Fältbiologkrönikan: Kampen om USA:s miljöpolitik börjar nu

Joe Biden. Foto: Gage Skidmore from Peoria, AZ, United States of America – Joe Biden, CC BY-SA 2.0

Klimatförnekaren Trump är besegrad. Men även Bidens klimatpolitik misslyckas med de forskningsbaserade miljömålen. Dessutom finns en stor risk att Republikanerna blockerar alla försök till vettig miljöpolitik – om inte Demokraterna vinner makten över senaten i Georgias extraval 5 januari. Därför måste miljörörelsen mobilisera i USA som aldrig förr, skriver Fältbiologernas Leo Rudberg i sin sjätte fältbiologkrönika för Natursidan.

• Läs alla Fältbiologkrönikor här.

Världshistoriens mäktigaste klimatförnekare är besegrad. USA kommer inte längre ha en uttalat odemokratisk, urfolksfientlig, rasistisk och sexistisk president. Istället kommer historiens främsta supermakt ledas av Joe Biden, en mittenpolitiker som gick till val på den mest ambitiösa klimatplan som någonsin lyfts i ett presidentval i USA.

Biden lovar att återinträda i Parisavtalet, återställa många av Trumps över 100 avregleringar av miljölagar och att lämna Republikanernas klimatförnekelse bakom sig. Dessutom har han sagt att USA ska bli koldioxidneutralt till år 2050, att olje- och gasindustrin inte ska få några nya tillstånd på statlig mark och att 30 procent av landets marker och vatten ska skyddas till år 2030. I sitt kanske mest ambitiösa löfte säger Biden att 2 biljoner dollar ska investeras i ren energi de kommande fyra åren, vilket skulle skapa hundratusentals gröna jobb.

Detta låter ju lovande. Och Bidens klimatplan är verkligen ojämförligt bättre än Trumps klimatförnekelse. Samtidigt är den tyvärr otillräcklig. Dödligt otillräcklig. Koldioxidneutralitet så sent som år 2050 i ett rikt land innebär sannolikt en dödsdom för världens förmåga att nå Parisavtalets mål om 1,5 grader, eller ens 2 grader. Detta skulle i sin tur skapa en kedjereaktion av katastrofala proportioner. En ny studie i Nature Communications – pedagogiskt förklarad av SVT här – visar att 2 graders uppvärmning skulle smälta permafrosten. Om permafrosten smälter orsakas nya växthusgasutsläpp lika stora som alla utsläpp människor skapat sedan industrialismens början. Plötsligt behöver vi därför räkna med hälften så stor kvarvarande koldioxidbudget som tidigare, för att undvika detta katastrofscenario.

Hur kan USA undvika denna katastrof? Det mest radikala förslag som just nu diskuteras i kongressen är The Green New Deal – ett slags icke-bindande lagförslag som kräver klimaträttvisa, gröna jobb och en ganska långtgående omställning från fossilindustrin till förnyelsebart. Inte ens Green New Deal vore tillräcklig (den framför t.ex. ingen tydlig kritik mot jobb- eller tillväxtlinjen), men det vore åtminstone ett gediget första steg. Bakom Green New Deal står representanthusets ledamot Alexandria Ocasio-Cortez (ofta kallad AOC) och senatorn Ed Markey.

Tyvärr har Biden hittills tagit avstånd från Green New Deal, bland annat för att inte riskera väljare i swingstaten Pennsylvania, där den fruktansvärt fossila frackingindustrin är stor. En opinionsundersökning inför valet visade dock att en knapp majoritet av Pennsylvanias befolkning stöttar förbud mot fracking. Och detta alltså i en hyfsat konservativ delstat med stor fossilindustri! Detta ligger i linje med de många andra undersökningar som visar att progressiv klimatpolitik är förvånansvärt populär på nationell nivå i USA. Exempelvis tycker 70 procent av väljarna att staten borde investera mer i grön energi. Sådan enorm popularitet uppnår mycket få politiska förslag i dagens polariserade USA. 

