
”I en skog utan kalhyggen får alla plats”. Banderoll och klätteraktivister i Tiveden. Foto: Lovisa Larsson
Det statliga bolaget Sveaskog ska kalhugga en av de sista sammanhängande skogarna intill Tivedens nationalpark. Lokalbefolkningen i området är emot kalhuggningen och de har fått kommunen med sig.
De som bor i området vill att Sveaskog lämnar en buffertzon av skog kring hela nationalparken och de vill att Sveaskog ska använda sig av hyggesfritt skogsbruk, istället för konventionellt kalhyggesbruk. Många av de som bor i området är beroende av skogen för sin försörjning inom turism så det är till stor del en ekonomisk fråga.
Sveaskog äger 90 procent av marken i Laxå kommun, och sköter den enbart med kalhyggesbruk. De lokalbor som är engagerade i frågan tycker att Sveaskog åtminstone skulle kunna prova hyggesfritt skogsbruk på det område på cirka 4 hektar som nu ska huggas i vinter. Kalhyggesfritt skogsbruk innebär att skötseln inriktas på anpassad gallring där man plockar ut ”mogna” träd och lämnar mindre träd att växa vidare. Beräkningar som har gjorts av Ekoturismföreningen visar att hyggesfritt skogsbruk blir mer lönsam både för Sveaskog och för lokalbefolkningen.
Den skog som nu hotas av kalavverkning växer kring den kulturhistoriska vandringsleden ”Kyrkstigen” som användes förr då de boende i tivedsskogarna tvingades att vandra ned till kyrkan i Tived några gånger om året. Leden används flitigt i dag av många som bor i området och av vandrare. Kalhugger man kring den förstörs landskapsbilden invid nationalparken, anser de som bor i området

Lovisa Larsson säger att varje nytt kalhygge i området är som en liten sorg. Det är inte alls som efter en brand eller som efter en storm. Foto: Lovisa Larsson
Lovisa Larsson är en av de som har engagerat sig mot kalhuggningen av skogen. Hon har en tipi (tält som inhemska amerikaner använder) i byn Tivedstorp i närheten där hon ordnar olika kurser, möten, bedriver friluftsliv och musikevent.
Den 2 januari ordnade Lovisa en aktivitetsdag där de som bor i området kunde komma och vara i skogen, ett sätt att göra något innan den är nedhuggen. Aktiviteten ordnade hon för att hon upplevde att det ofta klagas i stugorna efter att träd har avverkats, då det är för sent.
– När ord inte räcker för att överbrygga gränserna mellan miljöideal och industri måste kreativiteten ta vid. Vi samlades för att umgås och visa att vi vill ha en annan typ av skogsbruk än det som Sveaskog bedriver. För att uppleva och känna gemenskap med varandra och omgivningen. Vi hade skogspicknick med eld, vi lekte bland träden, jag läste min dikt ”om dessa träd” och en lokal konstnär, Anna Bergström, tillägnade skogen en skyddsande i lera som fortfarande sitter kvar därute, säger Lovisa Larsson.
Allt detta har dokumenterats med fotografier, rörlig bild och ord som i skrivandets stund sprids via Facebook och lokal media.

Bäck i Tivedens Nationalpark, Närke. Foto: Robin Eriksson
Kalhyggena som redan finns kring hela nationalparken är något som ofta förvånar och chockar turisterna, enligt flera av de företagare som bedriver ekoturism i området. De är inte, som vi svenskar, vana att se kalhyggen. En del turister har undrat varför det ser ut som en krigszon och om vi i Sverige inte har råd att sköta skogen på ett bra sätt. Ortsborna menar att om skogen kring parken sköts så att den går att vandra i och njutas av så kommer fler turister att vilja stanna längre och kanske övernatta fler nätter i omgivningarna. Tiveden är ett populärt resmål för utländska naturälskare. Även mitt i vintern.
När vi var där i mellandagarna kom det folk från Holland, Frankrike och Tyskland till Tiveden för att vandra och njuta av riktig skog. Det finns nämligen ingen skog av den här typen som ligger närmare Europa, därför är Tiveden som natur- och friluftsområde värdefullt i ett internationellt perspektiv.
– Turisterna kommer inte hit för att passera genom en rad av kalhyggen och slyskogar, säger Lovisa Larsson. Det som jag tror glöms bort i sammanhanget är att Tiveden är så mycket mer än bara nationalparken. Vi har ett stort nät av vandringsleder, cykelleder och ridleder som tar folk till fina platser. Ja, till och med bara att komma med bil genom skogen är som att köra i en sagoskog!
Martin Szanto driver ett vandrarhem i Tivedstorp. Han har varit med på flera möten med Sveaskog och säger att de är väldigt tillmötesgående, även om de har ett annat synsätt på skogen.
– Helst skulle jag vilja att Sveaskog jobbar fram ett annat skogsbruk som inte förstör naturen och som tar hänsyn till turismen. Fler kalhyggen lockar inte turister.
Han säger att utanför själva nationalparken finns 30 mil med ridleder och 100 mil med vandringsleder, de kommer ingen vilja nyttja om där bara finns kalhyggen. Men Tivedsborna har inga höga förväntningar om att Sveaskog ska ändra sig om kalhuggningen. Martin Szanto säger att andra personer i trakten har haft samverkansmöten med Sveaskog inför skogsavverkningar och det har ändå alltid blivit kalhyggen. Han säger att många är upprörda nu när även den sista skogen invid nationalparken ska huggas.
Även Kommunen i Laxå stöder lokalbefolkningen i denna fråga. Kommunstyrelsens ordförande Bo Rudolfsson (KD) säger:
Lovisa Larsson har inga illusioner om att hyggesfritt skogsbruk kommer att hända i verkligheten:
– Haha, jag hör själv hur naivt, partiskt och onyanserat det låter, men kalhyggesfritt skogsbruk är i längden ett fullgott alternativ som gynnar både skogsindustrin, turismen, friluftslivet och skogen som ekosystem.
– Personligen så är varje kalhygge för mig en liten sorg. Det är inte alls samma sak som när en storm dragit fram eller skogsbrand har härjat. Kalhygget är av mänsklig hand, för mänsklig vinning. Naturen behöver inga kalhyggen, säger hon.

