Korpar vet var rovdjur brukar lyckas med jakten
I en ny studie verkade det nästan som att korpar kunde förutsäga var vargar skulle fälla sina byten. De befann sig ofta på rätt plats vid rätt tid.
Varg och korpar.
Genom att satellitspåra 69 korpar, 20 vargar och elva pumor i Yellowstone nationalpark kunde forskare undersöka hur kråkfåglarna hittade rester av byten. Den vanligaste slutsatsen har varit att asätare helt enkelt följer stora rovdjur och väntar på att de ska fälla ett byte.
– Man ser dem flyga rakt ovanför vandrande flockar eller hoppa tätt bakom vargar när de fäller byten. Vi antog alla att fåglarna hade en mycket enkel regel: att bara hålla sig nära vargarna. Men den idén hade aldrig testats direkt. Vi visste inte vad korparna var kapabla till eftersom ingen någonsin hade satt dem i centrum; ingen hade sett saken ur asätarens perspektiv, säger Dan Stahler, en biolog i Yellowstone som har studerat dessa vargar sedan deras återkomst.
Förbryllade över korparnas snabbhet
En ny studie visar att det inte är så enkelt. Under två och ett halvt år samlade forskarna in hundratusentals GPS-positioner och kunde undersöka hur korparna rörde sig i landskapet jämfört med hur pumor och vargar rörde sig. De kunde konstatera att korpar sällan följer vargar över några längre sträckor eller en längre tid (över en timme). Enbart ett sådant fall med vargar upptäcktes under 2,5 års tid. Inte ett enda fall konstaterades med pumor. Det verkar helt enkelt inte vara varken en vanlig eller framgångsrik strategi att följa rovdjur.
– Först var vi förbryllade. När vi väl insåg att korpar inte följer vargar över långa sträckor kunde vi inte förklara varför fåglarna ändå anländer så snabbt till vargarnas byten, säger Matthias Loretto, studiens försteförfattare.
Korparna verkar istället använda sig av ett rumsligt minne för att återvända till platser där vargar historiskt sett har lyckats ofta med jakten. Ibland kunde de flyga så långt som 155 kilometer för att nå dessa platser. De söker även föda på andra ställen, men återvänder med jämna mellanrum till områden där vargar ofta fällt sina byten historiskt sett. Detta beteende kunde konstateras av 49 av de 69 spårade korparna vid minst två separata tillfällen. En korp som forskarna följde besökte vargarnas favoritplatser vid hela 48 olika tillfällen.
Korparna gör rätt
Forskarna visar också att korparna gör rätt. Vargarnas lyckade jakter är inte slumpmässigt fördelade i Yellowstone. De är koncentrerad till specifika områden som öppna slätter nära vattendrag och vägar. Ju fler byten som vargarna tagit på samma ställe desto fler korpar hittar dit. Korparna lär sig dessa mönster och minskar på så vis risken att de ska behöva flyga runt utan att hitta någon föda.
Forskarna menar att beteendet påminner om hur blåvalar navigerar mot vårens planktonblomningar eller schimpanser som minns var specifika fruktträd finns i djungeln.
Källor: Max Planck Institute of Animal Behavior och Science
