Högst mångfald med lågintensivt bete

Det går inte bra för fåglar och insekter i jordbrukslandskapet. Anledningen är det moderna jordbruket med massiva odlingsytor, besprutning och för fåglarnas del att vallen tas så tidigt att de inte hinner häcka.

Nu har forskare undersökte 43 mjölk- och nötköttsgårdar i södra Finland för att se hur det går att bibehålla modern jordbruksproduktionen och samtidigt förbättra förutsättningarna för den biologiska mångfalden. Studien visar att gårdar som tillämpar lågintensivt bete har den högsta artrikedomen av leddjur (bland annat insekter, spindeldjur och mångfotingar). På gårdar utan bete eller med hög intensitet var mångfalden lägre.

Inte för många kor på liten yta

Det är bara om bete sker med låg intensitet som betade vallodlingar har en tydligt högre artrikedom än spannmålsodlingar. Det vill säga ett litet antal nötkreatur i förhållande till gårdens betesareal. Korna skapar varierade gräsmarker med jordblottor, blommor, både låga och höga växter och dynga som ger livsmiljöer åt många olika leddjur. Vid högre betestryck (fler kor per hektar) blir däremot marken mer homogen, med mindre variation och färre livsmiljöer.

– Detta tyder på att även tillfälliga gräsmarker, trots att de ofta betraktas som mindre värdefulla än permanenta naturbeten, kan spela en roll för mångfalden – under förutsättning att betet sker med låg intensitet, skriver forskarna i sin slutsats.

Ekologiskt bäst för mångfalden

Återigen konstateras även att de gårdar som är ekologiska har högre artrikedom, men även här hade lågintensivt bete tydligast effekter. Den största mångfalden av marklevande leddjur hittades på ekologiska gårdar som kombinerade lågintensivt bete med organisk gödsling och avsaknad av kemiska bekämpningsmedel.

– Vår studie bidrar till den begränsade kunskapen om tillståndet hos vallodlingar i växtföljd och om de biologiska mångfaldsvinster som betande nötkreatur kan ge på moderna mjölk- och nötköttsgårdar. Även om stallhållning av mjölkkor och intensiv vallodling för ensilage kan öka produktionen, kan de avsevärt minska den biologiska mångfalden på gårdar med nötkreatur – potentiellt ner till nivåer jämförbara med gårdar utan djurhållning, säger Iryna Herzon, universitetslektor i agroekologi vid Helsingfors universitet och huvudansvarig forskare för studien.

Bidrag kan vara viktig del

För att stärka den biologiska mångfalden på gårdarna föreslår forskarna följande åtgärder:

• Prioritera bete framför stallhållning: Att låta nötkreatur beta på marker, även vallodlingar i växtföljd, är ett avgörande första steg för att upprätthålla populationer av leddjur.
• Använd lågintensiva betesmarker där djuren hålls i låg täthet och skapar variation i vegetationen. Det skapar viktiga livsmiljöer för leddjur och annan fauna.
• Främja ekologiska produktionsformer som kombinerar bete med ekologisk gödsling.
• Ekonomiskt och politiskt stöd: För att väga upp eventuella produktionsminskningar kan mjölk från betande kor prissättas högre, eller så kan offentligt stöd ges för att uppmuntra metoder som ökar den biologiska mångfalden.

– Med tanke på de stora miljöavtrycken från animalieproduktion måste framtidens djurhållning utvecklas mot att producera mindre men bättre animalieprodukter. Hållbara betesmetoder är en avgörande del av denna omställning, avslutar Iryna Herzon.

Var fjärde ko betar inte ute alls

Forskarna poängterar att det finska jordbruket, precis som det svenska, framför allt är inriktat på hög avkastning. Det innebär kortare betesperiod för många kor, samt en dominerande användning av slåttervallar för ensilage. Det är effektivt för produktion, men bidrar till en minskning av insektsfaunan. Något som borde oroa med tanke på rapporterna om kraftiga minskningar av leddjur som dokumenterats i Europa under de senaste decennierna.

I en undersökning av finska mjölkgårdar 2020 visade det sig att 23 procent av korna aldrig fick vistas utomhus. Det är snabb försämring för korna på tio år. 2010 var det åtminstone bara 16,5 procent som aldrig fick beta utomhus. Betesmarkerna i Finland har också halverats på bara 20 år.

Källor: Phys och Agriculture, Ecosystems & Environment