Nationalparken Tiveden. Foto: Anki Hammar
Jag ringer upp Sveaskogs VD PO Wedin, men han vill inte uttala sig när jag frågar om varför Sveaskog inte kan bedriva kalhyggesfritt skogsbruk kring Tivedens nationalpark. Han vill heller inte uttala sig när jag frågar om Sveaskog möjligen kommer att börja med hyggesfri avverkning i framtiden.
Skogsbiologen Sebastian Kirppu som känner väl till Tivedsområdet säger:
– Sveaskog borde avverka med kalhyggesfria metoder i skogar som omger våra naturreservat och nationalparker så att mikroklimatet i den skyddade skogen inte förändras och att de kalhyggesfritt brukade skogarna blir en skogsklädd skyddszon runt naturskogen.

Det är sorgligt att det under hela mitt liv (70) har diskuterats hur kalhyggen stör och förstör växt- och djurlivet i våra skogar utan att de människor som har makt över skogsbruket har lärt sig och förstått att världen kommer att gå under om vi bara ser till det ekonomiska utfallet. Ett kalhygge gör ingen skada kanske men varje litet kalhygge bidrar till den globala undergången
Det är märkligt att inte alla människor har insett att vi inte kan fortsätta hantera skogen på detta sätt.Vad gör Naturvårdsverket? kan man undra, Har de någon funktion över huvud taget?
Politiker har vi ju inget att vänta av,de är ju alldeles för splittrade i alla dessa partier,som vi heller inte har någon nytta av. Alla borde läsa Johan Hells bok ”Träd Kan Rädda världen”, varför inte i skolan.Heder åt Lovisa Larsson,jag lider med Dej. Stor kram
Som skogspraktikant har jag arbetat på Tiveden i många år på 1950 – 60 talen. Vi avverkade även i Lönndalen som ingår i nationalparken. Men det var gallring.
Har även bott periodvis i Tivedstorp på 1990-talet. Har en bekant i Tullsjöängen som, vad jag vet, sköter sin skog varsamt.
Jag tycker att skogen omkring nationalparken ska brukas med maximal naturhänsyn så att alla som vandrar i området kan se att det går att ut värden ur skogen på ett skonsamt sätt.
Jag har skrivit en liten bok ”Furan i fjälldalen, där skogen gör sig hörd”. Det är en gammal fura som talar med mig om hur människorna behandlar skogen och natur överhuvudtaget.
Hej.
Sveaskogs ägs av staten, dvs av oss alla. Sveaskog förbrukar idag skog och
ersätter dessa med plantager, ngt helt annat.
Hållbart skogsbruk innebär att vi brukar utan att förbruka ekosystemtjänster.
Svenskt skogsbruk av idag förbrukar ekosystem.
Att vi ej klarar de miljömål riksdagen ställt upp ex Levande skogar, beror på
att våra skogsbolag saknar en öppen attityd till modernt hållbart skogsbruk,
som hyggesfritt. Vi kan klara både ekonomi och ekologi med mindre uttag,
och bra miljöhänsyn.
Viktigt att driva frågan hårdare högt upp i ex Sveaskogs ledning och styrelse.
Styrelsen förefaller handlingsförlamad eller okunnig.
Bra gjort att nu Laxå kommun förstår att det pågående skogsbruket är föråldrat
och agerar. Klart det går, tiden är mogen och Sveaskog kan förnyas om vi
verkligen vill och att trycket på ledningen ökar. Till nytta för miljön, ekonomin,
turisterna och ffa för lokalinnevånarna. Sveaskog kom igen, det skulle stärka
varumärket. Ekoparker räcker inte, det ordinarie brukandet måste förnyas.
carlgustaf lundgren
Tidigare projektledare, Kompetensutveckling för verksamma skogsägare,
hållbart hyggesfritt skogsbruk.