Dagbok från Nidingens fågelstation

Jon Hessman (@JonHessman). Foto: Privat

Jon Hessman (@JonHessman). Foto: Privat

Artikeln uppdateras fortlöpande.
Vår medarbetare och ringmärkare Jon Hessman har nu bytt det kylslagna Ottenby fågelstation med ett bottenrekord för antalet ringmärkta fåglar i mars mot Nidingens fågelstation på västkusten. Stationen har varit igång sedan 1980 och drivs av Göteborgs Ornitologiska Förening.

Jon Hessman är en 22-årig fågelskådare och läkarstudent från Uppsala som kommer att skriva dagbok här på Natursidan.se om det dagliga arbetet på fågelstationen.

DAGBOK FRÅN NIDINGENS FÅGELSTATION VÅREN 2013

Lördag 13 april

Så var sista dagen avslutad. Vi hann ringmärka knappt 40 fåglar (mest rödhakar) innan nästa veckas bemanning kom och bytte av oss. När jag gick ner för att möta båten som var på ingång kom en pilgrimsfalk jagandes i hög hastighet förbi öns södra strand och försvann på ett ögonblick. Jag bestämde mig för att stanna till och spana av Ostudden för att se om den landat på någon sten, och knappt fick jag ögat mot okularet innan jag insåg att jag tittade rakt på en ringtrast. Kul! Även den nytillkomna bemanningen fick se trasten, och senare på dagen fick vi veta att de lyckats fånga och ringmärka den. Det är inte ofta den första ringtrasten kommer i samma veva som de första taltrastarna…

Dessutom hade årets första fisktärna och dito morkulla anlänt. En trevlig avslutning på en trevlig vecka som dock saknade den där riktiga höjdpunkten. Det här var nog mitt första besök på Nidingen utan att få något nytt Nidingenkryss. Jag är också lite småbitter över det faktum att Ottenby hade en kanondag idag med 550 fåglar och vädret ser ut att kunna bjuda på en lika bra dag på Nidingen imorgon. Men så är det med fåglar, oförutsägbart. Ibland har man otur men ibland har man tur. Man får tänka att det ändå jämnar ut sig i slutändan.

Nu kommer jag att vara i Uppsala en dag innan jag återvänder till Ottenby. Vi ses då!

Fredag 12 april

Rovfåglar alltså. Ganska coola trots allt. Foto: Jon Hessman

Rovfåglar alltså. Ganska coola ändå. Foto: Jon Hessman

Som ringmärkare lär man sig snabbt att det finns tre typer av fåglar: de som är lugna (exv. kungsfågel, lövsångare), de som flaxar och skriker (exv. härmsångare, kustsnäppa) och de som bits (exv. blåmes, törnskata). Idag har vi fångat fåglar av alla tre kategorier. De lugna rödhakarna och järnsparvarna skulle aldrig göra en fluga förnär. Eller jo, en fluga, men inte dig eller mig. De har respekt och det är skönt. Taltrast, koltrast och andra trastar däremot är stökiga och bråkiga, väsnas och släpper fjädrar och har sig, men de lämnar inga värre spår efter sig än en fågelskit på byxbenet. Annat är det med sparvhöken, där måste man passa sig om man vill undkomma helskinnad. Speciellt när man ska ta sig an en fågel i nät måste man hålla koll på de långa klorna. Det höll på att gå galet för mig idag men som tur är grep hon bara i handsken. Näbben är inte lika farlig men nog kan den nypas den också. Det är alltså på sin plats med en varning, men herregud vad läckert det är att hålla i en rovfågel. Det är helt klart värt lite blodspillan emellanåt.

Idag har det alltså varit lite gott och blandat men inga stora mängder, 17 märkningar inalles. Det blev aldrig det nedfall vi hade förhoppningar på; efter regnet följde nämligen tät dimma som satte stopp för det mesta förutom två dubbeltrastar som letade sig ut framemot kvällen. Annars har dagen haft något av en rovfågelsprägel med inte mindre än fyra arter: sparvhök, stenfalk (två!), pilgrimsfalk och en nordsträckande fiskgjuse. Jag är positivt överraskad av att se så mycket stenfalk, den har varit i princip daglig den här veckan. Det är så klart svårt att säga om det är samma som dröjt sig kvar eller nya som kommer in, men roligt är det oavsett. För övrigt kan nämnas att idag är första dagen den här veckan som vi inte sett några havssulor.

