Kollapsen av Stockholms skärgårds fisk­bestånd beror på fisket

Historiskt sett har fisket i Stockholms skärgård förändrats kraftigt. Enda sedan Medeltiden har fisket varit en viktig del av att förse människor i huvudstaden med föda. Men de senaste 50 åren har fiskbestånden kollapsat och yrkesfiskarna får knappt någon fångst. För att förstå vad som skett har forskare vid Stockholms universitet och KTH tittat tillbaka i arkivmaterial och andra källor.

De upptäckte att fisket, framför allt av strömming, sedan Medeltiden bedrivits med ”hög intensitet”, men att det trots detta fanns gott om fisk. Bestånden var på en jämn och hög nivå.

– Det finns inget i det historiska materialet som tyder på en långvarig brist eller minskning av tillgången på strömming i Stockholms skärgård, trots att fångstnivåerna varierat avsevärt. Tvärtom verkar fiskresurserna i Stockholms skärgård ha varit stabila över tid och utgjort grunden för ett visst välstånd, säger Henrik Svedäng, forskare i marin ekologi med expertis inom fisk och fiske.

Strömmingkraschen

Men jämfört med 1950-talets nivåer har strömmingsbeståndet minskat med ungefär 80(!) procent. I vissa områden har strömmingen försvunnit helt. Enligt historisk statistik var det relativt stabilt fram till 1999. Fiskarna fiskade de arter som det fanns i överflöd för tillfället och det fungerade i flera årtionden. Men på 2000-talet förändrades det snabbt. Fångsterna blev mindre och mindre.

På 1800-talet låg den årliga fångsten på 1 500 till 3 000 ton strömming. Idag får yrkesfiskarna ihop 39 ton (2023), trots modern teknik och hög efterfrågan.

En populär förklaring, bland fiskeindustrin och en del politiker, är att det skulle vara säl, skarv och spigg som orsakat bristen på strömming, men det stämmer inte, konstaterar Henrik Svedäng;

– Uppfattningen att mycket fisk endast kan finnas om det knappt alls finns säl och skarv i området överensstämmer inte med verkligheten. Fångsterna av fisk i Stockholms skärgård var höga under hela 1800-talet, trots att antalet sälar var mycket högre än idag. Dessutom ansågs förekomsten av spigg vara mycket hög under 1800-talet, och vissa år förekom den i vad som beskrivs som ”otroliga koncentrationer” som det även bedrevs ett omfattande fiske på.

Att det finns mycket spigg i Stockholms skärgård är med andra ord inte något nytt fenomen.

Det moderna fisket och fiskepolitiken är boven

Förklaringen finns istället i det moderna fisket med större och mer effektiva fiskefartyg. Fiskerättigheterna privatiserades också under den här perioden och det ledde till minskad konkurrens och att fisket drevs helt av vinstintresse utan större hänsyn till fiskbestånden, visar forskarna. Branschen subventionerades också hårt. Dessa faktorer förändrade fisket och fiskbestånden i grunden, berättar Henrik Svedäng:

– Fiskeansträngningen har förändrats i både tid och rum så att man numera exempelvis hittar och fiskar på övervintrande stim längs med ostkusten. Utvecklingen har också förändrat resursutnyttjandet – från den tidigare opportunistiska strategin att öka fiskeansträngningen när det fanns mycket fisk till ett stadigt uttag av biomassa frikopplat från naturliga variationer i fiskbestånden. Som också kan hållas på förhöjda nivåer tack vare subventioner som skattebefrielse på bränslen.

Henrik Svedäng menar att den kontinuerliga nedgången i strömmingsbeståndet efter 1970-talet visar att ”fiskeriförvaltningen har misslyckats med sin grundläggande uppgift, att bibehålla fiskbestånden”.

Källor: Aquaculture, fish & fisheries och Stockholms universitet