Kartläggning: Kraftigt försämrad anknytning till naturen

Forskarna bakom studien har undersökt människors naturanknytning över tid. Med naturanknytning menar de ”en psykologisk konstruktion som beskriver vår känslomässiga och kognitiva relation till naturen”. Att uppleva anknytning till naturen anses både avgörande för att främja miljövänliga beteenden och för att stärka vårt välbefinnande. Forskning har även visat att kopplingar mellan minskad naturanknytning bidrar till miljökriser som klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald. Ju mindre vi känner till om naturen och ju mindre vi känner för naturen desto värre verkar vi behandla den.

För att försöka komma fram till hur naturanknytningen ändrats över tid gick forskare igenom historiska data över urbaniseringen samt frekvensen av naturord i litteratur och andra kulturprodukter mellan 1800 och 2020. Resultaten visar en tydlig historisk nedgång i naturanknytning sedan 1800-talet. Orsakerna anses vara förlust av direkt naturkontakt. På grund av urbaniseringen, förändrad markanvändning och allt mindre naturområden kvar har vi svårare att uppleva naturen idag.

Föräldrar bär ett huvudansvar

Den viktigaste faktorn, enligt forskarna bakom studien, var i vilken grad föräldrar överför naturanknytning till sina barn. När allt färre föräldrar tar med barnen ut i naturen och berättar om djur och växter, försvagas också naturanknytningen över generationer. För att vända trenden är det också den viktigaste åtgärden.

Forskarna kom också fram till att även om det skulle göras kraftfulla insatser, som att skapa omfattande grönområden i städer och ökade möjligheter till naturengagemang, så skulle ”en djupgående naturfrånvändhet” finnas kvar i samhället åtminstone fram till 2050. Det tar tid att återuppbygga den naturanknytning vi tappat, men genom att integrera naturkontakt i stadsplanering, utbildning, kultur och strategier för att förbättra nästa generations anknytning kommer förbättringen bli självgående, menar forskarna.

Egentligen krävs inte så stora åtgärder

Miles Richardson, professor i naturanknytning vid University of Derby, berättar för The Guardian att det inte är så stora samhällsförändringar som behövs egentligen, eftersom utgångsläget nu är så lågt. Det kan till exempel handla om att öka den tid som människor i snitt befinner sig i naturområden varje dag.

– Det är viktigt att samarbeta med familjer och föräldrar för att engagera barn i naturen med ett verkligt fokus på den generationsöverskridande överföringen. Det finns redan ett stort fokus på att koppla barn till naturen, men jag föredrar att säga – koppla inte bort dem. Ett nyfött barn är i stort sett detsamma som ett barn som föddes 1800. Barn fascineras av naturen. Det är viktigt att upprätthålla det under hela deras barndom och skolgång, parallellt med urban grönska. Det finns politiska åtgärder som börjar göra det, men vi måste tänka i termer av transformation – inte 30 procent utan 1 000 procent.

Han tar också upp att en viss positiv trend kan hittas i litteraturen. Andelen böcker med naturord ökar igen – efter att ha minskat från 60,6 procent mellan 1800 och 1990 till 52,4 procent idag.

Källor: Earth och The Guardian