Artfrände vill bygga broar med djurvälfärd

De senaste åren har det startats flera nya naturorganisationer av erfarna personer. I en artikelserie här på Natursidan möter vi flera av dem.

Sandra Jönsson Bäckman har arbetat med djur i hela sitt liv. Först på djurparker (Parken Zoo och Kolmården) och sedan vidare till rovdjursförvaltning inom WWF och globalt djurskyddsarbete i World Animal Protection. I somras blev hon dessutom invald i Naturskyddsföreningens riksstyrelse. Nu har hon grundat stiftelsen Artfrände, med målet att bygga broar mellan artbevarande, etologi och djurvälfärd.

AI-filmer på djur sänder fel signaler

Precis innan vårt samtal har Sandra Jönsson Bäckman varit med i TV4 och pratat om AI-filmer med vilda djur. Ett ämne som hon engagerat sig i eftersom det blir allt vanligare och folk verkar gå på det. Filmer på lejon som gosar med människor och gamla damer som handmatar vilda björnar får enorm spridning och Sandra anser att det kan vara ”direkt livsfarligt om folk börjar tro att det är så här man kan interagera med vilda djur”.

Vilka effekter tror du att den här typen av innehåll får?
– Vi har redan från start ganska dålig kunskap om djur – både artkunskap och förståelse för djurs naturliga beteenden. En del djur här i Sverige får ju knappt synas i dagsljus utan att det blir arga ord i media och rop på skyddsjakt. Och ovanpå den grunden lägger man nu AI-filmer där vilda djur beter sig som tamkatter, eller framställs som monster som stormar in i byar. Det skapar en förvrängd bild som kan få allvarliga konsekvenser. Antingen romantiserar man djuren och tror att man kan gå nära en björnmamma med ungar, eller så demoniseras djur ytterligare och folk vill ännu mindre dela landskap med dem.

Hur känner man igen en fejkad djurvideo?
– Titta på detaljerna. I AI-filmer ser djuren ofta lite viktlösa ut när de rör sig, nästan svävande. Svansar och ben kan bete sig konstigt – försvinna, dyka upp eller se helt fel ut. Och sen kan man tänka på sammanhanget: fel djur i fel del av världen är vanligt, eller att djuret gör saker som är biologiskt omöjliga. Men det viktigaste är kanske att stanna upp överhuvudtaget. Det är lätt hänt att man ser något häftigt och delar vidare utan att hinna reflektera.

Eskalering av innehållet

Sandra oroar sig också över den logik som tycks råda i sociala medier att det krävs mer och mer spektakulära videor för att bli viralt. Det driver på utvecklingen.

– Man börjar kanske med lite harmlösa AI-klipp där man gör sig lustig på djurens bekostnad. Men om det är det som belönas och premieras så drivs innehållet mot något värre och värre. I förlängningen riskerar man att normalisera djurplågeri, eller få folk att tro att man kan ha tigrar hemma. Det är en rörelse åt fel håll.

En annan trend i sociala medier som brukar blomma upp med jämna mellanrum är olika exotiska husdjur – vad tänker du om det?
– Det är ett stort problem. Man ser bara solskensbitarna av att ha ett exotiskt djur hemma – inte hur svårt och olämpligt det ofta är. Det driver på både den legala och illegala handeln med levande djur.

Ytterligare ett fenomen är videor på djur som placeras i hemska situationer så att de sedan kan räddas heroiskt samtidigt som det filmas och publiceras i ett välregisserat klipp. Allt för att driva trafik till konton i sociala medier. Var alltid skeptisk till klipp på djur som räddas.

Lyssnade på inre röster som ropade

Det här är ett av de ämnen som Sandra Jönsson Bäckman vill lyfta med sin nya stiftelse Artfrände. Hon beskriver steget att starta något eget som ett frö som såddes för länge sedan och som ”inre röster som ropar högre och högre tills man till slut lyssnar”.

– Dels finns det en professionell anledning: jag har jobbat i bevarandeorganisationer som gör ett fantastiskt arbete, och i djurskyddsorganisationer som gör detsamma. Men jag har saknat något däremellan – att kunna arbeta med artbevarandet och samtidigt addera etologin, förståelsen för djurens beteende, och lyfta den enskilda djurindividens perspektiv. Individerna är inte oviktiga för populationen. De är viktiga även för sig själva, förklarar hon.

Ett annat skäl var mer personligt. Sandra säger sig ha ett starkt behov av att ständigt följa sin inre kompass och att ge livet mening.

– Att skapa något inifrån sina egna tankar, och driva det av hela sitt hjärta. Jag lever förmodligen bara det här livet. Då vill jag springa av all kraft på något jag verkligen tror på.

Tre huvudområden

Artfrände har tre huvudområden. Det första är att samla in pengar för att stötta rescue centers i Europa och Sverige – framförallt de som tar hand om omhändertagna stora kattdjur, men också fåglar och andra djur.

— Det finns oerhört många övergivna sällskapsdjur i Sverige – inte bara katter och hundar, utan ormar, marsvin, allt möjligt. Alla förtjänar en andra chans.

Det andra området handlar om kommunikation – att hjälpa människor att förstå djur bättre, särskilt de djur vi lever nära.

– Så många stör sig på skator, måsar och rävar, och vargar och andra djur behandlas väldigt illa. Jag vill bidra till en mer uppdaterad syn på djur, så att det blir lite mer friktionsfritt att dela landskap med dem.

Det tredje handlar om de bakomliggande orsakerna till konflikter – vad är det som gör att rovdjurskonflikter uppstår i Sverige, och hur kan man jobba med samexistens och konfliktmildring på ett mer strukturerat sätt? Planen är att stiftelsen både ska kunna driva egna projekt eller påverkansarbeten och samtidigt kunna ge stöd åt andra, exempelvis åt Rescue centers i Europa eller motsvarigheterna här på hemmaplan.

Vill se samarbeten

Sandras förhoppning är att hon ska komplettera och samarbeta med befintliga naturorganisationer med de här frågorna. För, som hon säger;

– Alla har ju samma mål i slutändan. Vi vill ha en planet som går att leva på och som man kan också leva tillsammans på. För att det ska vara möjligt så är en del organisationer profilerade på olika frågor där de har sin expertis. Jag tror inte det är så förvirrande, det finns ju så jättemånga olika affärer med olika utbud och det har människor ganska bra koll på. Så jag hoppas att det kommer att funka smidigt även nu när fler nya organisationer dykt upp. Jag ser det mer som en tillgång.

Vad händer den närmaste tiden för Artfrände?
– Mycket handlar just nu om att bygga upp stiftelsen och hitta rätt i kommunikationen. Men ett konkret projekt är ett seminarium i riksdagen i mitten av april, där jag ska tala om vad som gör att viltkonflikter uppstår, vad samexistens egentligen innebär och varför det är viktigt att sträva efter mer friktionsfria relationer mellan människor och djur. Det ska bli väldigt roligt, avslutar Sandra Jönsson Bäckman.

Läs mer om Artfrände på deras hemsida och Instagram.