Även 30 år efter kalavverkning förlorar området kol

2019 kom en studie från SLU som visade att det dröjer 30 år från att en skog kalavverkats innan området tagit upp lika mycket koldioxid som avverkningen orsakade. Det innebär alltså att de drygt 240 000 hektar som huggs ned i år kommer vara en koldioxidbelastning till år 2055 innan de planterade träden vuxit upp tillräckligt för att kompensera för utsläppen. Enligt studien motsvarar 240 000 kalhuggna hektar utsläpp på över 21 miljoner ton koldioxid per år.

Markens kollager drabbas i minst 30 år

Nu har norska forskare kommit fram till ett liknande resultat genom att titta på markens kollager. Jorden består av rester av växter och djur samt svampar och andra mikroorganismer som är helt eller delvis nedbrutna.

– Vi ser att vi i barrskogar kontinuerligt förlorar kol i det organiska lagret under cirka 30 år efter avverkning, säger NINA-forskaren Carl-Fredrik Johannesson, som har analyserat data och är huvudförfattare till studien.

Granskogar har inte återhämtat sig ens på 50 år

Efter det tar det ytterligare årtionden innan kollagringen nådde samma nivåer som innan avverkningen. I granskogarna var kollagren kvar på sin lägsta nivå under minst 53 år efter skogsskördarnas framfart. Det var så lång tid som studieperioden var. När kollagren i en granskog återhämtar sig är med andra ord fortfarande okänt. I tallskogarna nåddes samma nivå som före avverkningen 48 år efter avverkningen.

– Kalhyggen leder till en långsiktig förlust av markkol i det organiska lagret och förlusten är störst i de mest kolrika skogarna, till exempel högproduktiva granskogar, som också är särskilt viktiga för den biologiska mångfalden. Mycket kalhuggning gör det särskilt svårt att uppnå de norska klimatmålen för 2030 och 2050, säger NINA-forskaren Jenni Nordén, som leder projektet ForBioFunCtioN som den nyligen publicerade artikeln om markkol är kopplad till.

Källor: Nina och Forest ecology and management