Ny bok om förmänskligade och otroliga fåglar

Uppslag ur boken ”Hönshjärna, magnetkompass och delat föräldraskap”.

”Hönshjärna, magnetkompass och delat föräldraskap” är en ny bok om fåglar av den professionella fågelskådaren och författaren Magnus Ullman. Vad är det egentligen som utmärker en fågel och varför har vi människor ett så stort behov av att förmänskliga dem?

Magnus Ullman har fågelskådat i snart 60 år och försörjt sig som frilansande fågelskådare i över 30 år. Han medverkar regelbundet i fågeltidningar, har vunnit flera utmärkelser för sitt folkbildande och ligger bakom den populära bokserien om landets bästa fågellokaler. Nu är han aktuell med boken ”Hönshjärna, magnetkompass och delat föräldraskap”, som är en rikt bildsatt bok om allt från fåglarnas syn och hörsel till deras flyg- och orienteringsförmåga.

LÄS ÄVEN: • Recension av ny bra bok om Sveriges bästa fågellokaler

Själv är Magnus Ullman fascinerad av det mesta kring fåglar, men om han tvingas välja är det deras otroliga flyttningar som står ut.

– Att spovsnäppor flyttar fram och tillbaka 1 800 mil mellan Taymyrhalvön och Sydafrika är bara för mycket! Det går egentligen inte att fatta. Och eftersom de gör det så är denna sanslöst långa flyttning bättre än andra alternativ för dem. Myrspovar som flyger non-stop i drygt nio dagar från Alaska tvärs över Stilla havet till övervintringsområden i Nya Kaledonien. Låter som fake news – men är ju sant! säger Magnus Ullman.

Uppslag ur boken ”Hönshjärna, magnetkompass och delat föräldraskap”.

Relativt ofta när det skrivs om fåglar i artiklar eller sociala medier så är det fokus på något som tycks göra fåglarna mänskliga. Det kan handla om hur fåglar hjälps åt, håller ihop eller verkar känna empati. Hur tänker du kring det?
– Det finns minst två aspekter på den frågan. Den ena aspekten handlar om att det är lätt att utgå från en själv och tro att alla andra varelser har samma hjärnfunktion, samma tankevärld, samma önskningar. Men om man lyckas övertygas om att det kan finnas skillnader mellan hur vi människor fungerar och hur en manet eller en munkelus (gråsugga) fungerar, så kanske det öppnar för en insikt att det också kan finnas skillnader mellan människor och gulsparvar. Den andra aspekten handlar om att för väldigt många privatpersoner, likaväl som journalister, är fåglar bara av intresse om vi kan klistra något mänskligt på dem – till exempel att lövsångaren som flyttar 700 mil till övervintring i tropiska Afrika bara är intressant som symbol för våra drömmar.

LÄS ÄVEN: • Intervju med författaren, guiden och fågelskådaren Magnus Ullman

Magnus Ullman tror att detta behovet delvis kan bero på bristande kunskap.
– Sätter man sig in i mekanismerna hur en 7 grams lövsångare flyttar 700 mil alldeles på egen hand bör man kunna uppleva det som fett intressant utan att göra den lilla fågeln till symbol för ens längtan.

Omslaget till ”Hönshjärna, magnetkompass och delat föräldraskap”.

Ibland verkar det finns en motvilja att ta in att fåglar också kan vara väldigt ”hänsynslösa” mot varandra. Det är som att folk vill att fåglar ska vara ”goda”, utifrån ett mänskligt synsätt. Håller du med?
– Absolut! I djurens värld finns över huvud taget ingen moral, fåglar bara är. Om jag är en hungrig talgoxe och jag är starkare än du så tar jag bara för mig vid fågelbordet. Punkt slut. Det är fullständigt meningslöst att moralisera över det.

Tror du att förmänskligandet av fåglarnas känslor kan ha några positiva effekter. Till exempel öka allmänhetens omtanke om fåglar?
– Det verkar ju så. Men jag tycker det är högst olyckligt. Fåglar har inte mänskliga känslor, men bör förvisso behandlas med största hänsyn ändå. Respekt för allt levande vare sig de har mänskliga känslor eller inte, vilket naturligtvis ändå innebär att vi får försöka skydda oss mot de spanska skogssniglar som käkar upp salladen i vår trädgårdstäppa. Det är givetvis sympatiskt när allmänheten vill hjälpa ”övergivna” fågelungar, men det är ofta problematiskt.

Apropå fågelungar som råkar illa ut tar Magnus Ullman upp i boken hur extremt många fåglar som faktiskt dör varje år. Med taltrastar som ett räkneexempel konstaterar han att det dör motsvarande tio taltrastar i minuten året om. Och då är inte taltrasten ens den mest talrika arten i landet. Det ger en del perspektiv på vilket farofyllt liv fåglarna lever.
– Verkligen. Jag tror att bokens siffror över normala dödstal hos taltrast kommer som en överraskning för de flesta. Hittar man en död liten fågel, upplevs det ofta som en stor katastrof, ibland i paritet med när en nära anhörig går bort. Med tanke på att 240 miljoner svenska fåglar dör varje år skulle det bli svårt att hinna sörja varje dödsfall. Att det sen kan vara chockartat att se en fågelunge dö som man sett växa upp i ens trädgård är en annan sak.

För er som var på Magnus Ullmans föreläsning på Falsterbo Bird Show gav det en bra bild av vad ”Hönshjärna, magnetkompass och delat föräldraskap” handlar om och vilka svar som finns att få i den. Exempelvis varför fåglar lägger ägg medan vi däggdjur föder levande ungar, varför de allra flesta fågelföräldrar hjälps åt med att ta hand om sina ungar och hur däggdjur och fåglar skiljer sig åt vad gäller syn och luktsinne. Genom att jämföra fåglar med oss människor framträder en tydligare bild av våra bevingade grannar och vilka egenskaper de utvecklat för att överleva.