Pilgrimsfalk på kyrka i England.
Framgångsrikt arbete för pilgrimsfalkar sprider sig i Sverige
Det är relativt enkelt att skapa förutsättningar för häckande pilgrimsfalk i städer och intresset för att engagera sig ökar, även hos företag.
Pilgrimsfalkens historia i Sverige är också ett bevis för vikten av naturvård och engagerade naturföreningar. Utan de sistnämnda hade vi kanske inte haft några pilgrimsfalkar kvar här i landet idag. Det hade åtminstone garanterat varit betydligt mer hotade och kanske till och med helt borta från vår svenska fauna.
Runt år 1900 häckade det troligen tusentals par pilgrimsfalkar i landet. 70 år senare var falken i stort sett utrotad. Det återstod ett fåtal par. Anledningen till den skrämmande utvecklingen var att alltmer miljögifter började användas under 1950-talet utan noggranna kontroller för hur det påverkar naturen. Resultatet av en alltför oreglerad användning av miljögifter blev en katastrof. Utan miljöorganisationernas kamp för förbud och regleringar hade trenden kanske aldrig vänts för pilgrimsfalken. Det hade kanske varit för sent.
En stor insats som gjorde skillnad
År 1972 startade Naturskyddsföreningen Projekt pilgrimsfalk för att rädda denna mytomspunna toppredator. I samarbete med Göteborgs ornitologiska förening, Fågelcentralen, Nordens Ark och alla andra som kämpade för att stoppa miljögifterna, lyckades man vända trenden. Femtio år senare kan Projekt Pilgrimsfalk, numera Pilgrimsfalk Sverige – en arbetsgrupp inom Birdlife Sverige, konstatera att det häckar ungefär 650 par pilgrimsfalkar i landet och något avelsprojekt behövs inte längre. I stället fokuserar man inom projektet på att ha koll på hur det går för falkarna i sitt vilda tillstånd. Var och hur de häckar men även årliga fältinventeringar för att hitta nya lokaler där falken valt att häcka.
– Vi har avslutat utsättningarna efter mer än 40 år då det finns tillräckligt med vilda falkar i Sverige idag.
Det säger Lars Leksén. Han är fältansvarig i Svealand för Pilgrimsfalk Sverige, vilket innebär att han ”är uppe och klättrar och ringmärker och håller kontakt med minst 25 andra personer”, som också jobbar ideellt för landets pilgrimsfalkar.
Ringmärkning av pilgrimsfalk.
Finns numera i flera städer
Förutom att de bygger bon på klippor runt om i landet, som de gjort historiskt, är pilgrimsfalkar numera en naturlig del även i flera svenska städer. De häckar eller har häckat i exempelvis Göteborg, Malmö, Västerås, Helsingborg, Halmstad, Falkenberg, Köping och Kristianstad. I Stockholm gjordes försök att placera ut ungar i en hackinglåda, men projektet lades ned efter att trutar varit så aggressiva mot falkungarna i början av deras flygträning att de aldrig fick en chans att lära sig flyga.
– Det var en dålig idé, bedömer Lars Leksén. Trutar häckade samtidigt som falkarna och de är för tuffa för att falkungarna skulle klara sig utan föräldrarnas beskydd.
Pilgrimsfalkar som häckar i en öppen holk i Köping.
Skulle det kunna fungera om man sätter upp lådor längre från trutarnas häckningar?
– Kanske. Det var just den byggnaden och området som var problemet. På andra ställen i Västmanland som i Köping, Fjugesta och Västerås finns inga häckande trutar i närheten, så där går det bra.
Erbjuds mat och husrum
I städerna häckar falkarna gärna på höga byggnader och det har visat sig fungera bra att sätta upp häckningslådor på exempelvis silor eller vattentorn. Något som görs i samarbete med engagerade fastighetsägare. Då får falkarna en klippliknande häckningsplats och de får också nära till de byten som städerna erbjuder. Huvudfödan i städer är oftast duvor, inte minst eftersom de är vanliga runt silor där de hittar exempelvis spillsäd. Men pilgrimsfalken jagar även måsfåglar, vadare, trastar och kajor.
– De tar det som är lätt att fånga och som finns i närheten.
Vet du om det finns någon ökad skaderisk eller dödlighet för falkar som häckar i städer?
– Nej någon ökad dödlighet i städer jämfört med naturen har man inte sett.
Hur stora revir har de?
– Det beror helt på tillgången av mat. Vanligtvis ligger häckningsplatserna 1,5-2 mil från varandra, men det kan vara tätare. I en storstad med gott om föda kan flera par häcka, säger Lars Leksén.
Pilgrimsfalk på häckningsplats vid klippavsats.
Kan stanna länge på bra plats
När falkarna väl hittar en plats de trivs på stannar de ofta länge. I Västerås har de till exempel häckat på en centralt belägen silo i över tio års tid efter att man började med utsättning av ungar i en låda år 2011.
Skulle det vara en idé att sätta upp fler falklådor i våra storstäder där det borde kunna finnas tillräckligt med byten åt dem och där det inte finns så många trutar i närheten?
– Det är fritt fram om det görs tillsammans med fastighetsägaren, men det bör också ske inom en engagerad fågelförening. Det krävs entusiaster som kan hålla i arbetet över tid och de behöver även kontakta Pilgrimsfalk Sverige för att få tips och råd.
I städer finns det gott om mat för pilgrimsfalkarna. Duvor är huvudfödan. Här en stadsduva i Västerås som blir falkmat.
Mia Ericsson, projektavdelningsansvarig på Birdlife Sverige, berättar att de ser ett generellt ökat intresse från företag att engagera sig i frågor som rör biologisk mångfald.
– Då kan insatserna i Pilgrimsfalk Sverige vara inspirerande!
Hon berättar också att det framgångsrika arbetet inte varit möjligt utan engagerade eldsjälar:
– Det är en art som engagerar. Vi har ett stort antal volontärer som gör ett fantastiskt arbete med att hålla utkik efter falkar, spana efter häckningar och ringmärker. Det är tidskrävande uppgifter och jag är stolt över att ha det engagemanget i föreningen. Det är också glädjande att se att flera företag väljer att engagera sig för den svenska biologiska mångfalden och stöttar vårt arbete med falkarna.
Pilgrimsfalksunge som lämnar boet i Providence, USA
Företag som stöttar arbetet
I dagsläget stöttar LKAB arbetet i Norrbotten, Lerum energi och Alingsås energi ger stöd åt arbetet kring Säveån och Sävelången och Lantmännen Fastigheter har initierat ett samarbete med att sätta upp bolådor på deras silor.
Höga byggnader med platta avsatser som är relativt lätta att nå kan med andra ord vara lämpliga boplatser för en av fågelvärldens mest ikoniska arter. I alla fall om det inte häckar trutar i närheten och om det är någorlunda nära till områden med duvor, kajor, mindre måsfåglar (fiskmåsar och skrattmåsar) och starar.