Snart är det dags att säga hejdå till ön för den här gången men inte riktigt än. Det är en morgon kvar och vi ska göra det bästa av den!

De tretåiga måsarna chillar på bryggan. Foto: Jon Hessman

De tretåiga måsarna chillar på bryggan. Foto: Jon Hessman

Torsdag 11 april

Liksom jag skrev igår, vad som helst kan hända, och idag har jag fått lära mig en läxa i att inte ge upp på förhand. Mycket riktigt fick vädret oss att vända oss i sängen när väckarklockan ringde. Hela förmiddagen rådde snöskurar och hård ostanvind och fågelbrist. Tiden fördrevs mest med läsning och mat och vila, och vi tänkte nog alla att jaha, idag är en sådan dag. Så plötsligt väcktes jag ur en dröm när Lars ropade: ”Vi måste sätta upp näten!” Då var klockan strax efter två, vind och nederbörd hade avtagit och en bofinksflock på ett trettiotal hade slagit sig ner i buskarna. Knappt hann näten komma upp innan några järnsparvar och koltrastar letat sig in, och sedan gick det av bara farten. Framför allt var det bofinkarna som vällde in, totalt har nog minst 700 passerat ön under eftermiddagen, och 60 av dem fick varsin ring som souvenir. Bofinkar är dagflyttare och dyker ofta upp här på eftermiddagarna, ibland i enorma mängder. 31 mars 2008 ringmärktes hela 594 bofinkar! Notera i detta sammanhang även att bofinkstoppen i år kommer nästan två veckor senare än normalt.

Dagens huvudkaraktär. Den uppmärksamme kan kanske hitta en ruggningsgräns inom de större täckarna? Foto: Jon Hessman

Dagens huvudperson. Den uppmärksamme kan kanske hitta en ruggningsgräns inom de större täckarna? Foto: Jon Hessman

I fält såg vi bland annat trädlärka och skogssnäppa, också arter som borde ha passerat redan i slutet på mars. Märksumman landade på 75 vilket innebar den klart bästa dagen i år och gav mersmak inför imorgon, som också lär bjuda på risigt förmiddagsväder men kanske uppklarnande efter lunch. Vi håller tummar!

Onsdag 10 april

Det kändes som att polarvindar blåste i morse, det var riktigt kyligt och minusgraderna höll i sig långt fram på förmiddagen, men plötsligt avtog vinden och solen kom fram och det blev riktigt härligt väder. Jag känner fortfarande hur det bränner på öronen. Mina timmar har mest spenderats i tretåmåsarnas sällskap, ytterligare åtta har lästs av och måsarna visade sin tacksamhet (eller sitt förakt?) i form av en skit på koftärmen. Jag misstänker för övrigt ett litet triangledrama i bo nummer 13 där jag först bevittnade hona 6407723 para sig med en ringmärkt hane (9553 någonting) och något senare såg en ljusloggsförsedd mås i sällskap med honan i samma bo. Intrigen tätnar!

Tretåig kärlek. Foto: Jon Hessman

Tretåig kärlek. Foto: Jon Hessman

Det här med ljuslogg är ett påfund som ska hjälpa oss att ta reda på vart måsarna tar vägen på hösten när de lämnar Nidingen. Själva ljusloggan är en liten ljusmätare som sitter på benet och som registrerar när det är natt och när det är dag. Av dagens längd (justerat efter tid på året) kan man räkna ut på vilken latitud fågeln befinner sig, och av att veta hur dags solen går upp respektive ner kan man räkna fram longituden. Väldigt fiffigt! Problemet är bara att man måste återfånga fågeln och plocka av den lilla apparaten för att veta vad den kommit fram till. Därför valde vi i somras att sätta 10 ljusloggor på gamla häckande honor eftersom chansen var stor att de skulle återvända, och det verkar som att de allra flesta har gjort det. Det ska bli väldigt spännande att se i sommar vad vi får för resultat!

