Stora delar av Adolfsbergsskogen är täckt av ett tjockt mosstäcke.
Lång kamp har fått kommun att ändra sig om artrik skog
För tio år sedan ansåg kommunen att skogen i Storvreta var lämplig att avverkas och istället bli ett bostadsområde med 300 villor. Men nu har kommunen gjort en helomvändning. Arbetsgruppen som lett kampen berättar hur de lyckades.
Det såg länge mörkt ut för Adolfsbergsskogen i Storvreta norr om Uppsala. Kommunen ville ta ner skogen och bygga 300 villor på det 50 hektar stora området. Detaljplanen var framtagen och byggstart var satt till år 2016.
Det är egentligen en svindlande tanke att en skog med så här höga naturvärden så lättvindigt hade kunnat försvinna för alltid för att bygga villor. Trots 150 naturvårdsarter, varav 56 är rödlistade, 9 är ansvarsarter i Uppsala län och 3 arter är så pass hotade att de har ett särskilt åtgärdsprogram. Trots arter som knölig taggsvamp, raggtaggsvamp, violgubbe, fem orkidéarter, aspsplintbock, elva rödlistade fågelarter som häckar i området och minst sju arter av fladdermöss, varav två är rödlistade.
Lång kamp gav resultat
Av allt att döma har dock dessa planer stoppats nu. Återigen tack vare att ideella krafter gått samman.
Idag, tio år senare, benämner kommunen nämligen istället samma område som en skog med höga naturvärden och ett rikt friluftsliv som ska utredas utifrån möjligheter för markförvärv, avtal och/eller formellt skydd.
– Det är en helomvändning från kommunen i frågan, berättar Håkan Aronsson, Margareta Ericsson och Patrick Fritzson i Arbetsgruppen Rädda Storvretaskogen.
De har fört kampen mot byggplanerna under hela den här tiden.
Känns det som att faran är över för Adolfsbergsskogen nu?
– Man kan inte fastställa detta fullt ut ännu. Den aktuella Grön- och blåstrukturplanen har varit ute på remiss och ska vara klar våren 2026. Den kommer att ingå i översiktsplanen 2028. Därefter kan vi kanske se inriktningen ännu tydligare.
I Adolfsbergsskogen finns ett flertal kärr och vattensamlingar. Bilden visar ett av källflödena i skogen.
En lång rad åtgärder i kampen
För att stoppa byggplanerna har gruppen jobbat på lite olika sätt. Kontinuerliga naturinventeringar, flera debattartiklar i Upsala Nya Tidning, medverkan i media och uppvaktning av kommunpolitiker och Länsstyrelsen. De har också använt sig av en hemsida och en Facebook-sida för att hela tiden kunna kommunicera vad som händer till intresserade.
– Det som också har varit viktigt är att vi i kärngruppen kunskapsmässigt har kompletterat varandra med olika kompetenser och erfarenheter av tidigare lyckade aktiviteter för att rädda skyddsvärd natur. Vi har satsat på kunskap och information om våra fynd.
Är det något särskilt som varit extra effektivt under det här arbetet?
– Vi tror att det är de sammantagna ansträngningarna som har varit avgörande för att vi kunnat lyfta frågan om att stoppa byggnationerna och skydd av skogen. Ska man understryka något speciellt så är det nog de ständigt pågående naturinventeringarna där vi har hittat ett stort antal naturvårdsarter som tidigare var helt okända för myndigheterna och allmänheten.
Violgubbe, rödlistad som sårbar, tål inte skogsavverkning.
Forskning bedrivs i skogen
Genom mängder av fynd av olika signalarter och rödlistade svamparter upptäcktes att skogen är en kalkbarrskog och det har bland annat gjorts fynd av svampen violgubbe (rödlistad som ”sårbar”). Den växer på flera platser i skogen och har nu blivit föremål för forskning av biologer vid Uppsala universitet.
– Universitet har för övrigt flera pågående forsknings-projekt i Adolfsbergsskogen rörande svampar. Tack vare att det är en kalkbarrskog, som är så artrik och välinventerad, har flera forskningsprojekt kunnat påbörjas och genomföras. Den rika förekomsten av violgubbe har varit underlag för flera projekt, där man dels har gjort helgenomsekvensering, dels tittat på hur unika individer av violgubbe breder ut sitt mycel, skriver Arbetsgruppen Rädda Storvretaskogen.
Skogspärlemorfjäril lever i skogen.
Att skogen är så välinventerad har också lett till ett annat projekt där man tar fram en metod för att undersöka ett skogsområdes svampar med hjälp av jordprover. Då används Adolfsbergsskogen som referens. Förhoppningen är att kunna hitta en metod för att ta jordprover och upptäcka mycel utanför säsong eller under år då det inte finns några fruktkroppar.
Har ni några tips till andra som kämpar för sin närnatur?
– Försök att bygga upp en arbetsgrupp med personer med varierande kompetens kopplad till alla de frågor som kan bli aktuella. Man måste jobba tålmodigt och långsiktigt och på många olika plan med den aktuella frågan. Dessutom måste man vara beredd på att gå in i återvändsgränder och att möta motstånd. I sådana fall söker man andra vägar och fortsätter kämpa för det man tror på. De insatser man gör måste också anpassas till de lokala förhållandena, skriver Arbetsgruppen Rädda Storvretaskogen.
