Bekämpningsmedel – en känslig fråga i frihandelsavtalet TTIP

Förhandlingarna om frihandelsavtalet TTIP mellan EU och USA har pågått under en längre tid men det sker bakom lyckta dörrar och det är därmed svårt att veta vad som händer. Men det är ingen särskilt djärv gissning att kemikaliehantering och jordbruksfrågor vållar en del problem med tanke på hur olika lagstiftningarna är hos de båda parterna i många av dessa frågor. Det är heller ingen hemlighet att mäktiga lobbyorganisationer gör allt för att påverka besluten till deras favör.

Hur känsliga dessa frågor är blev om inte annat klart när EU införde sin nya kemikalielagstiftning REACH. Då skickade den dåvarande amerikanska utrikesministern brev till sina ambassader i Europa med uppmaning att agera för att förhindra regleringarna. Resultatet blev att ledare för Tyskland, Frankrike och Storbritannien krävde lättnader vilket också infördes (Folke Rydén, Evin Rubar, ”En förgiftad kompromiss”).

Många är rädda för att TTIP kommer innebära att EU lättar på sina miljökrav för att uppnå ett avtal med USA. Trots politikers försäkringar om att så inte kommer vara fallet finns det skäl att tvivla och det finns bevis på att EU redan har övergett en del anspråk på detta område.

Enligt The Guardian hade EU initialt krav på att förbjuda 31 olika bekämpningsmedel eftersom de misstänks vara hormonstörande och/eller cancerogena. Dokument visar att en intensiv amerikansk lobbykampanj fått EU att lägga ner dessa krav eftersom det annars skulle få ”vittgående konsekvenser” angående avtalet. Men även den europeiska kemikalielobbyn är mäktig och vill ogärna se hårdare krav. Världens största kemikalietillverkare, tyska BASF, klagade på att förbud mot bekämpningsmedel kommer ”begränsa den fria handeln med jordbruksprodukter på global nivå.”

Nyligen har andra märkliga turer runt bekämpningsmedel i USA väckt frågan om hur objektiva myndigheterna egentligen är.

Dr Jonathan Lundgren är en amerikansk statsanställd forskare som publicerat många artiklar angående bekämpningsmedels verkan på insekter. Bland annat har han gjort studier som visar att den utrotningshotade monarkfjärilen tar skada av de halter neonikotinoider, en grupp av världens mest använda bekämpningsmedel, som finns i de växter den lever av i amerikanska mellanvästern.

Likaså har han publicerat data som visar att en neonikotinoid inte skyddar sojabönor från den typ av bladlöss det var tänkt utan tvärtom förvärrar situationen genom att ta död på de djur som äter lusen. Han har även uttryckt tvivel angående en ny typ av pesticider som utnyttjar RNA för att ”oskadligöra gener” som skadeinsekterna behöver för att överleva.

Lundgren har lämnat in en officiell klagan om att hans överordnade på myndigheten (USDA) ”trakasserar, hindrar och straffar” honom med anledning av sitt arbete. Enligt USDA har Lundgren inte följt rutinerna och inte begärt tillstånd av sina chefer att publicera vissa resultat eller åka på en konferens för att presentera dem. När journalister på Mother Jones frågar USDA om varför det inte skulle få presenteras anger de att det är på grund av att det är ett ”känsligt ämne”. Vad det innebär mer konkret vägrar myndigheten dock att svara på.

Det är i dagsläget ord som står mot ord, men om det är sant att myndigheterna vill tona ner riskerna är det oroväckande.

Monsanto erövrade större delen av USA:s marknad vad det gäller utsäde för sojabönor, bomull och majs genom att genmodifiera plantorna så att de tolererade bekämpningsmedlet Roundup, numera världens mest använda. Därmed kunde bönderna odla sina produkter utan att få problem med ogräs. Men inte oväntat har den massiva användningen lett till att vissa ”super-ogräs” nu utvecklat resistens mot Roundup och orsakar stora problem.

Men Dow Chemicals, en konkurrent till Monsanto, har en lösning. De har utvecklat nya genmodifierade plantor som är tåliga mot Duo, deras nya bekämpningsmedel, vilket ska ta kål på de nya ”super-ogräsen” men lämna grödan oberörd.

Men det är egentligen inget nytt med Duo, det är bara en blandning av glyphosate, den aktiva substansen i Roundup, och kemikalien 2,4-D som är en av ingredienserna i Agent Orange som användes för att avlöva skogen under Vietnam- och Koreakrigen (ingick även i Hormoslyr som skapade mycket debatt i Sverige på sjuttiotalet). Enligt beräkningar skulle ett godkännande av Duo innebära att människor exponeras för halter som anses skadliga i många länder världen över, liksom i USA fram till alldeles nyligen. Enligt nya studier utförda av Dow Chemicals är 2,4-D nämligen ofarlig i betydligt högre doser än man tidigare trott, något som ligger till grund för det amerikanska miljöskyddsverkets (EPA) dramatiska höjning av den acceptabla mängden som människor får exponeras för.

Märkligt nog rapporterade Dows egna toxikologer att deras studie på 2,4-D orsakade skador på hanråttors njurar vid betydligt lägre halter än vad som nu är godkänt. Något som också EPA:s vetenskapliga expertis höll med om. Men de ändrade sig.

Chicago Tribune har hittat bevis på att det beror på att en kanadensisk toxikolog hört av sig till EPA, hon gjorde bedömningen att den initiala slutsatsen var felaktig. Deformeringen av njurarna var tvärtom ett hälsotecken och visade på att njurarna bekämpade giftet. Det ändrade beslutet bygger alltså inte på några nya data.

Men det ska också ses i ljuset av att tidigare studier på åttiotalet konstaterade att 2,4-D påverkade njurarna, i lägre doser än de som nu testats. WHO klassade så sent som i somras kemikalien som troligtvis cancerogen.

Men de nya acceptabla nivåerna har inneburit att Duo blivit godkänt för användning i USA och enligt EPA:s egna beräkningar kommer människor exponeras på doser upp till 0,0066 mg/kg. medan gränsen för godkänt är 0,007 mg/kg … EPA kommer inte kräva att Dow gör några nya studier.

De stoppade dock godkännandet i november i år eftersom man ville undersöka om kombinationen av kemikalierna skulle kunna påverka vissa utrotningshotade växter, inte för att de var osäkra på dess hälsofarlighet. Dow verkar dock inte har några större tvivel på att det kommer bli godkänt och räknar med att det ska kunna användas till vårsådden 2016.

Oavsett vad som ligger bakom dessa märkliga turer står det helt klart att ett frihandelsavtal kommer innebära att även EU i större grad kommer beröras av det som händer på kemikalieområdet i USA. I slutänden handlar det om det demokratiska inflytandet kontra företagens makt och man får hoppas att våra politiker inte är alltför naiva vad det gäller kraven i TTIP-avtalet.

Maths (60 Posts)