Miljöpolitiken påverkar också hur väljarna röstar. När en släkting till president John F. Kennedy utmanade Green New Deal-författaren Ed Markey i hans primärval till senaten ledde Kennedy inledningsvis rejält i opinionsmätningarna – Kennedy är trots allt den kanske populäraste klanen i modern amerikansk politik. Men Markey lanserade en livlig motkampanj, tillsammans med AOC och de unga miljöaktivisterna i organisationen Sunrise Movement. Tack vare miljörörelsens starka stöd vann Markey en tydlig valseger och bevisade därmed att radikal miljöpolitik är en valvinnare – till och med mot en Kennedy. Och det gäller inte bara i vänster-delstater. De sårbara demokratiska kongressledamöter från osäkra swingstater som ställde sig bakom Green New Deal vann alla sina val mot republikanska motståndare i år; de demokrater som inte stöttade det gröna förslaget gick det betydligt sämre för.

Vi vet att etablerade mittendemokrater kan övertygas att fatta viktiga beslut för planeten. Det som krävs är energiska gräsrotsrörelser. Så skedde under Obamas år som president, när urfolk, miljökämpar och landsbygdsbor enade sig i protest mot oljeledningarna Keystone XL och Dakota Access. Efter enorma aktivistiska insatser övertygades Obama till slut att stoppa oljeledningarna genom att utfärda presidentordrar – beslut som Trump resolut rivit upp genom egna presidentordrar. Nu kan dessa beslut återinföras av Biden. Men den viktiga lärdomen är bredare än så: Biden är mottaglig för miljörörelsens mobilisering. 

Miljörörelsens nästa historiska uppgift: valen i Georgia, 5 januari. För att Biden ska kunna genomföra riktigt radikala miljöreformer – och att se till att de inte kan rivas upp med ett penndrag av nästa republikanska president – krävs lagstiftning, inte presidentordrar. Därför måste Demokraterna ta kontroll över senaten. Om Republikanerna behåller sin makt i senaten kommer sannolikt alla Bidens viktigare förslag stoppas. Om Demokraterna tar över makten finns chanser till den grönaste era USA skådat.

Just nu sitter 50 republikaner i senaten och 48 demokrater av totalt 100 platser. De två sista platserna tillhör Georgia. Slaget om dessa platser avgörs i extravalen 5 januari. Georgia är traditionellt en högerdelstat, men efter det att afroamerikanska gräsrotsrörelser med det demokratiska stjärnskottet Stacey Abrams i spetsen registrerat rekordmånga nya väljare vann Biden i år Georgia som första demokrat på decennier. Därför finns reella chanser att Demokraternas kandidater Jon Ossoff och Raphael Warnock kan segra i valen i januari. Om Demokraterna vinner möjliggörs en radikal miljöpolitik; om de förlorar stoppas den i minst två år. Miljontals liv står på spel.

Första steget blir således att vinna senatorsvalen i Georgia och att göra Biden till en så miljöradikal och forskningsbaserad president som möjlig. På sikt behöver miljörörelsen också ta sig an demokratins brister i USA. En stor del av förklaringen till USA:s usla miljöpolitik ligger sannolikt i det faktum att storföretag lagligt kan skänka stora summor till politikers valkampanjer. Fossilindustrin har därmed bokstavligt talat finansierat flera av USA:s ledande makthavare, främst republikaner men även en hel del mitten- och högerdemokrater. En ny generation demokratiska politiker, med Bernie Sanders och Alexandria Ocasio-Cortez i spetsen, har börjat vägra ta emot sådana kampanjstöd och istället crowdfunda sina kampanjer direkt från folket.

Att besegra Trump var bara början. Mycket arbete återstår innan USA får en miljöpolitik värd namnet. Kampen fortsätter.