Emmervete – en gammal kultursort som är nära släkt med durumvete.
Kriget om fröerna: ”Hela livsmedelsproduktionen sitter i skiten”
Sverige är beroende av import av fröer för att det moderna storskaliga jordbruket ska fungera. Utsädet som köps in från de stora agrobolagen säljs i paketlösningar och fröerna behöver tillhörande bekämpningsmedel och konstgödning – annars ger de inte skörd. Tina-Marie Qwiberg, som gjort en film om problematiken, varnar för att Sverige inte har någon matsäkerhet.
Tina-Marie Qwiberg är en erfaren dokumentärfilmare. I ”Mellan Himmel och Jord” (2021) skildrar och filosoferar hon kring mänsklighetens roll här på jorden och i sina tidigare filmer har hon gett sig i kast med ämnen som artutrotningen, det ohållbara jordbruket och den allt mer akuta frågan om tillgång till sötvatten i filmerna ”Bieffekten” (2014), ”Sista skörden” (2017) och ”Efter Floden” (2019).
Nu har hon, tillsammans med sin medproducent Andi Loor, riktat blicken mot fröer och de gör det med den dramatiska titeln ”Kriget om fröerna”. Efter att ha hört Tina-Marie berätta om dokumentären och situationen är titeln inte så svår att förstå.
Helt beroende av import för vår livsmedelsproduktion
Idén till ”Kriget om fröerna” kom när Tina-Marie gjorde ”Sista skörden”. Då började hon tänka allt mer på vilket mirakel ett frö egentligen är. Hur något så litet kan rymma förutsättningar för så mycket. Men det skulle gå några år innan hon tog tag i idén. Närmare bestämt när hon flyttade till Skåne och kom i kontakt med Ove Möller på Nordfrö.
– Ove berättade att vi i Sverige inte är självförsörjande på utsäde. Vi importerar allt utsäde till grönsaker. Det finns några få som odlar frön, men det är för hobbyodling. Då tänkte jag att här finns det något att bygga vidare på, berättar Tina-Marie Qwiberg.
Tina-Marie Qwiberg och Andi Loor filmar vid Nordfrö.
Vi är med andra ord beroende av att importera fröer, trots att det borde finnas förutsättningar för en inhemsk produktion och skörd av frön.
Det handlar om att hela livsmedelsproduktionen sitter i skiten.
Hon började göra research och intervjuer och blev allt mer övertygad om att det här är något som måste berättas. Det handlar trots allt om något så grundläggande och viktigt som vår matproduktion och att vi faktiskt är helt beroende av utländska företag för att kunna odla mat i Sverige. Om de av någon anledning bestämmer sig för att inte sälja utsäde till våra bönder så skulle det leda till kris här.
Odling i snabb förändring
Utsädet består idag av fröer som är förädlade för att ge så stor skörd som möjligt och vara så homogena som möjligt, men också för att ge dessa företag så stora vinster som möjligt. Därför säljs fröerna inte för sig utan i paketlösningar.
Så har det såklart inte alltid varit. Förr odlade vi lokala grödor, som idag brukar kallas kulturarvssorter.
– När vi gick över till det industriella livet, till ett tillväxtsamhälle, tappade vi kontakten med det grundläggande. När det gäller vår matproduktion – fröer, den biologiska mångfalden i naturen och att vi är beroende av naturresurserna för att kunna överleva.
Fröer.
Ungefär samtidigt lämnade vi också de kultiurarvssorter som vi odlat under lång tid. Dessa grödor har stor genetisk variation och kan därmed anpassa sig till olika förhållanden. De klarar av lite varierade väderförhållanden, mognar lite vid olika tidpunkter och grödorna kan se lite olika ut. Ibland sneda, ibland småväxta, ibland lite skrynkliga, men oftast tåliga och smakrika.
– Det passade inte riktigt i det industriella jordbruket. Istället tog man fram hybrider som växer bra, ger skörd samtidigt och ser exakt likadana ut. En labbprodukt som passar vårt matsystem väldigt bra, men som inte har någon genetisk variation, berättar Tina-Marie Qwiberg.
Den snabba utvecklingen mot effektivare grödor har lett till att ungefär 75 procent av våra kulturarvssorter är borta. Vår odlade mångfald är borta.
Bekämpningsmedlen är det stora problemet för den biologiska mångfalden, men den här metoden innebär också att vi inte har någon matsäkerhet i Sverige idag.
Fröerna säljs bara i paketlösningar
Idag är jordbruket beroende av agrobolagens labbframställda fröer. Men inte bara det.
– De globala företagen tjänar mer pengar på sina hybrider och säljer dessutom paketlösningar med bekämpningsmedel och konstgödning, som jordbrukarna behöver köpa. De får inte ens ta egna fröer av de här grödorna. Det gör hela vår livsmedelsproduktion beroende av import och stora globala koncerner.
