Insatser har gett resultat för vitryggig hackspett
Fortfarande akut hotad, men det går sakta allt bättre för den vitryggiga hackspetten. Tack vare omfattande restaureringsprojekt. 2025 års häckning var den bästa på länge.
Vitryggig hackspett (i hägn).
För drygt 100 år sedan såg våra skogar helt annorlunda ut och det fanns vitryggig hackspett över större delen av landet. Sedan dess har skogsbruket förändrat våra skogar totalt och den vitryggiga hackspetten har minskat mycket kraftigt. I dagsläget lever det bara ett fåtal par i hela landet, men Projekt vitryggig hackspett, som Naturskyddsföreningen drivit sedan 1990 har arbetat för att förbättra situationen.
– Att den vitryggiga hackspetten nästan försvunnit från Sverige beror främst på det intensiva skogsbruket. Fågeln trivs i gamla lövskogar med mycket död ved, vilket är en miljö som till stor del försvunnit från Sverige. Förutom att vi föder upp ungar som släpps ut går projektet också ut på att restaurera och bevara dessa miljöer, så att vitryggen trivs och kan öka i antal, säger Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen.
2020 hittades sex häckningar, 2022-2024 gick det upp till 11-12 par och i år konstaterades 14 häckningar. Det är fortfarande oerhört lite, men det är åtminstone det bästa resultatet på väldigt länge.
Målet är ytterligare sex par inom fyra år
När det går bättre för den vitryggiga hackspetten går det också bättre för drygt 200 andra hotade och rödlistade växt-och djurarter som är beroende av samma slags skogsmiljöer – lövskog med mycket död ved. Den vitryggiga hackspetten är därmed en så kallad paraplyart och en bra värdemätare för den biologiska mångfalden i skogsmiljöer.
Det långsiktiga målet, till 2070, är att den svenska populationen av vitryggig hackspett omfattar 200 reproducerande par, att arten rör sig mellan Sverige, Finland och Norge, att det finns goda livsmiljöer med värdefulla lövskogsmiljöer och att dessa är sammanhängande. Men redan 2029 är målet att det ska finnas 20 reproducerande par och att det finns 45 ”funktionella optimalområden” som har minst 100–150 hektar av lämpliga biotoper – koncentrerad lövskog med gott om död lövved, samt asp, al, sälg och björk som har de större skalbaggslarver som är vitryggens basföda. Framöver görs även satsningar längs Norrlandskusten och i södra Sverige och inte enbart i Mellansverige.
Källa: Naturskyddsföreningen
