Gå till innehållet

Hjälp forskare hitta vilda samhällen av honungsbin

Hur vanligt är det med vilda samhällen av honungsbin i Sverige och löper de risk att sprida sjukdomar?

Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) vill ha hjälp av medborgarforskare och biodlare med rapporter om vilda honungsbisamhällen som lever självständigt i naturen. Det vill säga utan koppling till biodling.

Forskningen görs bland annat för att få reda på hur varroakvalster finns bland de vilda samhällena. Kvalstret för med sig dödliga virussjukdomar för bina och är ett av de största hoten mot honungsbin. Drabbade bisamhällen dör oftast inom några få år om inte biodlaren bekämpar kvalstret.

– Vi vet att honungsbin kan överleva en längre tid med varroakvalstret under specifika förhållanden. Det har vi sett i vår forskning på en population av bisamhällen på Gotland. Men vi vet inte hur vanliga sådana vilda populationer är eller hur de klarar sig i längden, säger Joachim de Miranda, forskare vid SLU och projektledare för den svenska delen av Free-B.

Honungsbi på vintergäck.

Honungsbi på vintergäck.

I det vilda lever oftast bisamhällen i en hålighet några meter ovanför marken. Exempelvis i ett gammalt träd, en klippskreva, en vägg eller en skorsten.
– Det är särskilt värdefullt att hitta fler vilda bisamhällen långt från biodlingarna, eftersom det kan tyda på en hel population av vilda bisamhällen som överlever helt självständigt, säger Joachim de Miranda.

Hur kan man vara säker på att ett honungsbisamhälle som man hittar inte har någon koppling till biodling?
– Inte alls säker. Även om ett vilt samhälle inte härstammar direkt från biodling kan ungdrottningar från vilda samhällena para sig med drönare från närliggande biodling, inom 2-3 km radie räckvidd. Vilda och ’tama’ bin kan också fodosöka i samma område och röva ut varandras samhällen under hösten. Det är en del av det vi försöker undersöka i det nya FREE-B projektet, till exempel genom att jämföra vilda bins genetiska och mikrobiologiska sammanställning med den från bin från närliggande biodling.

Det har skrivits en del i media den senaste tiden om hur honungsbin ”rymmer” från sina kupor och försvinner. Hur vanligt är det och händer det att de bildar en vild koloni?
– Rymmande eller försvinnande bin och ’tomma kupor’-fenomenet som rapporterades tidigare i år beror högst sannolikt på för högt varroa-tryck i drabbade samhällena. För många bin dör för snabbt ute i fältet utan att bli ersatta av nya bin i samma takt, och då kan det gå fort att ett samhälle blir av med alla sina vuxna bin, och biodlares kupor blir ”tomma”, säger Joachim de Miranda.

Rapportera fynd av vilda bisamhällen så här:

  • Skicka en bild av det vilda samhället till free-b@slu.se.
  • Bifoga bisamhällets lokalisering (GPS-koordinater om möjligt)
  • Hur länge bina har funnits där (om det är känt)
  • Kontaktuppgifter till någon som kan följa upp fyndet

Källa: SLU

Mer att läsa