Klimatförändringar försämrar skogens tillväxt
Sveriges skogar växer allt sämre. En ny studie från SLU visar att det beror på den ökande koldioxidhalten i atmosfären.
Trädplantage på hygge.
En forskargrupp vid SLU har använt en enorm samling sparade borrkärnor, stavar som borras ut ur träd för att räkna årsringar, för att följa kvävevärdena i trädprover 60 år bakåt i tiden. Genom att jämföra med annan data under den här tidsperioden, trädens ålder och skogarnas sammansättning kunde forskarna konstatera att granar och tallar får allt sämre tillgång till kväve och därmed försämrad förmåga att växa.
Dessutom kom man fram till att det fanns en tydlig koppling mellan den minskande kvävetillgängligheten och halterna av koldioxid i atmosfären.
– Vi tittade på alltifrån koldioxid, kvävenedfall och temperatur till skogens densitet för att se vad som faktiskt kan förklara de minskande kvävenivåerna i träden. Endast den stigande koldioxidhalten I atmosfären kunde förklara förändringen vi ser, och det var extremt tydligt, säger Kelley Basset, doktorand vid institutionen för skogens ekologi och skötsel och huvudförfattare till studien.
Försämrad tillväxt med global uppvärmning
Det påstås ibland att den globala uppvärmningen ska få våra skogar att växa bättre, men kvävebristen gör att norra barrskogsbältets förmåga att växa, och därmed ta upp koldioxid, minskar i takt med att koldioxidhalten i atmosfären ökar.
Kelley Bassett i borrkärnsarkivet vid Skogsfakulteten på SLU.
– Det har länge antagits att mer koldioxid leder till mer tillväxt. Men det stämmer inte, utan näringsämnen är absolut nödvändiga också, säger Kelley Bassett.
– Innebörden är oroväckande. De landbaserade ekosystemen tar idag upp en tredjedel av de globala koldioxidutsläppen. Även om det är oklart om den minskande kvävetillgången påverkar trädtillväxten i dagsläget, kan den långsiktiga följden bli en försvagad kolsänka som inte håller jämna steg med atmosfärens stigande koldioxidhalt. Vi visar att en minskande näringstillgång till följd av stigande koldioxidhalter inte bara är en teoretisk beräkning, utan något som redan pågår i boreala skogar, säger Michael Gundale, professor vid institutionen för skogens ekologi och skötsel.