Legal handel med noshörningshorn?

Det finns idag fem noshörningsarter av vilka tre är akut hotade, en är sårbar och en har status som nära hotad enligt Internationella naturvårdsunionens (IUCN) kriterier. De två afrikanska arterna, trubbnoshörning och spetsnoshörning är kanske de mest välkända arterna, medan de asiatiska arterna; indisk pansarnoshörning, Javanoshörning och Sumatranoshörning är mindre kända.

Spetshornsnoshörning. Foto: /WWF

Spetsnoshörning. Foto: Martin Harvey/WWF-Canon

Ett av de främsta hoten mot samtliga noshörningsarter är tjuvjakt. Djurens horn är hett eftertraktade särskilt som ingredienser i traditionell kinesisk och vietnamesisk medicin. Hornen påstås kunna bota vitt skilda sjukdomar som reumatism och cancer. Sådana påståenden saknar helt vetenskapligt stöd. Hornen består dessutom enbart av keratin, samma protein som bygger upp hår, naglar och hud hos människor så det finns bättre källor till det ”verksamma” ämnet.

All internationell handel med noshörningshorn är förbjuden enligt CITES, en internationell konvention som förbjuder handel med hotade växter och djur. Att noshörningar är upptagna i CITES innebär inte att all jakt är förbjuden, i Sydafrika skjuts varje år ett antal trubbnoshörningar helt legalt genom licensjakt men deras horn säljs inte vidare. Det förhindrar dock inte att handel förekommer på den svarta marknaden där handel med noshörningshorn är en inkomstkälla för organiserad brottslighet. Tjuvjakt av noshörningar i Sydafrika, där de största noshörningspopulationerna återfinns, har ökat lavinartat de senaste åren.

Nyligen publicerades en artikel i Science där författarna, ledda av Duane Biggs, argumenterade för en kontroversiell metod för att stoppa tjuvjakten. Genom att skörda horn från levande noshörning och legalisera handeln med dessa horn hoppas de komma till bukt med tjuvjakten. Tanken är att skörda horn från 5000 noshörningar som lever på privata ägor i Sydafrika. Hornen växer ut igen och beräkningar visar att det skulle kunna ge årliga skördar på 0,9 kg horn per noshörning. Genom att sälja hornen hoppas man kunna möta efterfrågan på horn och därmed pressa ner priserna från dagens astronomiska 65000 dollar/kg till nivåer där djuren inte längre kommer vara attraktiva mål för tjuvjägare. Om det går att mätta marknaden så skulle incitamenten för tjuvjakt helt försvinna. Idén är inte särskilt ny, redan i början av 90-talet diskuterade forskare en eventuell legal marknad och hur det skulle kunna påverka noshörningsbestånden. Själva idén kan jämföras med hur krokodiler och alligatorer föds upp för att producera kött och skinn som säljs legalt, istället för att marknaden ska tillfredsställas genom tjuvjakt av hotade arter. Dock finns en uppenbar skillnad i att noshörningar inte går att hålla som boskap på småytor.

Sydafrikas miljöminister, Edna Molewa, är försiktigt positiv till idén och säger sig vilja utforska alla möjliga alternativ för att rädda noshörningarna. Men andra som Paul Wasser, professor i bevarandebiologi vid University of Washington, är betydligt mer skeptiska. Enligt Wasser är det stora problemet att det är tveksamt om det kommer att vara möjligt att pressa ner priserna tillräckligt. Om mängderna horn som skördas varje år inte täcker hela efterfrågan så kommer tjuvjägare fortfarande ha villiga köpare.

Trubbnoshörning. /WWF

Trubbnoshörning. Foto: Brent Stirton / Getty Images / WWF-UK

En legal marknad kan dessutom medföra nya problem. Dels kan det driva upp efterfrågan genom att noshörningshorn blir en vara som är okej att äga, det kan också skapa en svårkontrollerad marknad där tjuvjägares horn kan komma att säljas som horn från sövda noshörningar. På många sätt liknar debatten den om andra kontroversiella marknader, som sex och droger, där åsikterna går isär huruvida skador bäst minimeras genom hårda förbud eller en vit marknad som lättare kan övervakas och regleras.

Att ta bort horn från noshörningar har redan använts som metod för att skydda djuren från tjuvjägare, men utan att hornen sålts vidare. Det har dock visat sig att även noshörningar som nyligen fått sina horn borttagna kan falla offer för tjuvjägare. Varför är oklart men det har spekulerats i att de som utför tjuvjakten får betalt per individ de skjuter snarare än mängden horn samt att hornlösa individer kan skjutas för att tjuvjägarna vill undvika att lägga tid på att spåra samma individ igen.

Det hela är ett komplicerat ämne som är långt ifrån utrett, det enda som står klart idag är att alla noshörningsarter är under hård press från tjuvjägare. Så vad kan du och jag göra?

Ett första steg är att inte köpa eller sälja noshörningshorn. Föreställningar om noshörningshorns medicinska egenskaper är kanske inte särskilt vanliga i Sverige, men noshörningshorn förekommer i andra former som prydnadsföremål och knivhandtag. Äger du någonting sådant finns naturligtvis inte mycket att göra då noshörningen redan är död, men avstå från att sälja föremålet vidare.

Ett flertal organisationer, bland annat WWF, arbetar för noshörningars bevarande samt med att motverka tjuvjakt. Projekten är inte billiga, särskilt inte då områdena som behöver bevakas är stora, och alla bidrag är mycket välkomna.

Om du som turist befinner dig i noshörningsområden eller ger dig ut på safari se då till att turista ansvarsfullt. Följ upp var dina pengar går, hur mycket når områdets ekonomi och hur mycket stannar hos en svensk researrangör? Ett viktigt verktyg för att minska tjuvjakt är att se till så att levande djur är värda mer än döda.

Källor
• Milner-Gulland, E. J., N. Leader-Williams, and J. R. Beddington. 1993. Is dehorning African rhinos worthwhile? Pachyderm 17:52-58.
• Rachlow J.L., and Berger J., 1997 Conservation Implications of Patterns of Horn Regeneration in Dehorned White Rhinos. Conservation Biology 11: 84-91
Science
WWF

Daniel (3 Posts)