Fågelåret 2013 – en sammanfattning

Det gångna fågelåret i Sverige har överraskat på flera sätt – våren och vårflyttningen var extremt sen, sommarens luftrum var fyllt av otroliga rovfåglar, höststräcket resulterade i flera häftiga sträcksummor och sträckrekord, och sett över hela året förärades landet med fyra nya arter och ytterligare ett antal oerhört ovanliga fåglar. Här görs en sammanfattning av fågelåret 2013 i text och bild, på intet sätt menat att vara komplett men som en övergripande sammanfattning av en rad utvalda fågelhändelser som gjorde 2013 till ett speciellt fågelår.


Svarthuvad trut. Foto:Björn Dellming

Inledningen på 2013 var både kall och fågelfattig. Men redan den fjärde januari fick de raritetsjagande kryssarna det hett om öronen. Inom loppet av några timmar hittades en större gulbena utanför Simrishamn och en svarthuvad trut i Oset, Örebro – båda andra gången arterna setts i Sverige. Medan gulbenan aldrig sågs av några större mängder drog den svarthuvade truten otaliga hundra till Oset på morgonen den femte januari. Lyckan hos de samlade skådarna när truten kom inflygande till den lilla vaken på den i övrigt istäckta sjön gick inte att ta miste på! Annat nämnvärt under de första vintermånaderna i Sverige var bland annat en tallsparv i Rödene, Västergötland samt större turturduva i Umeå och Göteborg.

Småland 16 april, isarna håller precis på att släppa. Foto:Johannes Rydström

Långt om länge var det nog många som undrade om våren överhuvudtaget skulle anlända. När våren väl kunde konstateras i april var det med ordentligt besked och väder som snarare kändes maj än april. Maj däremot blev en kallare historia och det dröjde ett bra tag innan sommarvärmen svepte in i landet. Aprilvärmen förde med sig sydligare arter och till exempel rödstrupiga sångare påträffades på flertal ställen i landet. Maj utgjorde, som vanligt, en spännande månad för fågelskådarna.

Rödstrupig sångare, hanne av rasen albistriata. Foto:Björn Dellming

I början av maj hittades bland annat en blåvingad årta, en större beckasinsnäppa, en ökenpipare och flertalet mindre sumphönor. Framåt slutet av månaden kom dock den stora bomben – spansk sparv, ny art för landet! En vackert utfärgad hanne hittades på en fågelmatning i Rydaholm, nära Värnamo. Den fångades senare i Falsterbo och en kandidat på en honfärgad spansk sparv sågs även på Stora Karlsö.

Svarthuvad sparv. Foto:Björn Dellming

På självaste nationaldagen kunde sydsvenska skådare stå på de vackra branterna av Kullaberg i Skåne och njuta av natur i svenska flaggans färger. En svarthuvad sparv med en knallgul mage mot en vackert djupblå himmel. Något udda har flertalet svarthuvade sparvar upptäckts just på nationaldagen. Senvår och sommar bar också med sig en lång rad av rara sångare. På Ottenby fågelstation kunde såväl eksångare, fältsångare och sammetshätta ringmärkas under senvår och sommar. Sammetshättan blev den enda som stannade länge och var kvar från 24 juni till 22 september, oftast i ett väldigt litet område med brännässlor och en fläderbuske. Då sammetshättan var otroligt svårsedd var det många som fick ägna både en och två, och tre dagar för att få en glimt av den rara besökaren.


Gåsgam. Foto:Peder Winding

Desto enklare var det att se den gåsgam som upptäcktes i Västervik och som ledde till att skådar-Sverige fick gamfrossa. Förra årets gam i Göteborg var otroligt medtagen och infångades i en hästbox. På rehabiliteringscentret Fågelcentralen kunde det konstateras att gamen hette Ostro och tillhörde det kroatiska gåsgamsprojektet. Därför flögs gamen ner till Kroatien där han satt i bur till i höstas. Årets gam fick däremot vara fritt flygande och visst flög den. Efter att på dag två i Västervik cirklat upp på ordentlig höjd inför hundratals skådare kunde gamen dagen efter upptäckas vid Börringesjön i södra Skåne. Därefter hann den med både en och två turer norrut, till Öland, än en gång till Västervik och kunde sedan följas genom Halland upp till Varberg. Därefter blev den åter stationär i Börringeområdet innan den sträckte västerut till Danmark 27 augusti. Fågeln utgör det fjärde fyndet i landet.

Vitnäbbad islom. Foto:Johannes Rydström

Den vitnäbbade islom som hade lagt sig i en sjö utanför Eskilstuna i slutet av juni var väl fågelmässigt inte den största sensationen, arten ses i varierande antal varje år i Sverige. Vad det handlade om var snarare omständigheterna, att på nära håll kunna se, studera och fotografera en adult vitnäbbad islom i sommardräkt i en insjö i mellan-Sverige var det få som hade förväntat sig. En otroligt vacker och karismatisk fågel som trivdes bra i sjön där kräftor helt klart utgjorde stapelfödan för islommen.


Dvärgörn. Foto:Erik Hansson

En annan rovfågel som gladde många var den dvärgörn som gjorde ett långvarigt besök i Sverige. Dvärgörn är en art som trots sina tidigare 24 fynd varit otroligt svår att se, då många fåglar endast varit förbiflygande eller rentav sträckare. I år bröts dock mönstret då en individ valde att stanna vid Hjälstaviken, Uppland i tre juli-veckor, mitt i semestertider. Fågeln upptäcktes dock i Norrbotten redan i mitten av maj och kunde ses och fotograferas fint av lokala skådare.


