Gå till innehållet

Hur föds ett naturintresse?

Exempel på utrustning som fågelskådare har glädje av. Glöm inte fikat. Foto: Erik Hansson

KRÖNIKA: Jag brukar ibland passa på att fråga de jag intervjuar om hur deras naturintresse började. Påfallande många har svarat något i stil med att “det har nog alltid funnits där”. Bara ett fåtal har berättat om någon specifik händelse som väckt intresset.

Läs alla krönikor här.

Tyvärr har jag sällan ställt följdfrågor kring detta, men jag har länge trott (och hoppats) att alla människor egentligen är intresserade av naturen, åtminstone på något sätt. Det måste inte vara att katalogisera världens alla dykarskalbaggar, sova i tält i vildmarken i veckor eller lära sig se skillnad på Sveriges alla fibblor. Det kan lika gärna vara att känna ett lugn infinna sig när man går i en naturskog, spänningen vid flugfiske, glädjen över att se årets första fjäril eller suget i magen när man hittar ett bra kantarellställe.

Om vi låtsas att alla har ett latent naturintresse, vad är det då som får det att blomma ut? Jag har tänkt att det är så enkelt som att få ut folk i naturen och att göra det på rätt sätt. En god matsäck, soligt väder, vacker natur och en enkel promenad kan göra underverk även för den motvilliga.

Som tur är behöver man inte gissa vad som får folk intresserade av naturen. Det finns undersökningar i ämnet att fördjupa sig i. The Nature Conservancy har exempelvis gjort en nationell undersökning i USA där skolbarn intervjuats om vad de tycker om naturen. 66 procent svarar att de haft en personlig upplevelse i naturen som fått dem att uppskatta den mer. Av de som haft en sådan upplevelse föredrar nästan dubbelt så många att vara utomhus och fler än dubbelt så många anser att det är viktigt att skydda naturen.

Att ge barn någon form av positiv upplevelse i naturen tycks med andra ord vara fundamentalt för förståelsen för naturen. Enligt undersökningen är det bästa sättet för barn och unga att komma ut i naturen att lockas med av sina vänner. 91 procent sa att de skulle vara mer i naturen om vänner föreslår det. Det skulle kunna tolkas som att naturintresset har goda möjligheter att spridas om det väl får fäste.

I slutet av 90-talet sammanfattade Stephen Kellert sin livslånga forskning om människors attityd mot naturen i boken “The Value of Life”. I boken presenteras resultat från undersökningar i USA, Tyskland, Japan och Botswana där naturintresse och omtanke om naturen jämförs med andra faktorer. Stephen Kellert kommer fram till att “naturintresse är lika varierat som naturen själv” och att det exempelvis ökar med utbildning och närhet till naturen. Han menar att det bara finns “svaga biologiska tendenser” till att känna sig sammankopplad med naturen, men att kulturell “inlärning och erfarenheter står för en fundamental influens” när det gäller hur folk värdesätter miljö och natur.

Om man ska tro Kellert och The Nature Conservancys undersökning är det med andra ord väldigt viktigt att visa upp och förklara naturen för folk, gärna av personer som står en nära, exempelvis föräldrar, släktingar och vänner. I brist på det fungerar även lärare eller folk i naturföreningar. Rätt introduktion kan leda till att ögonen öppnas för det som händer i naturen och att det över huvud taget reflekteras över exempelvis fåglarna i närheten, när vårblommorna slår ut eller hur en ekorre rör sig mellan träden.

Att ögonen öppnats till en ny värld är precis hur kändisarna som deltog i “Det stora fågeläventyret” beskriver upplevelsen efter sina veckor med fågelskådare. Plötsligt ser de fåglarna runt omkring sig. Tidigare hade de aldrig ens sett dem.

Jag verkar med andra ord kunna fortsätta hoppas att alla har ett latent naturintresse, men att det kan behövas influenser i personens närhet för att det ska blomma ut. Den rollen kan vi som redan är begeistrade av naturen fylla. Framför allt genom att ta initiativ till utflykter och genom att försöka visa upp och förklara naturen på ett lämpligt sätt. Värdet av sådana initiativ kan inte underskattas.

Tacket
… går i den här krönikan till Brutus Östling. Innan jag själv trodde på mig som naturskribent hörde Brutus av sig och ville att jag skulle skriva slutorden i hans väldigt fina fågelbok “Bevingat“. Det var ett fantastiskt förtroende som jag aldrig kommer glömma och att boken utsågs till Årets pandabok 2015 gjorde upplevelsen nästan overklig.

Bäst just nu
• Ni som skänkt pengar till Natursidan via bankgiro (5114-2529, företagsnamn Level 7) eller Swish (0730 385 185). Tack Ann, Lars, Kristina, Lollo och Bengt – det betyder mycket!
• På söndag 5 mars är det äntligen premiär för “Planet Earth 2” på SVT. Läs mer här.
• Jag var på ett kort besök i Skåne i veckan och fick uppleva rikligt med sjungande sånglärkor. Våren närmar sig.
• FN tipsar om alla aktiviteter i Sverige på Biologiska mångfaldens dag 22 maj. Läs mer här.
• Det verkar som att kommande boken “Svealands bästa fågellokaler” kommer tipsa om Natursidans skogsfågelmatning Talgboulleh. Stort!

Mer att läsa