Flyttfåglar och vårens ankomst i ny unik utställning vid Ottenby

Ottenby fågelstations har en rödhake i sin logga. Det är också den vanligaste arten som de ringmärker på Ölands södra udde. Det är nästan svårt att besöka området utan att se en rödhake. Men när Birdlife Sverige visar upp två nya utställningar en blåsig dag i april 2026 är det blåhaken som hamnar i fokus. Åtminstone för mig.

Sveriges stora fågelförening, som har sitt högkvarter på Öland, har den senaste tiden jobbat med att färdigställa det blå huset vid Ottenbys parkering och en ny utställning i naturum, som en del i firandet av att fågelstationen fyller hela 80 år 2026.

Blå hake som röd tråd

Det blå huset kallar Kajsa Grebäck, verksamhetsutvecklare på Birdlife Sverige för ”Blå haket” eftersom hon hoppas att det ska bli ett fågelskådarhak. Ett ställe där folk hänger samtidigt som de i den permanenta utställningen får lära sig mer om fåglar och Birdlife Sveriges riksomfattande föreningsverksamhet. Förhoppningen är troligen också att huset ska bli mer välutnyttjat. Det ligger trots allt på Ölands populäraste besöksmål som har över 200 000 besökare per år. Potentialen är stor.

Namnet Blå haket är också en tydlig koppling till fågeln blåhake. En art som ofta passerar Öland på vägen till och från de svenska fjällen. Och det var faktiskt där blåhaken häckar, närmare bestämt i Abisko, som idén till den andra utställningen föddes.

Från Abisko till Ottenby

Ida Hansson, föreståndare på naturum Ottenby, var på en naturumsträff i Abisko. Där har de en både tänkvärd och tydlig utställning ute på en liten myr, som visar klimatförändringarnas effekter i form av smältande permafrost och hur ekosystem förändras på grund av det.

– Vi tänkte att vi borde skildra klimatförändringarna här nere också, men från vårt perspektiv – fåglarna. Vi har ju fantastisk data från fågelstationen som visar jättetydligt att fåglarna påverkas av att klimatet blir varmare, berättar Ida Hansson.

Världsunik data

Datan som hon nämner är inget mindre än världsunik. Sedan 1979 har man vid Ottenby fågelstation utfört standardiserad fångst vid fågelstationen. Det innebär att den har gjorts på samma sätt år efter år. Oavsett väder och vind. Allt från iskalla och vindpinande morgnar utan en enda fågel i näten till dagar då hela södra udden kokar av fåglar och ringmärkarna jobbar som på ett löpande band med att väga och mäta fåglarna, förse dem med en unik ring och släppa tillbaka dem till friheten.

Sammanlagt har det nu ringmärkts hela 1,4 miljoner fåglar på fågelstationen. Detta idoga arbete, ofta utfört av volontärer, gör Ottenby till världens mesta fågelstation. Det har troligen inte ringmärkts fler fåglar någonstans i världen och framför allt finns det inte standardiserad fångst under lika lång tid. Det berättar konstnären och fågelskådaren Gabriel Säll, som skapat den nya utställningen vid naturum Ottenby.

Utställning om fåglarnas kamp mot klockan

Vi står inne i det sydligaste rummen i naturum. Vägg i vägg med restaurangen, som heter Fågel blå (ännu en blåhake-referens?). Från taket hänger tallriksformade skyltar med bilder på fåglar på ena sidan och text på andra. Det står om svartvit flugsnappare, brandkronad kungsfågel, vitkindad gås och flera andra arter. På ena väggen är en sicksackande linje uppmärkt. Den börjar vid 1979, lutar allt mer nedåt och slutar med texten ”-8,3 2024”.

Det är så många dagar tidigare i snitt som ringmärkta småfåglar anlände till Ottenby 2024 jämfört med 1979. 2025 var siffran -6,4. Det kanske inte låter så mycket, men då ingår de fåglar som knappt ändrat sin flytt alls eftersom de verkar flytta på givna datum. Men de fåglar som flyttar i takt med att våren anländer kommer hit allt tidigare. Vissa arter, som gransångare, rödhake, rödvingetrast, bergfink och grönfink, är mer än två veckor tidigare i snitt jämfört med för 47 år sedan. Det är ännu ett väldigt tydligt tecken på hur kraftiga klimatförändringarna redan är här.

– Det här gör fåglarna för att försöka matcha vårens ankomst. Det är en kamp mot klockan på många sätt. Vårarna kommer tidigare på alla plan och flyttfåglarna försöker hänga med. Alla fåglar med smala näbbar är insektsätare och föder upp sina ungar med insekter. Då måste de komma hit när det finns så mycket insekter som möjligt, berättar Gabriel Säll.