Det övriga fågelutbudet lämnade mer att önska, endast en bofink försågs med ring idag och det roligaste i sträckväg var en till stenfalk och en flock på 48 tranor som passerade på fint avstånd, försiktigt trumpetande. Prognosen för i morgon väcker inga stora förhoppningar, men inom fågelskådning kan vad som helst hända.

Vi spräckte i alla fall nollan... Foto: Jon Hessman

Vi spräckte i alla fall nollan… Foto: Jon Hessman

Förresten har jag ju helt och hållet glömt att ge er facit på starens kön. Det är – *trumvirvel* – en hane! Faktum är att näbbasens färg inte är så väldigt uppenbar alla gånger, så jag ska ge er ett tips till. Titta djupt in i starens ögon. Helmörkt öga – hane; en ljusare ring i ögat – hona. Kanske inte alltid så användbart i fält, men kunskap är makt! Använd den väl…

Tisdag 9 april

Återigen en dag med ganska tomma nät och burar. Blott tio fåglar av fyra arter blev det idag. Men vi har haft desto mer att glädja oss åt i fält. Dagen började på ett utmärkt sätt när Lars stötte en hornuggla nedanför Berndts hus och den kom flygandes rakt ovanför huvudena på oss andra, sedan gick det av bara farten med stenfalk rastande på Klockfotsrevet och gråhakedopping och alfågel i vattnet intill. Sparvhök och forsärla har sträckt idag, liksom ett 150-tal sångsvanar.

Måsarna blickar ner på oss när vi kliver in i fyren. Gammelmåsen är den längst till vänster i det nedersta fönstret. Foto: Jon Hessman

Måsarna blickar ner på oss när vi kliver in i fyren. Gammelmåsen är den längst till vänster i det nedersta fönstret. Foto: Jon Hessman

På eftermiddagen rådde i det närmaste stiltje, och precis som igår förärades vi en tumlare. Jag och Lars begav oss upp i de gamla fyrarna för att räkna sjöfågel och läsa av ringarna på de tretåiga måsarna och när vi stod i den östra fyren kom stenfalken igen, tog ett par varv runt nya fyren och satte efter en stackars skärpiplärka som kom undan med blotta förskräckelsen. Häftigt! Den äldsta av de måsar vi lyckades läsa av ska fylla 20 i sommar och är alltså inte mycket yngre än jag själv. Också häftigt!

Framåt kvällen kom Stefan, som äger vandrarhems- och konferensverksamheten här, ut för att se över sina byggnader inför säsongsstarten och det ville sig inte sämre än att han återfann hornugglan åt oss så att vi kunde njuta av den i skymningen där den satt bakom turistdasset. Ett bra slut på en bra dag.

Hornugglan visade villigt upp varför den har fått sitt namn. Foto: Jon Hessman

Hornugglan visade villigt upp varför den har fått sitt namn. Foto: Jon Hessman

 

 

 

 

 

 

 

 

Måndag 8 april

I morse blåste det inte mycket men liksom tidigare dagar var det klart så det blev inte några stora mängder i fångsten. Sexton ringmärkningar (mestadels koltrast och sävsparv) är dock säsongens tredje bästa dag, det går åt rätt håll. Dagens roligaste fångst var den stare som promenerade in i en av Kausans vadarburar, de är otroligt granna när det glänser i fjädrarna. Ni som hängt med på Ottenbydagboken har väl inga problem att könsbestämma den?

Stare. Märk särskilt hur en av de gamla fyrarna speglar sig i ögat!

Stare. Märk särskilt hur en av de gamla fyrarna speglar sig i ögat! Foto: Jon Hessman

 

Fram på dagen kunde vi njuta av riktigt tumlarväder med nästan helt blankt hav, och det är sannerligen inte vanligt här ute. Vid ett tillfälle fick jag mycket riktigt se en tumlarfena sticka upp ur vattenspegeln. När vattnet är lugnt är det lämpligt att passa på att räkna sjöfågel; vi fick ihop 1180 ejdrar och 475 tobisgrisslor idag. Två förbisträckande prutgäss och ett rastande alfågelpar gladde och det gjorde såklart även årets första sädesärla. Framåt kvällen blåste det upp lite och ett fyrtiotal havssulor kom in och fiskade väster om ön.

