Hos stjärtmesar blir misslyckade föräldrar viktiga hjälpredor

Stjärtmesar är kända för att plötsligt dyka upp i en flock bland träden och försvinna lika fort efter någon minut. De är också kända för att hjälpa andra par med häckningen. De kan avstå från att själva bli föräldrar för att istället hjälpa till med att uppfostra andras ungar. Men deras samarbete sträcker sig längre än så. De flyttar också tillsammans och hjälps även åt under övervintringen.

Reser med sitt stödnätverk

Jennifer Morinay, huvudförfattare till en ny studie och postdoktoral forskningsassistent vid University of Sheffield berättar att den 30-åriga undersökningen gett många intressanta inblickar i stjärtmesarnas liv:

– Upptäckten av familjeband som består genom migration är särskilt spännande. Dessa små fåglar reser i princip med sitt stödnätverk och ser till att de har sina släktingar redo att hjälpa till när de når sin nya plats. Det belyser familjens stora betydelse i deras sociala struktur.

Samlas i flockar som bryts upp inför häckningen

Utanför häckningssäsongen lever stjärtmesarna i flockar på ca 10-20 fåglar med stora överlappande områden. Flockarna består vanligtvis av ungfåglar och vuxna av båda könen och både besläktade och obesläktade fåglar. Men det sker också att stjärtmesar byter flock eller att två flockar slås ihop. I slutet av vintern bryts flocken upp. Alla individer bildar istället par och börjar bygga bo i början av mars (i Storbritannien).

Så långt är deras liv likt de flesta andra småfåglars. Om häckningen misslyckas efter början på maj, ofta på grund av angrepp från kråkfåglar eller mård, så överger paren sina försök. Istället blir vissa individer (ungefär 25 procent) hjälpredor åt andra häckande par. Framför allt hjälper de till med att ge mat åt boungar och ungfåglar, men vissa kan även mata ruvande honor. 81 procent av hjälparna är hannar och de hjälper oftast släktingar (70 procent av fallen). Det verkar som att stjärtmesarna känner igen släktingar på lätena och i flera fall där hjälp gavs åt par som inte var släkt var lätena relativt lika.

Inga egoistiska fördelar med att hjälpa

Forskarna kunde dock inte se några tydliga fördelar för hjälparna själva. Tvärtom hade de svårare att överleva i ett längre perspektiv och de fick inga reproduktionsfördelar. Däremot ökade överlevnadschansen hos ungarna som hjälparna assisterade.

– Vi känner lätt igen motsättningarna mellan samarbete och konkurrens i våra egna liv. Den här studien visar att samma grundläggande spänningar spelar in i den sociala dynamiken hos stjärtmesar och sannolikt hos många andra arter. Vår långsiktiga forskning ger betydande insikter i de ekologiska och sociala förhållanden som gynnar samarbete och de evolutionära krafter som formar dessa invecklade sociala interaktioner, säger Ben Hatchwell, en av studiens huvudförfattare och professor i evolutionär ekologi vid University of Sheffield’s School of Biosciences.

Källor: Journal of Animal Ecology och University of Sheffield