Jorduggla – opportunistisk nomad som lever ett intensivt liv

Vissa rovfåglar migrerar och har en sommarvistelse och en vintervistelse i varmare länder. De befinner sig till exempel i Sverige när här är som bäst förutsättningar för att föda upp sina ungar, men i södra delarna av världen under den svårare vintern. Andra rovfåglar har en mer nomadisk tillvaro. De flyttar långa sträckor för att hitta tillräckligt med föda och kan inte bo på samma plats år efter år eftersom bytestillgången varierar. Det gäller exempelvis jordugglan. Den är beroende av små däggdjur som näbbmöss, sorkar, lämlar och möss. Eftersom dessa bytesdjur ofta har toppar i sin förökning ungefär vart fjärde år behöver jordugglorna vara skickliga på att hitta lämpliga platser för häckning. De kan tvingas röra sig tusentals kilometer innan de hittar rätt förutsättningar.

När allt väl stämmer satsar jordugglan hårt på häckningen. Vid rik tillgång på gnagare kan de lägga minst tio ägg. Under perioder då det är svårare att hitta mat lägger de bara ungefär två ägg. Detta tillsammans med att jordugglorna inte lever speciellt länge och har en årlig dödlig på hela 47 procent i Europa, gör att deras liv kan vara synnerligen intensivt. Långa perioder av att leta efter lämpliga livsmiljöer och sedan försöka föda upp tio ungar som konstant vill ha mat.

Fortfarande ett mysterium

I en ny studie har forskare försökt förstå vad som avgör var och när en jorduggla bestämmer sig för att stanna på en plats.

– Det verkar finnas en stor komplexitet kopplad till beslut som nomadiska arter fattar om de ska slå sig ner i ett revir eller flytta vidare, säger rapportens ena författare Joe Buchanan.

Travis Booms, som också skrev artikeln kompletterar:

– Hur denna predator navigerar i det oregelbundet vågformade mönstret av födotillgång som sträcker sig över tusentals kilometer förblir ett mysterium, men det är en integrerad del av deras livshistoria och en nyckelkomponent för deras bevarande och överlevnad.

Bra indikator på försvinnande naturtyp

Men författarna poängterar att där jordugglan slår sig ner ger en god indikation på att en livsmiljö har hög kvalitet. De är därför en viktig ledtråd om förhållanden i ett landskap.

Dessutom är jordugglor, som trivs i öppna landskap, en viktig ekologisk länk i en snabbt försvinnande naturtyp; gräsmarker. Det återstår bara en bråkdel av de gräsmarker som fanns tidigare världen över. Detta tvingar jordugglan att ”resa långt, föröka sig hårt, dö ung”, som medförfattaren John Callidine uttrycker det.

Minskar i Sverige

I Sverige har jordugglan minskat med ungefär 10-30 procent de senaste 20 åren (vilket är ungefär tre generationer jordugglor). Orsaken är enligt SLU Artdatabanken ”uteblivna eller starkt reducerade smågnagartoppar”, men även den omfattande utdikningen av våtmarker som skett i södra Sverige sedan mitten av 1800-talet, färre ängsmarker och nedläggning av jordbruk har påverkat arten negativt. Som exempel nämner SLU Artdatabanken att det i Västerbotten tidigare fanns minst 100 häckande par jordugglor under goda år, numera är arten knappt en årlig häckfågel.

Källa: Raptor Research Foundation och BioOne