 

 

Söndag 7 april

Knappt hundra skärsnäppor och en kärrsnäppa. Foto: Jon Hessman

Knappt hundra skärsnäppor och en kärrsnäppa. Foto: Jon Hessman

Som ni trogna läsare märkt har Nidingendagboken nu fått en egen artikel. Webmaster gillade inte riktigt min lilla bloggkupp. Nåja 🙂

Det blåste för mycket för nät i morse, men inte för mycket för havssulor och stormfågel. Även sångsvanarna sträckte ganska bra under dagen, slutsumman landade på närmare 200, dock inga mindre ibland dem. Sammanfattningsvis har det varit en dag med flera småroligheter i fält men helkass fångst. Dagens enda två nymärkningar utgjordes av sävsparvar som hoppade in i vadarburarna i tången. Trots att vi fick upp näten på eftermiddagen och det märkbart har sträckt lite småfågel idag stannade fångsten där.

Bland dagens obsar kan nämnas en toppskarv, årets första tre kentska tärnor, sjungande vinterhämpling, snösparv, en kärrsnäppa som plötsligt stod bland skärsnäpporna samt en honfärgad stenfalk som Janne såg i Kausan på morgonen. Det är roligt att se att det rör lite på sig och att sikten är så pass god att man kan se att det rör på sig, dock krävs det nog lite dis för att fåglarna ska stanna här ute och inte bara fortsätta in till land – för att vi ska få något att ringmärka, med andra ord. Men jag kan inte klaga på dagens väder. Vi hade det riktigt gött i solen på eftermiddagen, den överlägset mest våriga dag jag upplevt i år.

Lördag 6 april

Så är man här igen, det är alltid lika skönt. Ön är sig lik men sällskapet är nytt: Eva Åkesson, som varit här förut men som jag aldrig träffat, och Jan Andersson och Lars Sundberg från Boden, två äldre herrar som jag lärde känna på Haparanda Sandskärs fågelstation i höstas och nu lurade med till västkusten. Jag hoppas att de ska trivas.

Vyn som mötte oss när vi klev iland. Foto: Jon Hessman

Vyn som mötte oss när vi klev iland. Foto: Jon Hessman

Utfärden var lugn, och väl framme hälsades vi välkomna av de de tretåiga måsarna, skärpiplärkorna, tobisgrisslorna och en nyfiken knubbsäl. Skärsnäppor fick vi goda möjligheter att bekanta oss med då flera av de 150 snäpporna på ön gick i våra vadarburar, därav en omärkt och ett par som var åtminstone fyra år gamla. Vi färgmärker alla skärsnäppor vilket gör att vi kan hålla koll på olika individer även utan att fånga in dem, och det har även hjälpt oss få en hel del återfynd från Svalbard där många av ”våra” snäppor verkar häcka.

Under eftermiddagen friskade vinden i från sydväst, och vid halv fem-snåret överraskades vi av ett par korta men intensiva hagelskurar följt av regn. Men det höll upp ganska snart och kvällen blev riktigt fin och bjöd på sångsvanssträck och två havssulor i horisonten. Med rådande vindprognoser lär det bli mer sulor imorgon, men ingen vidare fångst.

Fredag 5 april

Ormvråk och gråtrut. Foto: Tobias Magnander

Ormvråk och gråtrut. Foto: Karin Magnander

Det blir en kortis idag. Jag har mest ägnat mig åt att planera och bunkra inför Nidingenvistelsen, men jag var också ute och hälsade på mina kära vänner Karin och Tobias på Hönö. Vi tog en promenad i vårsolen, som värmer avsevärt mer här än på Öland, och njöt av strandskata, tofsvipa, en förbiflygande råka och inte mindre än fyra ormvråkar som kom på ett bräde och drog vidare in mot land. Det är alltid skönt att vara ute. Sitt inte inne och häcka, det är (nästan) vår! Ut med er!

Jon Hessman (3 Posts)