Hur oroväckande var fjällrävs­året 2025?

I början av 2000-talet fanns det bara 40-60 fjällrävar kvar i Norden. Populationen hade kollapsat sedan de många tusen fjällrävar som fanns här på 1800-talet. Men tack vare stödåtgärder började antalet öka, år efter år. 2024 beräknades fjällrävsstammen i Sverige, Norge och Finland uppgå till ungefär 560 vuxna individer.

Men i år har trenden vänt. Naturvårdsverket gick först ut med att det bara hittades 471 fjällrävar 2025, trots att det i somras konstaterades 97 föryngringar. När Natursidan hör av sig till Malin Åhl, handläggare på Naturvårdsverket, för att få en förklaring på den kraftiga nedgången, reviderar hon siffran:

– Det totala antalet fjällrävar för i år ska vara 526 och inte 471. Vi var lite för snabba med att gå ut med nyheten innan forskarna hade spikat uträkningarna och i morse fick vi besked att det totala antalet behövde ändras. Ber om ursäkt för eventuell förvirring det kan ha skapat.

Ingen ”reell minskning”?

Men även en minskning från 560 till 526 fjällrävar, trots 97 föryngringar, verkar vara ett trendbrott i en kurva som så stabilt pekade uppåt.

Vad beror minskningen på efter så pass många år av tillväxt?

– Det stämmer bra att det är en minskning från förra året, men om man ser på hur det har fluktuerat historiskt så är det vanligt med stor variation mellan åren. Att det blev en minskning detta år tyder på att fjällrävarna har svarat på de låga smågnagartätheterna som man har sett i stora delar av fjällen. Skillnaden från förra året bedöms inte spegla en reell minskning av populationen, utan tros vara en effekt av hur den statistiska modellen är kalibrerad gentemot den norska fångst-återfångstmodellen. En viss utplaning av tillväxten ser man, framförallt i de södra utbredningsområdena, men samtidigt ser vi också att flera delbestånd i norr fortsätter att öka, säger Malin Åhl.

Modellen är en delförklaring

När den totala skattningen över antalet fjällrävar görs används både data från Sverige och Norge för reproducerande fjällrävar. Därtill används i Norge även DNA-data som är individbaserad, men denna metod används inte i Sverige än.

– Detta medför att siffrorna för den svenska delpopulationen är aningen mer osäkra, medan siffrorna för Norges delpopulation har mindre osäkerhet, eftersom de inkluderar både reproducerande och icke-reproducerande individer. Modellen väger samman data för de tre senaste åren och i och med det blir snabba upp- och nedgångar mindre tydliga. När utvecklingen varit mer stabil, som den har varit de senaste åren, syns det som en avplaning i årets resultat.

Försämring i syd, men positivt i stort

Att det skett en Inbromsning av tillväxten i antal beror till stora delar på att det går sämre för fjällräven i de södra fjällen. Det påverkar både det totala antalet rävar samt minskar den totala reproduktionen och bromsar tillväxten på populationen.

– Orsakerna till detta är sannolikt flera. Det kan bland annat handla om en kombination av genetiska faktorer, födotillgång, sjukdomar och klimat, säger Malin Åhl.

Under året har det varit ont om små gnagare i många områden i Norge och norra Sverige. Det innebär svårare att få tag på mat för fjällrävarna och därmed en utmaning att föda upp ungar. DNA-provtagning har också visat att inaveln ökar i flera delpopulationer.

– Delpopulationerna har svårt att nå varandra. Med fler fjällrävar skulle vi troligen se ökad kontakt mellan grupperna, vilket förbättrar genflödet som i sin tur motverkar inaveln, säger Malin Åhl. 

Inte alarmerande

Men hon betonar att trots årets nedgång inte är så oroande.

– Jag har pratat med forskarna och de ser inte årets siffra som alarmerande. Utvecklingen kan fortsatt ses som positiv, möjligtvis något avtagande i tillväxthastighet.