Forskarupprorets initiativtagare: Vi är frustrerade

Konsumtionen måste minska för att vi ska kunna hantera klimatkrisen, men våra politiker vill inte ta i frågan. Foto: Raysonho @ Open Grid Scheduler, CC0

I veckan gick smått otroligt många forskare och anställda i forskarvärlden ut i en gemensam debattartikel om att våra politiker måste ta klimatkrisen på allvar. En av initiativtagarna berättar att de känner sig frustrerade och måste reagera på utvecklingen.

Under rubriken ”Nog nu, politiker – ta klimatkrisen på allvar” lyfte de 1944 forskarna och anställda i forskarvärlden i en debattartikel på Aftonbladet många aspekter av klimatkrisen och hur den behandlas av våra politiker. Bland annat den tydliga kopplingen till konsumtion och att det krävs en omställning av samhället – en omställning som i stort sett inga politiker pratar om.

– Forskningen om klimatet och den biologiska mångfalden visar tydligt att de globala kriserna inom dessa områden huvudsakligen är kopplade till ohållbar konsumtion. Resursutnyttjandet är dessutom extremt ojämlikt fördelat både mellan och inom världens länder. Forskare och internationella organisationer har påpekat att världens rikaste tiondel, där majoriteten av Sveriges befolkning ingår, och som står för cirka 50 procent av de globala utsläppen, behöver ändra sin livsstil och drastiskt minska sina utsläpp, skriver forskarna i sin debattartikel, som är fylld med länkar till forskning som backar upp alla påståenden.

Debattartikeln slutar med en uppmaning till politikerna att sätta klimatkrisen högst på agendan, använda den tillgängliga vetenskapliga expertisen och att ”börja med att genomföra de rekommendationer ni redan fått från Klimatpolitiska rådet”.

En av upphovspersonerna bakom uppropet är Karin Gerhardt, forskare i hållbara livsmedelssystem och biologisk mångfald vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Hur kommer det sig att du tog initiativ till den här debattartikeln?
– Jag kallade till ett möte i SLUs klimatgrupp i maj med frågan: ”Varför lyssnar man inte på klimat-och hållbarhetsforskarna, som man gjorde med virologerna under pandemin?”. Vi har ett val som närmar sig och debatten handlar mest om kärnkraft vs vindkraft och att sänka priset på fossila bränslen snarare än tvärtom. Jag kände också att när Fridays For Future och Gretas mantra är ”lyssna på forskningen” så borde väl vi forskare reagera, när politikerna inte lyssnar på forskningen?

Ger det extra tyngd till debattartikeln att den är undertecknad av så många forskare?
– Självklart, att vi är många, det är det som är grejen, vi är många som kunde enas. Artikeln skrevs först av 15-20 personer, ändrades och finslipades efter säkert mer än 100 forskares kommentarer på någon del av texten. Sedan tror jag att den höga uppslutningen beror på av den känsla som artikeln speglar som många akademiker känner igen sig i. Här forskar jag dagligen om något för att söka faktisk kunskap. Det jag gör skall kunna upprepas av någon annan och få samma resultat, många gånger är forskningen statligt finansierad, och så ignorerar man resultaten! Det skapar en meningslöshet och frustration som delas av förvånansvärt många. Dessutom så väljer många människor att inte ”tro” på forskning utan väljer något annan kunskap (ofta fake news) som passar deras egna syften och mål. Det gör många människor förtvivlade – inte bara forskare.

I er debattartikel hänvisar ni till den stora mängd forskning som visar att vi måste göra stora förändringar för att förhindra en eskalerande kris för klimatet och naturen – varför tror du att detta inte ges plats i partiernas budskap eller för den delen i politiska debatter?
– De vill vinna röster nu, och tror inte att vi svenskar är villiga att ändra beteende. Och så tror jag inte alla politiker förstår innebörden och effekterna på samhället och naturen av en värld med tre graders uppvärmning. Många talar om att vi borde utbilda politikerna.

Ni jämför också handlingskraften vid Covid-krisen med den handlingsförlamning som pågår kring klimatkrisen. Varför tror du att det är på det viset?
– Det krävs en psykolog för att svara på det, men covidkrisen berörde alla direkt – jag kan dö imorgon. Det ger en omedelbar rädsla. Klimatkrisen kommer långsamt rullande och gör sig påmind lite då och då, det är ingen direkt fara att reagera på och i Sverige ännu så länge inte så allvarligt som i många andra länder.

Däremot visar forskning att de som drabbats personligen av exempelvis en brand eller översvämning är mer benägna att agera. Karin Gerhardt berättar att det även gäller hennes egen resa i frågan.

– För fem år sedan var jag inte speciellt insatt i klimatförändringarnas effekter. Jag hade mer koll på effekterna på natur och den biologisk mångfalden, men under en semestervecka började jag läsa och fördjupa mig i framtida konsekvenser av klimatförändringar. Jag läste massor och som forskare är jag dessutom van att snabbläsa och ta in information på kort tid, så blev jag både rädd OCH deprimerad ett tag. Men jag hade kloka vänner som sade; ”antingen kan man gå och gömma sig och må dåligt eller så kan man göra något åt saken!” Jag valde det senare.

Debattartikeln är långt ifrån första gången som forskare och andra aktörer går samman för att betona allvaret i situationen för klimatet och den biologiska mångfalden:
Över 15 000 forskare: Klimataktivisterna har rätt i att vi befinner oss i en kris
Ännu en massvarning för klimatet från över 10 000 forskare
Över 15 000 forskare i varning till mänskligheten
415 stora investerare: Sluta ge bidrag till fossilindustrin och tiodubbla CO2-skatt
• 30 miljöprofiler i gemensamt upprop för biologisk mångfald
1200 naturfotografer från 25 länder: Skydda svenska skogar med höga naturvärden
56 naturturismföretag: Sluta avverka svenska skogar med höga naturvärden
Internationellt upprop: Sluta avverka svenska skogar med höga naturvärden

LÄS ÄVEN:
• Anne Sverdrup-Thygeson om naturforskare som tar ställning
100% av över 11 000 klimatstudier: Människan orsakar global uppvärmning
Klimatforskningsförnekare får mer mediautrymme än klimatforskare