En tystare vår: Sveriges sånglärkor har minskat till en fjärdedel

Sånglärka. Foto: Niclas Ahlberg 

Natursidan skrev nyligen om den alarmerande rapporten från Frankrike. Där minskar vanliga jordbruksfåglar i en oroväckande takt. Sverige är inget undantag.

I Frankrike har fågelpopulationerna på landsbygden minskat med i snitt en tredjedel på 15 år och situationen är liknande i Sverige. Här har beståndet av elva utvalda arter av jordbrukslandskapets fåglar halverats sedan mitten på 1970-talet och vissa arter är idag endast en tredjedel av antalen som fanns för 30 år sedan.

Sönke Eggers är forskare, verksam vid SLU och har arbetat med föreningen Birdlife Sverige i jordbruksfrågor. Han har inte läst den aktuella studien, men konstaterar att uppgifter om fåglars minskande antal inte är något nytt.

LÄS ÄVEN: • ”Katastrofal situation” – Frankrikes fågelbestånd på landsbygden har kollapsat

– Det är känt sedan tidigare att många så kallade jordbruksfåglar minskar storskaligt, oberoende av vilken miljö de lever i. Visst finns det lokala effekter, men också övergripande regionala effekter som slår på fåglarna generellt. Minska till exempel insekter storskaligt, så blir det mindre mat och då är det självklart att de minskar. 

Jordbruksverket listar i en rapport vilka fåglar som är mest knutna till svensk jordbruksmark. Siffrorna visar att hela 96 procent av alla landets sånglärkor lever i biotopen. Sånglärkan har minskat i antal med hela 75 procent mellan 1975 och 2012. I Artdatabankens förteckning är den listad som “nära hotad”.

LÄS ÄVEN: • EU: Jordbruket största hotet mot biologisk mångfald

Lärkrutor hjälper
För att ge sånglärkan andrum har Birdlife Sverige i flera år haft ett projekt med så kallade lärkrutor, osådda ytor på 4×5 meter, där det är tänkt att häckningen ska ske ifred. Preliminära resultat visar att det finns 20-30 procent fler revirhävdande lärkor i områden med lärkrutor och störst är effekten i stora öppna jordbrukslandskap.

Självklart är rutorna inte bara till för lärkor utan även för en mångfald av insekter och växter. För gesten har markägare som anslutit sig fått ersättning. Men pengarna betalas ut av föreningen själva, inte av myndigheter som Naturvårdsverket eller Jordbruksverket.

Lars-Erik Lundkvist är expert på konkurrenskraft på LRF, Lantbrukarnas riksförbund, men är även kunnig inom olika typer av ersättningar och stödsystem. En lantbrukare kan få ersättning av Jordbruksverket för att hen bevarar till exempel kantzoner. Men om en lantbrukare vill bevara lite av sin mark i lärkrutor utgår inte någon ersättning från myndigheterna. Enligt Lars-Erik är det inte en fråga som LRF driver.

– Det är lite av en avvägning hur pass komplicerade stödsystemen ska vara, mot att de ska vara någorlunda enkla att hantera. Så vitt jag vet finns det ingen ersättning, och det är inget som LRF har propagerat för.

Sönke Eggers menar att åtgärder som lärkrutor bara är en mindre lösning på ett mycket större problem.
– Att sånglärkan har minskat så mycket beror inte bara för att man har intensifierat lantbruket, utan för att de småskaliga lantbruken lagts ner. Att skydda områden genom att skapa reservat är såklart bra, men jag tror inte att vi löser nedgången av arter genom att skapa dem lite här och var.

Varför skyddar inte markägare mer odlingsmark? 
– Man kanske inte förstår varför det är bra att skydda en del av sin mark. Ersättningen för att avstå jordbruksmark är för låg och därför tjänar de mer på att producera maten. Man är stolt över sin verksamhet. Myndigheterna kommunicerar inte med lantbrukarna, och då är de inte heller motiverade till att göra någonting. 

EU:s subventioner en del av problemet
Jordbrukets fåglar har inte minskat utan anledningar. Det är resultatet av en mängd olyckliga omständigheter. I fjol sammanfattade organisationen Birdlife Europe förklaringarna i en rapport. Förutom att ge en känga till EU:s jordbrukssubventioner, som de
precis som WWF anser vara omoderna för att de gynnar stora lantbruk på bekostnad av de mindre och hållbara, så kunde de konstatera att:

  • De insekts- och växtskyddsmedel som sprutas på grödor minskar fåglarnas tillgång på föda, det vill säga, insekter och ogräsfrön.
  • Jordbruksfåglars naturliga boplatser förstörs när häckar tas bort, när våtmarker dräneras för att kunna odlas upp. När det planteras på mark som tidigare varit äng, eller på mark som plöjts och sedan inte används.
  • Konstgödsling av marken gör att gräset växer i en takt som är alltför snabb för de fåglar som bygger bo i gräset.
  • Eftersom marken numera även plöjs efter att grödorna skördats, det vill säga under sensommaren, tar fåglarnas föda slut i förtid. Tidigare brukade man bara plöja på våren.

Det ingår i Sveriges officiella miljömål att “hotade arter och naturmiljöer ska återhämta sig”.

Ernst Rydén (6 Posts)

Har länge haft dille på fåglar, men allt som lever är intressant.