FN-rapport: ”Kemikalier ett miljöhot i klass med klimatpåverkan”

Mängden kemikalier som produceras världen över har fullkomligt exploderat under de senaste decennierna och det innebär också att mer kemikalier hamnar i naturen. Från att ha legat under 10 miljoner ton per år för femtio år sedan uppgår världsproduktionen nu till 400 miljoner ton fördelat på runt hundra tusen olika kemikalier enligt Kemikalieinspektionen. Av dessa är det stora flertalet relativt harmlösa men många är det inte.

Myggbekämpning från helikopter i Färnebofjärden. Foto: Marie Gillander

Besprutning från helikopter. Foto: Marie Gillander

En grupp kemikalier som forskare på senare år börjat oroa sig allt mer för är de så kallade hormonstörande ämnena (”endocrine disruptors”), som finns i allt från kosmetika, mat och allehanda prylar, mest kända är förmodligen Bisfenol A (i plaster) och p-piller. Hormoner är en del av kroppens signalsubstanser som styr mängder av vitala processer i kroppen; allt från ämnesomsättning till könsdrift och dygnsrytm. De flesta känner nog till adrenalin och testosteron men det finns över femtio andra kroppsegna hormoner.

I regi av WHO och UNEP (United Nations Environmental Programme) har 16 experter på området, med Åke Bergman, professor i miljökemi vid Stockholms Universitet, i spetsen, sammanställt nuvarande vetenskapliga läge rörande de hormonstörande kemikalierna i rapporten ”State of the science of endocrine disrupting chemicals – 2012”.

De visar att trenden för vissa sjukdomstillstånd som kan knytas till hormonstörande ämnen har ökat dramatiskt under de senare åren;

  • Flera olika typer av cancer som bröst-, prostata-, testikel- och sköldkörtelcancer ökar
  • Diabetes typ 2 har mer än fördubblats sedan 1980
  • Antalet människor som lider av fetma har ökat dramatiskt
  • Spermakvalitén sjunker och genitala missbildningar hos unga pojkar ökar
  • Födelsevikt och avbrutna graviditeter ökar i många länder
  • Sköldkörtelproblem hos barn ökar i vissa länder och kan orsaka beteendestörningar

Ökningarna är så pass kraftiga att det inte går att förklara med bara genetiska variationer.

– Den viktigaste globala utmaningen är att hitta sätt att minimera exponeringen för de kemikalier som kan ge störningar på hormonsystem och leda till negativa hälsoeffekter. Detta är ett miljöhot av minst samma dignitet som människans påverkan på klimatet, säger professor Åke Bergman på Stockholms Universitets hemsida.

Man räknar med att det finns runt 800 kända hormonstörande kemikalier, men det är bara en mycket liten del av dessa som har blivit ordentligt undersökta. Man misstänker dock att det kan finnas betydligt fler, kanske tusentals. Vad värre är att det idag inte finns riktigt bra sätt att analysera och utvärdera dem. Och om man inte vet riktigt hur vart och ett av ämnena påverkar kroppen så vet man än mindre om hur den cocktail av kemikalier som numera finns i naturen agerar ihop. Det finns gott om exempel på att kemikalier kan samverka på ett negativt sätt och det i mycket låga koncentrationer.

Men även om det är mycket man ännu inte vet så finns det klara kopplingar mellan ovanstående sjukdomstillstånd och diverse pesticider, dioxiner, PCB och tungmetaller (för att bara nämna några).

Det är inte många kemikalier som blivit förbjudna under årens lopp, men i rapporten visas att till exempel förbuden mot bly i bensin och bekämpningsmedlet chlorpyrifos gav ganska omedelbara effekter vad det gällde människors och djurs exponering.

Tyvärr går det oftast många år från det att man blir medveten om riskerna tills det verkligen händer något. Det är också svåra frågor, man ska inte vara naiv och tro att vi kan och vill leva i en helt kemikaliefri värld, men hur mycket måste vi ha på fötterna innan man inrättar förbud?

Det är helt klart att det behövs mer forskning men för det krävs pengar. Mycket diskussioner pågår om detta samtidigt som utsläppen fortsätter. Få vet väl till exempel om att det inte finns några som helst utsläppskrav på läkemedel och hundratals av dem kan numera detekteras i de flesta av våra vattendrag.

För mer information om ämnet rekommenderas Folke Rydéns och Evin Rubars dokumentär ”Förgiftad kompromiss”. Den beskriver det smutsiga spelet bakom kulisserna när EU skulle ta fram sin nya kemikalielagstiftning REACH 2005.

Källa: Rapporten ”State of the science of endocrine disrupting chemicals – 2012”.