Kalhyggesfritt bäst för ekonomin, människa och miljö, enligt seminarium om skogsbruk

Skog. Foto: Anki Hammar http://www.natursidan.se/fotografer/anki-hammar/

Skog. Foto: Anki Hammar 

Vi är i slutfasen av en total landskapsomvandling”. Det sa Malin Sahlin, sakkunnig på Naturskyddsföreningen, om effekterna av det kalhyggesbruk som har pågått i Sverige sedan 60-talet.

Hon var en av talarna på seminariet ”Skogsbruk utan hyggen” som ägde rum i onsdags på Riksdagen. Medverkande förutom Malin Sahlin var Herman Sundqvist som är skogschef på Sveaskog (och nu generaldirektör för Skogsstyrelsen), Mikael Karlsson som är VD på Silvaskog och Leif Öster från Svenska Ekoturismföreningen.

– En del saker har blivit bättre i skogsbruket men inte tillräckligt för att vi ska klara våra miljömål, sa Malin Sahlin. För att klara dessa mål måste mer skog avsättas med långsiktigt skydd. För idag lämnas det inte tillräckligt med naturhänsyn. Sen måste dagens rådande kalhyggesbruk ändras till mer skonsamma metoder, utan kalhuggning.

En ny skogspolitik behövs, en ny lagstiftning och större mångfald av metoder att bruka skog på. Staten, det vill säga statligt ägda Sveaskog, skulle kunna vara ledande i detta genom att pröva hyggesfria metoder. Här finns en jättestor möjlighet att använda statens mark för att nå miljömålen, menar Malin Sahlin.

Kalhygge. Foto: Stefan Persson http://www.natursidan.se/fotografer/stefan-persson/

Kalhygge. Foto: Stefan Persson 

Leif Öster från Ekoturismföreningen sa att fokus behöver flyttas från virkesindustrins behov till hur den svenska landsbygden ska utvecklas. Det behövs en samverkan mellan fler ekosystemtjänster än bara råvaran skog, exempelvis naturupplevelsen. Tre gånger fler människor jobbar i besöksnäringen i Sverige idag än i skogsindustrin, därför är turism viktig. Enligt uträkningar som Ekoturismföreningen har gjort är inte kalhyggesbruk lönsamt.

Skogsvårdslagen är en skogsproduktionslag och den är alldeles för komplex, något som gör det svårt för markägaren. Mer rådgivning behövs till markägare om andra metoder än kalhyggesbruket om ändring ska ske. De två certifieringssystem som finns har båda missat skogslandskapets sociala värden, menar Leif Öster.

Mikael Karlsson, VD på Silvaskog förespråkade Close to Nature Forestry, CTNF, som är ett ekosystembaserat skogsbruk. Med CTNF så blir skogen naturlig, mer variationsrik och har större mångfald än med kalhyggesbruk, vilket även gör skogen motståndskraftigare. Endast de största träden tas och man får ut mer timmer. Markägaren har skogen kvar och kan skörda tillväxten. CTNF ger därmed ofta en överlägsen lönsamhet för skogsägaren. Sveaskog skulle kunna vara en föregångare och driva ett ekobaserat skogsbruk. Det skulle även ge fler arbetstillfällen eftersom ett sådant skogsbruk gynnar turism mer än kalhyggesbruket. Men SLU behöver förändras, för nu utbildas jägmästarna endast i kalhyggesbruk, avslutar Mikael Karlsson.

– Det är inte kala hyggen vi har idag, sa Herman Sundquist, Sveaskog. Han menar att på varje hygge lämnas alltid träd och kantzoner som naturhänsyn, och det ”beror på kameravinkeln” vad man väljer att få med.

Markägaren avgör själv om denne vill köra hyggesfritt, det är inte förbjudet enligt Skogsvårdslagen, sa Sundquist. Men produktionen blir lägre och ekonomin sämre vad gäller virket. Kostnaderna blir högre eftersom man måste köra maskinen oftare.

Herman Sundquist menar också att kalhyggesfritt skulle vara sämre för klimatet. Detta eftersom produktionen blir lägre vilket ger mindre möjligheter att skörda virke för en grön omställning. Han menar att kalhyggesbruket är det fortsatt bästa för framtiden.

Källa: Seminariet ”Skogsbruk utan hyggen”