Flygekorren hotas av skogsbruket

I Europa finns flygekorren (Pteromys volans) framför allt i Finland och en liten population i Baltikum. En av de som studerat den glidflygande ekorren noga är Ralf Wistbacka från Finland. Med hjälp av långsiktig data från fångst och återfångst i holkar i västra Finland har han studerat variationer i populationsstorlek och haft fokus på effekterna av skogsbruk.

– Under 25 år försvann 76,4 procent av häckningsmiljön i mitt studieområde i Luoto (Larsmo) på grund av avverkning, berättar han för Uleåborgs universitet 2023 i samband med sin avhandling.

Behöver stora områden med i stort sett orörd blandskog

Antalet flygekorrar varierar från år till år utifrån risken för predation och klimatförhållandena, men Ralf Wistbacka kom fram till att ju större häckningshabitat, desto större chans hade flygekorrarna att överleva, åtminstone upp till 4–6 hektar. Under de år som det gick lite bättre för flygekorrarna visade det sig att honorna trängdes ihop i större häckningsområden med större resurser för boplatser. Det vill säga i gammal, skog med både lövträd och barrträd.

Den andra delen av Ralf Wistbackas avhandling handlade just om flygekorrarnas behov av livsmiljöer. De vill ha orörda skogsområden och klarar sig inte alls bra där skog avverkats. Det är inte så konstigt. Flygekorren vill kunna glidflyga mellan höga träd och är till skillnad från sin släkting ekorren relativt klumpig på marken. Den undviker att korsa stora öppna ytor, som kalhyggen.

– Storleken på de livsmiljöer som används av flygekorrar minskade kraftigt under studiens gång. Under de senare åren var de bebodda områdena i genomsnitt 3,91 hektar, medan de obebodda var 1,49 hektar. Dessa resultat motiverar radikala förändringar i lagstiftningen om skogsbruk om vi ska kunna bevara populationerna av flygekorrar. För närvarande försvinner flygekorrarnas fortplantningshabitat i snabb takt och fragmenteringen i mitt studieområde har nått en alarmerande nivå, eftersom medianstorleken på de återstående fortplantningshabitatområdena endast är 1,5 hektar. Det finns en reell risk att hela fortplantningshabitaten kan kalavverkas inom en snar framtid, berättade Ralf Wistbacka.

Mer än var tredje har försvunnit på drygt tio år

På nationell nivå minskade förekomsten av flygekorrar med 36,9 procent mellan 2006 och 2017 och på 30 år har antalet minskat med minst 70 procent.

Ny forskning på flygekorrar har nu också lyckats kartlägga hela deras genom, vilket anses utgöra en viktig grund för framtida forskning och kan förbättra bevarandearbetet.

– Om det finns flygekorrar i din skog är det troligt att du också erbjuder en livsmiljö för många andra arter, säger doktoranden Gerrit Wehrenberg, som ägnat sig åt studien.

Skogsindustrin tycker flygekorren hindrar skogsbruk

Men precis som att skogsindustrin i Sverige gärna ägnar sig åt att nonchalera arters betydelse, hävda att rödlistade arter är ”dussinarter” eller på annat sätt försöka få fortsätta avverka obehindrat – så sker en liknande kamp om skogarna i Finland och där har flygekorren blivit en relativt central art.

– Det som har förvånat mig mest är hur flygekorren i Finland – till skillnad från på andra håll i Europa – ibland till och med har fått ett negativt rykte som en bråkmakare som hindrar skogsbruket. Ett produktivt skogsbruk kan kombineras med bevarandet av det ekosystem som flygekorren representerar. Vårt mål är att ge beslutsfattare information om flygekorrens liv och vad arten behöver för att trivas i samlevnad med skogsbruket, säger Gerrit Wehrenberg.

Tidigare studier visar att om inte minskningen av antalet flygekorrar i Finland stoppas kommer arten att försvinna från europeiska skogar inom några årtionden. Den främsta orsaken till minskningen är ohållbart skogsbruk, som lämnar lämpliga livsmiljöer isolerade som öar omgivna av kalhyggen.

För att gynna flygekorren kan skogsägare bevara björk, al och särskilt asp som föda, gran som viloplatser och hängande fågelholkar som är lämpliga för flygekorrar.

Källa: Uleåborgs universitet och Sveriges Radio