Rödhalsad snäppa.  Foto:Peder Winding

Vadarsommaren 2013 blev inte den största av succéer men enstaka observationer gladde. Däribland den väldigt vackra rödhalsade snäppan som upptäcktes på Utlängan i mitten av juli. Mängder av skådare fick uppleva både den vackra sibiriska snäppan och det sommarparadis Blekinges skärgård ändå måste sägas utgöra.

Taigasångare. Foto:Peder Winding

Tidigt under hösten visade sig de första taigasångarna. Och trots att Sverige inte fick samma massuppträdande som längs norska kusten, där flera tiotal kunde ses på en och samma ö, blev det svenska uppträdandet långt bortom det vanliga. Den andra vingbandsprydda sångaren som når Sverige varje höst – kungsfågelsångaren – uppträdde äve den i hyfsade antal. Även ovanligare arter såsom sibirisk piplärka, brunsångare och bergstaigasångare uppträdde i större antal än ”vanliga år”.

Bivråk (bild från Georgien) Foto:Peder Winding

Falsterbo fick en härlig höst där sträckfågelräknarna ute på Nabben stundtals hade det rejält svettigt. Under årets upplaga av Falsterbo bird show var det relativt lugnt fågelmässigt och endast ett fåtal bivråkar sträckte förbi. Men blott två dagar senare, på tisdagen den 3 september, small det till. Tidigt anade man att det skulle bli en häftig bivråksdag och när räknarna begav sig hemåt hade hela 4152 bivråkar inräknats. Den fjärde bästa summan genom tiderna av en art som minskat otroligt mycket på senare år – glädjande! Rovfågelsäsongen fortsatte som en härlig historia och sommarens dvärgörn valde att sträcka ut över Falsterbonäset. Den 18 oktober blev en minnesvärd dag då 7901 ormvråkar lämnade landet i en enligt räknarna stundtals aldrig sinande ström. Även 15 stäpphökar, 47 brunglador (rekordsumma), två mindre skrikörnar och en stäppörn valde under hösten att lämna landet via Falsterbo.

Ringduvesträcket i rekordform. Foto:Björn Malmhagen

Den 11 oktober slogs rekordet på antal utsträckande ringduvor med den oerhörda summan 223 600. Men inte ens ett dygn dröjde det innan rekordet överträffades – dagen efter sträckte 227 200 ringduvor ut. Samma dag kunde även trana med summan 14 120 exemplar och vitkindad gås med summan 90 200 noteras för nya sträckrekord i Falsterbo. Varför det blev fullt såhär bra handlade troligen om att kyla tryckt ner fåglarna till södra Sverige. Där låg molnen tätt och fåglarna stoppades tillfälligt upp. Båda dessa rekord-dagar var dock förhållandena precis de rätta och molnen desto mindre besvärande. Att det skulle bli storslaget sträck var någorlunda väntat, men att det skulle bli så bra var det nog ingen som hade trott.


Grågam. Foto:Jan Hansson

De senaste åren har senhösten visat sig vara kanske den mest raritetstäta årstiden. I år kom inflödet från öst och landet fick besök av två nya arter – grågam och rubinnäktergal. Grågamen förmodades vara en havsörn och fotograferades som en sådan. När bilderna lades ut på rapportsystemet Svalan kunde dock snabbt konstateras att det rörde sig om Sveriges första grågam. Fågeln kunde tyvärr inte ses av någon mer än upptäckaren. Rubinnäktergalen upptäcktes 10 november av ett gäng gotlänningar som var ute och skådade på sydöstra Gotland. De fick se den hastigt och höra den flertalet gånger. Dagen efter var den som uppslukad. Ett par dagar tidigare hade även en ökensångare setts på Gotland. Under samma inflöde kunde andra otroligt ovanliga fåglar noteras såsom en gråhuvad sparv (andra fyndet för landet), två svartstrupiga järnsparvar (fjärde och femte fyndet), fyra ökenstenskvättor, en mongolpiplärka, en gulbröstad snäppa och en purpurhäger.

[youtube_sc url=”UYajIbt1zGY” width=”700″] Kafferseglare. Video:Ulrik Wallberg

Ett rekordartat uppträdande av bleka tornseglare präglade också senhösten. Dessa hamnade dock i skymundan av årets kanske mest oväntade upptäckt. Den 27 oktober hittades Sveriges första kafferseglare på Stenshuvud. En sydlig seglare med ett fåtal fynd i nord-Europa.


Ismås, 1k. Foto:Johannes Rydström

Bändelkorsnäbb var i höst en talrik fågel som siktades i hela landet. En hel del flockar väldigt publik- och fotovänliga när de orädda födosökte på rönnbärsträd och liknande. Även mindre korsnäbb hade en bra höst och nere i Falsterbo krossades det gamla rekordet för en säsongssumma. Det nya rekordet lyder 28865 mindre korsnäbbar. Vintern svepte kortvarigt in över Sverige i slutet av november men året verkar avslutas som en mild historia. En ismås i början av december i Halland och Skåne lös upp vintermörkret, likaså de olika vittrutar och vitvingade trutar som upptäckts i december.

Fågelåret 2013 gick till historien som ett spännande och varierat år med många rekord, häftiga sträcksummor och oväntade upptäckter. Vad som väntar 2014 är svårt eller rentav omöjligt att sia om – en faktor som definitivt bidrar till att just fåglar lockar och fascinerar många människor.