![](https://www.natursidan.se/wp-content/uploads/2020/12/07D65678-3276-4CEF-BA8B-905CA4B58E89.jpeg")
KRÖNIKA: Sveriges sista riktiga skogar skövlas i en rasande takt. Läget är skrämmande nog värre än i Amazonas. Trots det uppmärksammas knappt den svenska skövlingen och skogsindustrin fortsätter sprida lögner om klimatet. Forskning visar att det bästa för både klimatet och arterna är att låta skogen stå kvar, skriver Fältbiologernas Leo Rudberg i sin femte krönika för Natursidan.
• Läs alla Fältbiologkrönikor här.
“Allt makt åt skogen!” Detta slagord som vi i Fältbiologerna använder kan tolkas på minst tre sätt: 1) Vi är skeptiska till makt. 2) Skogen måste få mer makt över sig själv, det vill säga skogens liv och rättigheter måste prioriteras i beslut. 3) Makten har ätit upp skogen. En viss sanning ligger i alla tre tolkningar: makthavarna ger många anledningar till skepsis (bara det faktum att Sveriges politiker är på väg att misslyckas med att nå hela 14 av de 16 officiella miljömål som politikerna själva satt upp), värdefulla skogsområden måste verkligen få ett starkare skydd juridiskt och svenska makthavare har bildligen, genom slapp lagstiftning och orimliga budgetar, på sätt och vis “ätit upp” skogen.
Problemet är dessvärre alltför okänt. De flesta känner till den fruktansvärda skövlingen av Amazonas och Borneos regnskogar. Katastrofalt låga 30 procent av Borneos riktiga skogar finns kvar – det mesta är redan skövlat. Men i Sverige då? Här finns knappt 10 procent kvar. Det är vansinnigt.
Varför känner alla till hoten mot Amazonas – men nästan ingen (utanför en tapper skara skogsaktivister) till den svenska skogsskövlingen? En del av svaret ligger i skogsindustrins makt. De svenska skogsbolagen har mycket länge haft väldigt starkt inflytande över den svenska politiken. Och inte bara politiken: skogsbolagen driver ett samarbete med Sveriges skolor, där tusentals grundskoleelever varje år tvingas ta del av industrins propaganda.
Skogsindustrin ljuger. Det hade såklart varit en vacker välgärning om skogsbolagen gav objektiv, vetenskaplig fakta till Sveriges grundskoleelever. Men det är inte forskningsbaserad folkbildning det handlar om. Det är istället lögner, myter och missvisande påståenden. Ta till exempel två av industrins favoritargument: “Sverige har aldrig haft så mycket skog” och “för varje träd vi fäller planterar vi två nya”.
Dessa påståenden är missvisande. Sverige har kanske aldrig haft så många träd – men det är likformiga, monotona trädplantage eller virkesåkrar det handlar om, med knappt högre biologisk mångfald än en asfaltsparkering. Precis som vi aldrig skulle kalla en rapsåker för en äng kan vi inte kalla dessa plantage för riktiga skogar. En riktig skog består istället av olika trädarter i olika åldrar och livsstadier, med massor av fåglar, insekter, däggdjur, svampar och mossor. Dessa riktiga skogar är färre än någonsin i Sverige. Och eftersom virkesåkrarna huggs ned redan i 80-årsåldern hinner aldrig plantagen bli riktiga skogar, eftersom 80-årsåldern för många träd motsvarar tonåren hos en människa. I riktiga skogar blir vissa träd uppåt 600 år gamla eller äldre, dör sedan och förmultnar naturligt i ytterligare några hundra år – en nödvändig process för otaliga hotade lavar, mossor och fåglar som är helt beroende av gamla och döda träd.
Skogsbolagen påstår också att de gynnar klimatet. Men detta är helt fel. Skogen gynnar klimatet – skogsbolagen förstör för klimatet. Forskning visar nämligen att gamla skogar (sådana som knappt tillåts existera i Sverige längre) är betydligt bättre på att fånga upp koldioxid än industrins trädplantage. När träd huggs ned och blir till pappersprodukter som bränns upp skapas stora växthusgasutsläpp – utsläpp som det tar flera decennier för nya, växande träd att kompensera. Dessutom orsakar skogsindustrins kalhyggen utsläpp från själva marken under deras markberedning. I en riktig skog kan både marken och de gamla träden istället lagra kol. Därför är biobränsle från skogen ingen klimatlösning, vad Preems propaganda än påstår.
Så vad kan vi göra? Något av det viktigaste Sverige kan göra för både klimatet och den biologiska mångfalden är att helt enkelt låta skogarna stå kvar. De kvarvarande naturskogarna måste skyddas som naturreservat – och övrigt skogsbruk måste anpassas efter naturen genom hyggesfritt bruk, till exempel plockhuggning enligt Lübeckmodellen. På så vis räddar vi vad som räddas kan av de riktiga skogarna, samtidigt som virkesåkrarna på flera decenniers sikt åter tillåts utveckla högre biologisk mångfald. För att skydda skogarna även från andra hot som gruvor behövs lagstiftning som säkrar naturens rättigheter och kriminaliserar storskalig miljöförstörelse, så kallat ekocid. De mänskliga rättigheterna – inte minst samers rättigheter som urfolk – måste också garanteras i skogsskötseln, genom att samer får rätt att bestämma över sina marker (t.ex. genom att Sverige ratificerar FN:s urfolkskonvention ILO 169). Planetära gränser måste prioriteras över BNP-tillväxt – hellre en till växt än tillväxt.
