Krönika: ”Inget hade hänt om alla var artnördar”

Jag spenderade helgen tillsammans med människor som är engagerade för skogen på olika sätt. Precis som sist tar jag med mig mängder av anteckningar, tankar, intryck och en hel del hopp. Men också många konkreta och konstruktiva idéer.

Ett, av många, citat som stannade kvar hos mig efteråt är ”Inget hade hänt om alla var artnördar”. Personen som yttrade orden ville poängtera att nätverket som träffades under de här dagarna förvisso är beroende av artnördar, men det räcker inte. Det är märkligt egentligen, men enbart artkunskap räddar tyvärr inga skogar. Det krävs även att man vet hur man via domstol kan tvinga bolagen att följa Sveriges lagar. Sorgligt men sant.

Citatet handlade dock inte heller enbart om artkunskap och juridik. Det krävs engagerade människor med olika kompetens. Vilket jag tror gäller de flesta miljöorganisationer.

Det kan behövas bra kommunikatörer, projektledare, organisatörer, initiativtagare och juridiskt och politiskt kunniga. Det behövs också folk som är bra på att strukturera upp arbetet, som har ett brett nätverk, som kan sköta sociala medier, som kavlar upp ärmarna och hjälper till där det behövs, som kan prata med slipsar på slipsars vis, någon som skapar bra stämning, någon som har en plats där man kan samlas eller någon som gillar att baka och bjuda på bullar. Artnördar kan ju förvisso vara bra på andra saker också, men jag tror budskapet går fram.

Trivselträffar för att orka med och locka andra

En annan person berättade under helgen att det i deras förening kommer många deltagare när det arrangeras kurser i hur man inventerar skog. Men ibland har de också ”trivselträffar”. Då träffas de ”bara” och pratar och umgås. På dessa träffar kommer även andra personer än de som brukar vara med på inventeringsträffarna. Det var också intressant att höra. Vissa vill säkert bara fokusera på uppgiften eller lära sig så mycket som möjligt inom ett ämne. För andra är det sociala också viktigt. Och det tror jag egentligen gäller ganska många. Vi är trots allt sociala varelser.

Det är lite som SLU:s Flora & fauna-konferens. Det spelar knappt någon roll vad de har för tema eller talare. Det går ändå inte att toppa hur trevligt folk tycker det är att träffa likasinnade och både nya och gamla vänner under pauserna och lunchen.

Det kan dessutom vara väldigt motigt att kämpa för naturen i en värld där exploatörerna har så stor makt och så mycket medvind. För att orka kan vi behöva känna att det är fler som är på vår sida, vi kan också behöva fundamentala, allmänmänskliga upplevelser som att skratta tillsammans, få lite uppskattning och känna gemenskap. Vi får inte glömma hur viktigt det är.

Du har en roll att fylla

”Andra sidan” drivs av jakten på vinster och en mentalitet som går ut på att roffa åt sig. Föreningslivet och kampen i naturnätverken är motsatsen. Vi kommer aldrig kunna tävla mot andra sidan när det gäller ekonomiska resurser eller kontakter till makteliten. Det måste finnas något annat. Det vi har är ovärderliga viljor att kämpa för naturen, och jag tror att det fungerar mycket bättre i ett nätverk där människor tar sig tid att ge varandra beröm, visar omtanke, hjälper andra och har lite överseende och förståelse ibland. Min erfarenhet är att Natursverige är fullt av precis sådana personer. Ibland är de dessutom artnördar.

Du som bryr dig om naturen, känner desperation inför klimatet eller vill kämpa för våra sista gammelskogar – engagera dig. Var inte orolig för att du inte har tillräckligt med kunskaper om ämnet. Du har garanterat en roll att fylla. Naturen behöver dig.