Bildguide till Sveriges sniglar

Dvärgsnigel. Foto: Jonas Roth

Det finns ungefär 20 snigelarter i Sverige. Med Natursidans och experten Jonas Roths guide kommer du både veta var du ska leta och vad det är för art du hittat.

Allmänhetens kunskap om sniglar kanske begränsas till att de sett den invasiva arten spansk snigel (”mördarsnigel”) i trädgården och kanske svart skogssnigel under en promenad i skogen. Men det finns ungefär 20 arter i Sverige och för att hitta dem gäller det att veta var och när det är bäst att leta.

– Sniglar är känsliga för uttorkning och föredrar därför skuggiga och fuktiga platser. För blött får det dock inte vara. Det är i princip bara en art, sumpsnigeln, som lever i kärr eller längs sjöstränder. Skogar med mycket örter och förna brukar hysa många arter. Äldre trädgårdar och parker har dock förmodligen den rikaste faunan beroende på att inhemska arter samsas med introducerade här, säger Jonas Roth.

Jonas Roth är blötdjursexpert med koll på både sniglar och snäckor. Han har bland annat varit med och gjort Artdatabankens utmärkta nyckel för sniglar.

Flest snigelarter lever i södra delarna av landet. I princip alla arterna finns i Skåne, men även i Lapplandsfjällen finns det sniglar, dock bara tre arter.

Pantersniglarnas parningsakt. Pantersnigeln är en av Sveriges största sniglar och kan bli 2 dm lång. Foto: Jonas Roth

– Vill man riktigt hårdskåda ska man ge sig ut på natten. Sniglar är normalt nattaktiva och är då ute och kryper i jakt på föda eller kanske en partner. Ofta ser man sniglar som kryper på trädstammar eller högt upp på örter. Har man tur får man kanske bevittna pantersnigelns spektakulära parningslek, säger Jonas Roth.

Svampsnigel. Närmst i bild på snigeln ses andningsporen. Den sitter alltid på höger sida och kan vara bra att fotografera eller studera för att artbestämma en snigel. Ungefär hälften av arterna (kölsniglar och fältsniglar) har andningsporen bak på manteln medan resten (skogssniglarna) har den strax framför mitten. Det är alltså en bra karaktär för att sortera in snigeln i rätt grupp. Foto: Jonas Roth

Ett annat vanligt tillfälle att hitta sniglar är vid svampplockningen. Då är det ofta svampsnigeln och Sveriges vanligaste snigel, mörkbrun skogssnigel, som hittas.

Mörkbrun skogssnigel (juvenil). Foto: Jonas Roth

Bäst tid på året att leta är på sensommaren och hösten. Då finns det vuxna individer av alla arter och på hösten är det dessutom fuktigare i luften vilket gör att fler vågar sig fram.

Vad gör sniglarna under vintern?
– Det varierar mellan de olika grupperna. De flesta arterna lever dock bara en säsong, förklarar Jonas.

Skogssniglarna, inklusive trädgårdssnigel och parksnigel, övervintrar som juveniler (unga). När parning och äggläggning är avklarat på hösten dör de fullvuxna.
– Det kan gå rätt fort. Plötsligt någon gång i oktober är alla stora ”mördarsniglar” borta. De små sniglarna som kläckts under sommaren och hösten söker skydd i jorden när det blir kallt och kryper fram när det blir vår.

Åkersnigel. Foto: Jonas Roth

Fältsniglarna, exempelvis åkersnigel, ängssnigel och svarthuvad snigel, är också ettåriga och övervintrar normalt som ägg. Även hos dessa dör de vuxna på hösten, dock senare än skogssniglarna.

– De stora kölsniglarna, framför allt gråsvart kölsnigel och pantersnigel, är de enda som lever flera år. Därför måste de övervintra som vuxna och det gör de genom att gräva ned sig i jorden.

Massförökning uppfattas som glupskhet
Det går inte att prata om sniglar utan att ta upp spansk skogssnigel som kom till Sverige redan på 70-talet och som kanske gett alla sniglar dåligt rykte med sin glupska framfart i trädgårdar.
– Sniglar äter det de behöver äta. Växer man fort behöver man äta mer. Men det som gör att sniglar uppfattas som glupska är framför allt när de uppträder i stora antal och dessutom ger sig på det man vårdar så ömt i trädgården.

