Bävrar felaktigt utpekade för ökning av metylkvicksilver

Tidigare har vi här på Natursidan skrivit om att bävrar stoppar kväve från att rinna ut i havet och att bävrar kan restaurera bäckar. Forskare på SLU har även funnit att bäverdammar gör att nivåerna av metylkvicksilver ökar nedströms; men ökningen är bara tillfällig och därför försumbar.

Höga koncentrationer av metylkvicksilver i sötvatten är ett stort miljöproblem. Den växande bäverstammen med sina dammar har ofta pekats ut som en orsak till detta problem. Något som inte stämmer, enligt forskarna.

Kvicksilver finns naturligt i miljön men släpps även ut i atmosfären genom koleldning och användning av andra fossila bränslen. Maskiner kör även sönder mark vid skogsavverkning så att kvicksilver frigörs. När kvicksilvret återförs till mark och vatten omvandlas det av en bakterie som finns i jorden till ett giftigare ämne, metylkvicksilver. Bakterien trivs mycket bra i vattenfyllda sediment med ruttnande växtdelar som lagras vid bäverdammarna.

Nivåerna av metylkvicksilver ökar 3,5 gånger nedströms från bäverdammar under sommarmånaderna, jämfört med uppströms, enligt studien.  Men förvånansvärt nog finns inte kvicksilvret där längre när bävrar flyttar tillbaka till sina gamla dammar. Då har metylkvicksilvrets nivåer sjunkit och är nästan identiska ovanför och nedanför dammarna. Det betyder troligtvis att vegetationen i dammarna som göder bakterien till slut ruttnar bort, och att bakterien då får mindre näring.

Forskarnas resultat visar att översvämning orsakat av bävrar tillfälligtvis kan öka koncentrationen av metylkvicksilver, men denna effekt är försumbar när dammar återanvänds. Det är därför bra att lämna kvar gamla dammar ostörda, så att de kan återanvändas av bävrarna.

Läs mer:
Fler artiklar om bävrar.

Källor: AAAS,  ACS Publikations