Gå till innehållet

Forskare fick oväntad data från skarvmage

Storskarv. Foto: Niclas Ahlberg

Forskare vid Thünen Institute of Baltic Sea Fisheries skulle undersöka hur torskar förflyttar sig i Östersjön, men fick av en slump, och tack vare en fågelskådare, data om insidan på en storskarv.

Studien gjordes för att försöka förstå varför det östliga beståndet av torskar i Östersjön minskat i både antal och storlek och dessutom minskat sin utbredning allt mer de senaste åren. För att undersöka detta försågs 1260 torskar med märken som samlar in data (DST). Varje återfunnet märke kunde sedan avslöja skillnader i temperatur och tryck och på så sätt berätta hur torskarna rör sig i Östersjön.

Märkena hittas oftast av fiskare som fångar torskarna. De 43 märken som hittades igen i den här studien kunde avslöja att torskarna under hösten oftast rör sig på ett djup av 40 meter medan de är mer utspridda under vårvintern och kan då hittas från 10 till 60 meters djup.

Ett av de upphittade märkena fick forskarna dock från en fågelskådare som hittat den i en skarvkoloni. Tack vare datan kunde de återskapa fiskens sista tid i livet och även hur den fick det strax efter sin död. Torsken levde i 90 dagar efter att den blivit märkt och höll sig framför allt på ett djup av 40 meter, men rörde sig över så pass stora djupskillnader att vattentemperaturen kunde variera med nästan 9 grader under en dag.

Under sin sista levnadsdag blev den dock tagen av en storskarv på 1,5 meters djup och tack vare den data som fanns i märket kunde forskarna få reda på att matsmältningen tog 25 timmar och att temperaturen inuti skarven var mellan 39,3 och 41,2 grader. Forskarna skriver i sin slutsats att denna återfunna DST försåg dem med kvalitativ data från skarvens predation.

Övriga märken visade att torskarna i det här beståndet rör sig över ett större område än forskarna trott och att torskarna relativt ofta även vistas i grundare vatten.

Källor: IEEE och “The Baltic cod – An unexpected journey

Mer att läsa