Spansk skogssnigel är känd för att kunna massföröka sig när den får tillfälle, men det är den inte ensam om.
– En annan art som också kan uppträda i mycket stort antal är åkersnigeln. Innan vi hade den spanska skogssnigeln var det denna art som vållade mest skada på odlad gröda. Medan den spanska skogssnigeln kan vara talrik från juni till oktober börjar inte åkersnigeln visa sig förrän i slutet av sommaren men är sen aktiv långt in i november. Åkersnigeln är alltså framför allt ett problem för höstsådda grödor.

Svarthuvade sniglar. Foto: Jonas Roth

Även den nyligen upptäckta svarthuvade snigeln har också visat sig kunna förkomma i stort antal.
– Vi vet dock inte så mycket om dess skadeverkningar än. Arten är än så länge bara funnen på en handfull platser i landet, men förmodligen är den mer spridd än så.

Hammarsnigel. Foto: Jonas Roth

För den som vill ha en utmaning
Ingen av de svenska sniglarna är direkt sällsynt eller rödlistad, men det finns arter som kan vara knepiga att hitta.
– Hammarsnigeln letade jag efter i flera år innan jag hittade. Jag finkammade Skåne och Gotland där funnits tidigare, men utan resultat. Sen hittade jag den i stort antal på en cykelväg bara en kilometer från mitt hem utanför Linköping! Detta är dock en introducerad art som verkar uppträda sporadiskt.

Dvärgsnigel, blott 15 mm lång. Foto: Jonas Roth

En annan trevlig utmaning för artletaren är dvärgsnigeln.
– Det är vår minsta art och blir inte mer än två centimeter. Dessutom är det en av få arter som inte brukar hittas i trädgårdar. Den föredrar fuktiga lövskogar. På grund av sitt levnadssätt och sin storlek blir den sällan funnen.

För den som verkligen vill utmana sig själv så är masksnigeln ett lämpligt mål.
– Den lever underjordiskt och visar sig sällan. Man ska ha tur om man lyckas gräva upp en sådan och de är dessutom lätta att förväxla med en mask. Masksnigeln är introducerad och upptäcktes för cirka 50 år sedan. Den har sedan spritt sig i södra Sverige.

Den maskiliknande och jämntjocka masksnigeln. Foto: Jonas Roth

Vad skulle du önska att alla svenskar kände till om sniglar?
– Det mest grundläggande är väl att sniglar saknar skal. Har den skal så är det en snäcka. I själva verket så tillhör alla sniglar ordningen landlungsnäckor. Sniglar är alltså snäckor – fast utan skal. Vidare är sniglar en så kallad polyfyletisk grupp, vilket innebär att det inte finns någon gemensam ”ursnigel” som är förfader till alla arter. Sniglar är egentligen snäckor som övergett skalet och detta har skett flera gånger genom evolutionen. Skogssniglarna är till exempel inte speciellt nära släkt med kölsniglarna, trots att de är till det yttre ganska lika. Båda grupperna har utvecklats från olika skalbärande snäckor.

Jonas Roth önskat också att vi ska känna till att de flesta arterna varken är invasiva eller gör någon skada i trädgården.
– Det är också högt tid att vi slår hål på myten att pantersniglar kan hjälpa oss att bli av med ”mördarsniglarna”. Pantersnigeln äter framför allt dött växtmaterial, en del as och även snigelägg, men den tar inte andra levande sniglar. Det är en införd art, precis som den spanska skogssnigeln, och man bör undvika att introducera den på nya platser.

Till sist några tips på hur man ser skillnad på olika sniglar med hjälp av ArtDatabankens Snigelnyckel.
– Det är bra att få en känsla för vilka karaktärer man ska koncentrera sig på. Generella råd är svårt att ge, men andningshålets placering och struktur på kroppen är ofta viktigt. För vissa arter är t ex färg och mönster viktigt, medan det för andra är mer eller mindre ointressant. Det är bara att prova sig fram. Övning ger färdighet! Glöm sedan inte att läsa på mer om arterna. Det finns massor med information och bilder om man klickar sig vidare. Lycka till!

LÄS ÄVEN:
• Guide till Sveriges vanligaste humlor
• Knoppguide till 18 vanliga träd
• Fågelguide till vinterfåglar inpå knuten
• Vilken art är det? Natursidans guide till artbestämning
• Guide till fladdermöss – hur de hörs och var de upplevs
Fågelläten och fågelsång i Sverige
Guide till att engagera sig för att rädda miljön