Krönika: Pyralidskandalen är talande för vår giftiga tid

Klopyralidskadad tomatplanta. Foto: Ulf Nilsson, Fritidsodlingens riksorganisation (FOR)

Krönika: Ett aktuellt fall belyser hur det verkar lättare att få ut bekämpningsmedel på marknaden än att få bort dem när de visat sig vara skadliga.

Om ni inte hänger i odlingskretsar kanske ni inte har koll på pyralidskandalen som briserade för två år sedan och som fortfarande är minst lika aktuell.

Fritidsodlingens riksorganisation (FOR), som jobbat med frågan sedan den upptäcktes, summerar den bra. Det började med att erfarna odlare upptäckte att de fick märkliga skador på plantor av tomat, chili och paprika. De blev missbildade med vridna stjälkar och förtvinade blad. Efter ett tag kunde odlarna komma fram till en gemensam nämnare; de hade använt växtnäring baserad på vinass, som är en restprodukt från sockerbetsindustrin. Journalisten Lena Israelsson har gjort ett jättejobb med att samla in vittnesmål och utreda frågan och hon lyckades också koppla skadorna till ogräsmedlen klopyralid och aminopyralid, som kan följa med i vinassen.

Det finns många märkligheter i historien, men en är att ämnena var godkända för ekologisk odling och Krav-märkta.
– Det visade sig att innehållet i en ekologisk näring inte behöver vara ekologiskt, enbart godkänt för ekologisk yrkesodling, skriver Fritidsodlingens riksorganisation.

Producenterna och återförsäljarna av växtnäringen blånekade och förkastade teorierna, trots att många odlare gjorde enkla, men tydliga test som bevisade att den utpekade växtnäringen gav uppenbara skador på tomatplantor. För att få mer på fötterna skickade FOR in prover och genomförde enkäter som visade att det mycket riktigt var ogräsgifter i näringen.

Inför odlingssäsongen 2022 är detta fortfarande ett problem och det har skapats en namninsamling för att stoppa pyraliderna. Lena Israelsson tipsar om sätt att välja pyralidfri jord och näring och som vanligt är det bästa att göra egen näring antingen av kissvatten eller nässelvatten.

Historien känns igen

Den här historien har alla typiska ingredienser för många liknande skandaler och känns igen från kampen mot DDT och hormoslyr förr i tiden och kampen mot neonikotinoider, glyfosat och mängder av andra gifter i dagsläget. Det skildras bland annat väldigt tydligt i Dave Goulsons bok ”Silent Earth” (kommer på svenska som ”Tyst jord” i vår), men även delvis i exempelvis Henrik Ekmans ”Naturen vi ärvde”. Ett bristfälligt regelverk tillåter att det besprutas utan att det finns tillräckliga studier på hur det påverkar omgivningarna, miljön, insekter, växter och människor.

Det är oftast upp till ideellt arbetande miljöorganisationer, journalister eller forskare med små medel att försöka hitta bevis för att dessa medel orsakar skador och det är inte alltid så enkelt. Om medlen skulle innebära att insekter omedelbart föll ned döda vore det uppenbart, men studier visar att de snarare försvagas, får svårare att orientera sig eller blir mer mottagliga för sjukdomar. Sådana effekter är svårare att mäta och härleda. Detsamma gäller för oss människor. Vi får i oss små doser av bekämpningsmedlen genom det vi äter. Ingen dör omedelbart och kanske är riskerna små, men hur det påverkar oss i långa loppet är det ingen som vet. USA:s federala miljöskyddsmyndighet EPA har till exempel räknat ut att barn som är 1-2 år gamla får i sig doser av glyfosat som överskridet de värden som myndigheten klassat som ”ingen signifikant risk”.

Första reaktionen: förnekelse

Om forskare lyckas hitta bevis för skador så inleder industrin oftast en kraftfull kampanj där resultaten förnekas, förkastas och förtalas så länge det går. Samtidigt marknadsförs produkterna hårt och industrin tar fram egna tester för att visa att de är ofarliga. Ofta anlitar de erfarna pr-byråer som vet hur man skapar osäkerhet kring fakta, driver opinion och påverkar politiker.

Att tro att bekämpningsmedel som slår ut insekter, växter eller svampar inte skadar miljön är egentligen väldigt märkligt. Som om insektsgifterna bara skulle påverka en enda art ”skadeinsekter”, men vara ofarlig för alla andra insekter. Eller som om ett gift mot svampar som angriper grödor inte riskerar att slå hårt även mot andra viktiga svampar under jorden. Eller som om gifter mot ”ogräs” inte skulle drabba många andra växter. Och som om alla dessa gifter enbart skulle stanna på jordbruksmarken som besprutas och inte sköljas med i regn, blåsas bort med vinden eller spridas via jorden.

Andra reaktionen: gråt ut

När industrin inte längre kan förneka gifternas påverkan inleds en fas av att försöka försena åtgärder, det skrivs debattartiklar från branschorganisationer om att förbud skulle förstöra hela branschen eller slå hårt mot de småskaliga jordbruken, utspel från ”kompisar” i riksdagen till stöd för ”landsbygden” och andra vanliga pr-trick. Det är inte en enkel motståndare för forskare, miljöorganisationer och andra som tar kampen. Det är ofta en version av den klassiska berättelsen, men med bara ett fåtal David mot många Goliat.

Tredje reaktionen: försvaga ”förbud”

Det är dessutom skrämmande att se hur lång tid det ofta går från att de första vetenskapliga studierna visar på allvarliga problem med ett bekämpningsmedel till ett eventuellt förbud. Under tiden fortsätter gifterna påverka miljön allt mer. ”Förbud” är dessutom ett starkt ord eftersom det ofta ges frikostiga undantag och dispenser.

Om nu besprutningen är ett så stort problem – borde inte det märkas efter årtionden av användning? Tecknen finns där. EU:s State of Nature-rapport kom 2015 fram till att jordbruket är det största hotet mot fåglar och det näst största hotet mot andra arter inom unionen. Användningen av bekämpningsmedel pekades ut som en av de viktigaste faktorerna. En annan studie visade att 2 av 3 leddjur försvunnit i Tyskland på bara 10 år och att de drabbades värst intill jordbruksmarker. Så nog finns det all anledning att vidta försiktighetsåtgärder.

En sak som kanske skiljer pyralidskandalen från många andra giftskandaler är att det finns förhoppningar om förändringar. Allt fler odlingsprofiler och artiklar tar upp problemen med pyralider och ger förslag på alternativ. Konsumentmakten är stor när den samordnas och frågan är hur länge branschen kan stå emot odlarnas protester och ökande bojkott?

Kanske kan förstörda tomatplantor få fler att reagera på hur andra gifter påverkar andra växter och insekter i vår natur?