Så istället för att odla grödor vi själva kan ta fröer från, som är mer motståndskraftiga och till och med kan vara fleråriga har vi fastnat i en produktionscykel där det ofta köps in färdiga paket med fröer som är anpassade efter att odlas tillsammans med samma bolags bekämpningsmedel och konstgödsel.
– Bekämpningsmedlen är det stora problemet för den biologiska mångfalden, men den här metoden innebär också att vi inte har någon matsäkerhet i Sverige idag. Vi har ingen större fröodling av grönsaker. Om gränserna stängs blir det problematiskt. Efter världskrigen slöt sig till exempel nationerna och behöll sitt utsäde själva för att kunna mätta sin egen nation.
Närbild på fröer.
Skapar beroende av storskalighet och gifter
I denna oroliga tid skulle inte Sverige klara sig utan hjälp utifrån.
Vad är problemet med de ”superförädlade” sorterna som odlas idag?
– Problemet med dem är först och främst att de medverkar till ett beroende. Kontrollen över matproduktionen försvinner från jordbrukarna och livsmedelsproducenterna. De flesta av de här sorterna behöver bekämpningsmedel och konstgödning – annars ger de inte skörd. De är förädlade till att bli så lika varandra som möjligt, men de är dåliga på att klara torka och andra svåra förhållanden. De är som robotar, som en expert jag intervjuade uttryckte det. Det är stor skillnad mot gamla kulturväxter, som inte behöver kemiska tillsatser på det sättet.
Det måste inte vara så här
Tina-Marie berättar att hon ibland får höra att ”vi måste ha det så här – hur ska vi annars mätta världen”.
– Men det där är så dumt. Det mesta vi odlar blir till foder åt djur. Vi hade kunnat mätta planeten 1,5 gånger om. Det är mycket skitsnack – precis som inom skogsbruket. Man bygger upp en myt och sedan håller man fast vid den.
Vad säger jordbrukare du pratar med om detta?
– De flesta tycker att det här är ett problem och känner en viss oro varje år. Både för små och stora odlare. Alla är i den här situationen. De måste köpa in utsäde varje år och är oroliga för om de inte skulle få något utsäde eller att det blir för dyrt. Det handlar om att hela livsmedelsproduktionen sitter i skiten.
Hur ska man annars tänka som konsument när det gäller fröer – både som odlare och när man handlar i butik?
– Först och främst: välj gamla kultursorter som skapar frukt och grönsaker som inte är homogena. De kan se ut lite hur som helst. Välj sådant, men det kan vara svårt att hitta. Välj absolut ekologiskt. De lantbrukarna sitter egentligen också i samma sits och kan inte ta frön från sitt utsäde, men de är inte kemiberoende på samma sätt. Det är självklart inte bra för oss själva heller att äta mat som innehåller pesticider.
Tänk på det här som konsument
Man kan också undersöka om det finns något fröbyte i närheten. Det arrangeras ibland av biblioteken eller av lokala Naturskyddsföreningar och odlingsföreningar. Tina-Marie avråder också från att köpa de så kallade F1-hybriderna. Det är fröer som är framtagna för att ha vissa egenskaper, men som inte är speciellt bra för den genetiska mångfalden och som dessutom ofta fungerar dåligt att ta egna fröer från.
– Jag tycker inte att man ska välja de billigaste fröerna. De är oftast sämre. Köp inte fröer för tio kronor på Biltema. Kolla om de är odlade i Sverige. Det brukar stå och om det inte gör det så är det en varning. Huvuddelen produceras i Kina och Sydamerika och det kan vara usla arbetsförhållanden och mycket kemikalier. Dessutom är de odlade i en helt annan klimatzon, berättar Tina-Marie Qwiberg.
Variationen behövs
Även kring fröer har marknaden utvecklats till att det kan vara svårt och dyrare att köpa vettiga produkter.
– Hela matsystemet är svårt idag. Vårt köpbeteende har ändrats helt och vi verkar bara vilja ha det som är homogent.
Men det finns en styrka i det som spretar, som inte har perfekta former och som mognar lite ojämnt. Variationen är en grundförutsättning i naturen och det gäller allt från hur våra landskap och trädgårdar ser ut till generna i fröer.
”Kriget om fröerna”, eller Frökriget som filmen kallas i folkmun, har under hösten visats på olika håll i landet och under vårvintern fortsätter turnén, där Tina-Marie Qwiberg åker runt och berättar om filmen och pratar om fröer. Hennes mål är att försöka få till en förändring i hur vi ser på dessa små mirakel.
Den 21 januari kl 20.00 kommer ”Kriget om fröerna” på SVT2 och SVT Play. SVT vill inte använda namnet Frökriget eftersom ett lokalt Miljöparti använde samma namn i samband med en motion.
