Folkomröstning i kampen mot torven

Torv är ett material som bildas väldigt långsamt i våtmarker när ny mossa växer ovanpå äldre mossa. I snitt bildas bara 1 mm torv per år. I dessa torvmossar lagras stora mängder kol. Faktist mer per kvadratmeter än i någon annan naturtyp. Men torven är en populär ingrediens i odlingar. En majoritet av alla påsar med jord som finns att köpa i butiker innehåller torv, som bryts ur dessa torvmossar och då släpper ut stora mängder koldioxid. Eftersom torv växer och ombildas så långsamt klassar Naturvårdsverket torv ”i de flesta sammanhang” som ett fossilt bränsle.

Kampanj mot torvanvändning

Sedan några år pågår det en kampanj mot torvanvändningen. I Storbritannien har denna kamp kommit betydligt längre och där är det allmänt känt vilka problem som torven medför. Kampen förs dels av odlare – bland annat den prisbelönta trädgårdsjournalisten Lena Israelsson och Stockholms koloniträdgårdar och dels av nätverket Återställ Våtmarker.

De sistnämnda har i sin senaste kampanj lanserat en ”olydig folkomröstning om torvbrytning i Sverige”. Med en imponerande genomarbetad hemsida (olydigfolkomrostning.se) presenteras både argument för och emot torvbrytning. Det finns också möjlighet att rösta med hjälp av Bank-id.

Återställ Våtmarker driver kampanj för att få människor att rösta nej. All information från Ja-sidan kommer från lobbyorganisationen Svensk torv, som bjudits in att driva ja-kampanjen, men som hittills inte svarat.

Utredning som leds av lobbyister

Bakgrunden till omröstningen är att det finns tecken på att regeringen verkar lyssna på Svensk torvs argument.

Elin Sjöholm, är talesperson för Återställ våtmarker. Hon berättar att Miljömålsberedningen kom med ett förslag om att förbjuda torvbrytning i Sverige. Nästan direkt efter det presenterade regeringen en utredning som ska presenteras ”åtgärder för att begränsa klimateffekterna av odlingstorv”.

– På ytan låter det ju väldigt positivt, säger Elin Sjöholm. Man blir först glad och överraskad. Men när man tittar närmare ser man att de experter som nämns i utredningen – de som ska representera kunskap i frågan – enbart kommer från torvindustrin, till exempel ledande personer inom olika torvföretag och lobbyorganisationen Svensk torv. Det finns ingen representant från miljörörelsen eller någon annan oberoende part. Det gör att utredningen känns väldigt ensidig och inriktad på att gynna torvindustrin.

Återställ våtmarker tog kontakt med torvforskare och riksdagspolitiker med insikt i frågan och de är överens om att det verkar ”mer som ett beställningsjobb från torvindustrin än en opartisk utredning”. Ett demokratiproblem som även konstaterats vara vanligt i skogsbranschen.

”Stinker korruption”

Trädgårdsjournalisten Lena Israelssson tycker att det är ”en helskum utredning” och berättar i ett inlägg på Facebook mer om bakgrunden efter att Miljömålsberedningen lagt fram förslaget om att förbjuda torvbrytning:
– Svensk Torv svarade med ilskna debattartiklar om att livsmedelsindustrin skulle kapsejsa och beredskapen skulle hotas om de inte får fortsätta bryta torv. Utan att nämnda att de största konsumenterna av torv är fritidsodlare. Vi konsumerar fyra gånger så mycket torv som den kommersiella odlingen. Och vi kan både leva och odla utan torv. Utbrotten lönade sig. Regeringen tillsatte Odlingstorvsutredningen och utsåg Svensk Torv till expertorgan. ”Det stinker av korruption”, slår organisationen Återställ Våtmarkerna fast, och jag är benägen att hålla med.

Elin Sjöholm berättar att frågan om torv och våtmarker har blivit allt hetare i den politiska debatten, och att branschen rustat upp sin lobbyverksamhet.

– Torv används inte bara inom odling – det dyker också upp i diskussioner om energitorv och beredskap för kris- och krigstider. Eftersom torv är en stor fråga för både fritidsodlare och livsmedelsproduktion, har branschen mycket att säga till om. Det gör att de har en stark lobby och stor påverkan på beslutsfattare, säger hon.

Finland är största torvbrytaren i Sverige

Återställ våtmarker har framförallt fokuserat på torvbranschens största aktör i Sverige – Neova, som står för över 70 procent av all torvbrytning i Sverige och som märkligt nog ägs av finska staten. Den svenska torven bryts alltså till stora delar av ett finskt bolag.

Ett vanligt argument är att det är bättre att bryta torv i Sverige än i länder med sämre miljölagstiftning – och att ett förbud här bara skulle leda till att brytningen flyttas utomlands. Vad säger ni om det?

– Det är ett argument som dyker upp överallt, oavsett om det handlar om torv, olja eller andra fossila bränslen. Men när det gäller torv är det viktigt att påpeka att behovet inte är lika stort som lobbyisterna påstår. Vi behöver inte torv för att elda, och vi behöver inte torv för att odla. Det finns alternativ som fungerar lika bra – eller bättre – och som skulle kunna utvecklas om torvbrytningen förbjöds. Just nu är det billigt och enkelt att använda torv, vilket driver upp efterfrågan. Om Sverige förbjöd torvbrytning tror jag inte att vi skulle behöva importera torv i stor skala. Snarare skulle vi snabbt hitta bättre lösningar – om vi bara får chansen att utveckla dem.

Det finns andra sätt

För fritidsodlare finns det betydligt bättre alternativ och det är att göra egen jord av löv och andra material som oftast kan hittas gratis. Läs mer i den här artikeln. Det kommer också allt fler torvfria alternativ i butikerna för den som vill slippa gynna torvbrytningen.

På hemsidan med omröstningen listas även argument för användningen av torv, men Elin Sjöholm ger inte så mycket för dessa argument, som kommer direkt från Svensk torv.

– Argumenten är skrivna på ett sätt som lätt får en att nicka instämmande – de beskriver torven som livsnödvändig för både matproduktion och uppvärmning. Men om man granskar dem närmare stämmer de inte riktigt. Till exempel påstås det att ”utan torv kan vi inte odla mat” eller att ”vi måste ha torv för el i kristider”. Det låter övertygande, men i verkligheten finns det alternativ, och beroendet av torv är överskattat.

Kampanjen med den olydliga folkomröstningen pågår till i maj och det har nu skapats 13 kampanjkontor runt om i Sverige, där grupper organiserar sig för att sprida information med hjälp av flygblad, affischer, sociala medier och andra engagemang.

Men innan dess, senast den 12 mars, ska torvutredningen presenteras. Då får vi se om den verkligen föreslår ”åtgärder för att begränsa klimateffekterna av odlingstorv” eller om det är mer av ett beställningsjobb åt torvindustrin.