Växter och insekter väntar inte på fåglarna

Ibland lyckas det. Ibland misslyckas det. När flyttfåglarna befinner sig i södra Europa eller i Afrika kan de ju inte veta hur långt våren kommit i Sverige. Och växtligheten och insekterna här, bryr sig inte om att vänta in fåglarnas ankomst. Är det tillräckligt varmt kommer de börja växa och sätta igång med årets livscykel. Är det för kallt kommer de avvakta.

– Fjärilarna kan utvecklas tidigt på våren och kan få sina larver tidigare än vad som passar för flyttfåglarna. Så även om fåglarna har skjutit fram sin ankomst med flera dagar kan de ändå komma lite för sent. Och grejen är att de här fjärilslarverna har en sorts klimax på ett par veckor. Kommer då fåglarna bara lite försent så finns det inte tillräckligt mycket larver för att föda upp sina ungar, berättar Gabriel Säll.

Fåglarnas olika strategier

Men det finns mängder av fågelarter i Sverige och de lever på olika sätt. De som flyttar korta sträckor, som sävsparven, kan stanna kvar hos oss längre tid under hösten – i snitt tolv dagar extra numera. Andra arter, som törnskatan, måste flytta långt och lämnar då Norden tidigare för att snabbt komma ner söder om Sahara för att matcha födotillgången under hela flytten och vintern.

Ett tredje exempel är vitkindad gås. Den flyttar ungefär från Holland till Ryssland på sommaren, men när våren kommer tidigare väljer den här gåsen istället att trötta ut sig själv.

– De drar samtidigt som de gjort historiskt vid ett visst datum från Holland, berättar Gabriel Säll. När de kommer norrut ser de att våren redan börjat komma här. Då verkar de få lite bråttom och struntar i att ta pauser på vägen. De kör i ett svep och lyckas komma två veckor tidigare än normalt till Ryssland, men är istället jättetrötta och jättehungriga när de kommer fram. Och då måste de vila ut i ett par veckor. Så de lyckas inte komma igång med häckningen tidigare, fastän de flyger mycket snabbare upp.

Detta ställer till det för de vitkindade gässen eftersom de samtidigt vill komma upp och lägga sina ägg och få sina ungar när det är färskt gräs med så mycket näring som möjligt. Eftersom de måste vila upp sig efter flytten kan de ändå inte riktigt tajma den här grönskan som är viktig för deras ungar.

Med den här mångfalden av arter finns det såklart också vinnare. För den brandkronade kungsfågeln är det varmare klimatet väldigt gynnsamt. Den upptäcktes för första gången i Sverige just vid Ottenby på 1950-talet. Idag är det en allt vanligare syn i landet. Ett 20-tal ringmärks varje år vid stationen och den häckar nu på många håll i södra Sverige.

Blåhaken igen

Och så var det blåhaken igen. Även ”fjällens näktergal” är med i utställningen. Tyvärr som ett exempel på en art som verkar drabbas hårt av klimatförändringarna. Den övervintrar ofta mellan nordöstra Afrika och västra Indien och flyttar på sommaren upp till fjällen för den intensiva midsommarsolens oändliga tillgång på insekter. Men när värmen stiger gör trädgränsen detsamma. Långsamt växer fjällvärlden igen av skogar som inte är blåhakens livsmiljöer.

– Det är lite av ett skräckexempel, förklarar Gabriel Säll. När livsmiljöerna för de här fåglarna försvinner minskar populationen också. Det är väldigt troligt att blåhaken kommer att försvinna på sikt, säger Gabriel Säll och tystnar som om orden han nyss sagt samtidigt sjunker in.

Utgångspunkten för hans utställning är fågelstationens årsrapport. Den tar upp förändringarna i när fåglarna anländer och kan tack vare de långa dataserierna jämföras med hur det var i slutet av 1970-talet eller några andra årtal eller årtionden.

– Men årsrapporterna visar också populationstrender. Hur många färre eller hur många fler är det i år jämfört med tidigare? Varje år skriver Ottenby fågelstation en rapport och skickar till Naturvårdsverket. På så sätt får politiker information om vi ser några trender. Det är ett viktigt bidrag till naturvården och forskningen, förklarar Gabriel Säll.

I 2024 års rapport från Ottenby fågelstation visar det sig att det fångades 71 procent färre blåhakar på hösten, jämfört med referensperioden. 2025 var resultatet ännu dystrare: -93 procent. Nu verkar blåhakarna som passerar Ottenby ofta häcka i södra Norge, men tendensen ser inte bra ut för blåhaken, varken i Norge eller i Sverige. I svenska rödlistan 2025, som släpptes nyligen, klassas blåhaken för första gången som ”nära hotad” efter att ha minskat med ungefär 25 procent under de senaste 10 åren. På bara ett årtionde har alltså var fjärde blåhake försvunnit i Sverige. Hur många årtionden dröjer det innan blåhaken nästan bara kan ses i utställningar?