Fåglars utvecklingsboom kartlagd i ny enorm studie

Knysnaturako (Tauraco corythaix). Foto: Per Alström

Knysnaturako (Tauraco corythaix). Foto: Per Alström

För 66 miljoner år sedan skedde en ”närmast explosionsartad utveckling” av jordens fåglar enligt ny stor forskning från flera länder om fåglars ursprung, utveckling och molekylära detaljer.

Det har förvisso varit känt sedan tidigare att fåglar som överlevde massutrotningen av dinosaurier fick vara med om en kraftig utveckling, men exakt hur familjeträden är uppbyggda har förundrat biologer i århundraden och de molekylära detaljerna som förklarar hur fåglarna kunde utvecklas till fler än 10 000 arter är knappt kända.

I ett nytt enormt forskningsprojekt som involverat flera superdatorer och 200 forskare från 80 institutioner i 20 länder har flera nya slutsatser kunnat dras. Alla grupper utom strutsfåglar och tinamoer (stubbstjärthöns) utvecklades snabbt åt olika håll efter dinosauriernas massdöd, möjligen på grund av den minskade konkurrensen.

Forskningen slår också fast ”tidigare kontroversiella resultat, som att falkar är närmare släkt med tättingar än med örnar, och att papegojorna är tättingarnas närmaste släktingar”. Dessutom visar det sig att turakoer, trappar och gökar är nära släkt med varandra samt att doppingar och flamingor bildar en ny närbesläktad grupp.

Projektet som pågått i fyra år har också visat att fåglar har färre gener, färre repeterade element och mindre variation i organisationen av gener jämfört med de flesta andra ryggradsdjur.

I det stora internationella forskarteamet ingick även SLU-forskarna Per Alström och Olle Håstad.

Källa: SLU och Science Daily