Skogsindustrin är mäktiga och motarbetar alla reformförsök i miljövänlig riktning. Därför driver Fältbiologerna just nu kampanjen Skogen som tog slut, där vi avslöjar industrins propaganda. Vi arrangerar i höst en filmturné med den nya dokumentären “Om skogen – kampen om Sveriges sista skogar” av Peter Magnusson, som visas gratis men exklusivt i Östersund 29/9, Leksand 6/10 och Luleå 13/10 (alla tider och anmälan finns här). Filmen är mycket både rörande och upprörande. För att ge ett vetenskapligt alternativ till bolagens propaganda har också tagit fram ett pedagogiskt material till skolelever om skogen, som lärare kan beställa eller ladda ner gratis via omskogen.se.
Det går att rädda skogarna – vilket vi i Fältbiologerna tydligt bevisade när vi tillsammans med andra stoppade skövlingen av den världsunika Ojnareskogen häromåret. Tanken var att skogen skulle jämnas med marken, marken sprängas i luften och alltihop bli ett gigantiskt kalkbrott. Nu står Ojnare kvar och blir snart nationalpark – ett tryggat hem för gaffelfibblan, kungsörnen och nära 270 andra hotade arter. Utan tusentals skogskämpar, lokalbor och miljöorganisationer hade Ojnare inte existerat idag. Nu är skogen skyddad för all framtid. Kampen fungerar – och kampen fortsätter.
Vice ordförande i Fältbiologerna, Sveriges största natur- och miljöorganisation för unga (alla som är 6-25 år kan bli medlemmar gratis här). Leo studerar en master i statsvetenskap med inriktning mot miljöstudier, har tidigare skrivit krönikor i tidningen Syre och älskar fågelskådning.
Hallelulja att fältisarna finns fortfarande och övriga trädkramare…..de är ju katastrof att propagandan finns till och med i grundskolan.
Jag flyttade upp till Ångermanland nyss å har skog här. Skogsbolaget här uppe frågade om ja inte ville averka 2 hektar för de va mellan 80- 100 år….så de stämmer de de skriver i artikeln, men ja tacka nej med hänvisning på att ja behöver inte de där pengarna…ja blir bara fattigare om ja tar ner skogen å den ligger inte där ja bor så de beroror inte på de…..å här uppe går timmerbilarna i ett sträck å de som bott här hela sitt liv…80 år..säger att så har de alltid varit här att timmerbilar går stup i ett.
De är sådana kalhygge här att de skulle storkna söderöver…..fy faan för dom jävlarna
Instämmer helt! Fy faan för alla jävla giriga skogsbolag! Ni förstör era barn och barnbarns framtid. Hoppas att ni skäms!
För att få igång en förändring krävs en dialog med skogsbolagen och skogsindustrin. Att påstå att någon ljuger är inte en bra inledning till en dialog.
Kampen kan bara vinnas genom att (som Greta, t ex) hänvisa till forskning och fakta. Det finns nog tillräckligt med forskning och fakta som stöder tanken om att vi i grunden bör förändra vårt sätt att ”bruka” skog, att vi bör öka arealen gammal skog, att lövinslaget bör öka, att hyggesplöjning bör upphöra, att våtmarker bör återskapas och att mycket större arealer bör lämnas helt orörda. Detta bör kommuniceras/diskuteras. Det kan leda till en dialog. Att påstå att någon (medvetet) ljuger gör det inte…
Bengt, naturvårdare har försökt föra dialog med skogsbolagen i decennier. Skogsbolagen har konsekvent utnyttjat sin maktposition och den propaganda dom trummar ut med miljonbudgetar idag lyser med frånvaro av den kunskap om naturen och ekosystemen dom dom trots allt besitter internt. När tycker du att det är dags att sluta försöka föra dialog och ta fram det symboliska järnröret, som Leo förtjänstfullt gör när han säger som det är?
Ja, vi är nog många som kan skriva under på att vi har fört en dialog med skogsbolag och skogsindustrin. Det många upplever är att det inte finns tillräckligt med engagemang och kunskap inom dessa näringar. De har en budget att hålla. Svenska skogsbolag har svårigheter att se sin roll i ett större perspektiv. Deras ekonomer borde få mera kompetensutveckling i hållbar ekonomi och cirkelekonomi. Bara en sån självklar sak som att de borde anställa biologer i sina organisationer klarar de inte av. Tyvärr är det så att när monokulturens män pratar om kvalité i skogen, så pratar de fortfarande om hur själva träden ser ut. Hur mycket pengar de kan få ut av ett skogsområde. När egentligen en god kvalitet på skogen handlar om så mycket mera. Biologisk mångfald och om hur mycket koldioxid just denna skog kan ta upp.
Alla som är insatta i den globala klimatkrisen vet att nu måste vi låta skogarna stå kvar och öka planteringstakten. Det vi måste fokusera på är att få bort koldioxiden från atmosfären. När hör man folk från skogsindustrin prata om detta? Aldrig. Att undanhålla sanningen är också en form av att ljuga.
Uttrycket ”en riktig skog” förvirrar bara. Det är ett starkt värdeladdat ord. OM man med det menar ”en orörd skog” ska man skriva det. Om man menar något annat bör man beskriva vad man menar. Då blir det ett stort antal varianter, beroende på geografiskt läge, markförhållanden, historik etc. Bland alla dessa varianter bör det rimligen finnas ett antal som avsätts flr att producera de material vi människor behöver. Precis som i alla tider.
Nästa problematiska ord är ”skövling”. Antingen betyder det alla åtgärder människan gör i skogen. Eller bör man precisera.
Lite skärpa måste debatten ha.