal malariadrabbade från över hundra miljoner till endast femtiotusen per år under en period av tio år. På Sri Lanka var man ytterst nära att nå målet att helt utrota malaria, man gick från tre miljoner drabbade till under trettio fall per år. Men den positiva utvecklingen skulle ändras ganska dramatiskt.

Efter några år av succéartad bekämpning av malaria hände något; i Indien insjuknade nu nära fem miljoner människor, på Sri Lanka två miljoner och i vissa länder i Centralamerika drabbades nu tre gånger så många som innan bekämpningen med DDT hade startat. Och detta trots att man ökade användandet av DDT. Myggorna visade sig ha blivit resistenta mot DDT. I Nature nummer 293 publiceras till och med siffror från El Salvador på att för varje kilogram DDT-besprutningen ökade krävdes 105 dödsfall på grund av malariaresistens.

Med andra ord, att bara använda DDT är inte lösningen på problemet.

Källor: 
– Beard, J. (2006) DDT and human health. Sci Total Environ 355, 78-89
– Venners, S., et al. (2005) Preconception serum DDT and pregnancy loss: a prospective study using a biomarker of pregnancy. Am J Epidemiol 162, 709-716
– Garabrant, D.H., et al. (1992) DDT and related compounds and risk of pancreatic cancer. Journal of the
National Cancer Institute 84, 764-771
– Snedeker, S.M. (2001) Pesticides and breast cancer risk: a review of DDT, DDE, and dieldrin. Environ Health Perspect 109, 35-47
– Geisz HN, Dickhut RM, Cochran MA, Fraser WR, Ducklow HW (2005)
– Nature Vol 293 17 September 1981 s 181–185
http://www.chem.unep.ch/ddt/DDTToxicity.html
http://www.inchem.org/documents/ehc/ehc/ehc83.htm