Årets Nobelpris i medicin till läkemedel från naturen

Sommarmalört (Artemisia annua). Foto: Kristian Peters

Sommarmalört (Artemisia annua). Foto: Kristian Peters

Årets Nobelpris i medicin går till två viktiga upptäckter som båda har sina ursprung från naturen. Genom att studera jordbakterier och växter har årets nobelpristagare utvecklat läkemedel som har revolutionerat behandlingen av några av världens mest spridda och förödande parasit-sjukdomar. Hälften av priset går till Youyou Tu för hennes upptäckt att substansen artemisinin i växten sommarmalört kan bota malaria. 

Mot slutet av 1960-talet hade alla försök att utrota malaria misslyckats och sjukdomen var i stor spridning. Kina hade vid tidpunkten ett akut behov av att minska dödligheten från malaria. Ett av landets få allierade, Nordvietnam, var i krig med Sydvietnam och USA, och malaria frodades i regionen. Då var den främsta behandlingen läkemedlet klorokin, men malariaparasiten evolverade snabbt resistens mot ämnet. Kina förlorade fler soldater till malaria än till amerikanska kulor.

År 1967 upprättade Kinas ledare Mao Zedong ett hemligt läkemedelsprojekt, endast känt som 523 för den dag det inleddes: 23 maj. Eftersom inga syntetiska läkemedel mot malaria blev lyckade vände man uppmärksamheten till traditionella kinesiska läkemedel. Akademin i Peking gav ansvaret till Youyou Tu, en forskare som hade studerat både kinesisk och västerländsk medicin och visste tillräckligt om båda områden för att inse att det inte skulle bli någon lätt uppgift.

– När jag började min sökning hade över 240 000 substanser testats i både USA och Kina utan några positiva resultat, säger hon.

Den aktiva ingrediensen artemisinin kan utvinnas från växten sommarmalört

Tillsammans med tre assistenter gick Tu igenom mer än 2000 recept för traditionell kinesisk medicin i akademiens bibliotek. De gjorde 380 örtextrakt och testade dem på möss. Då upptäckte de att en av substanserna, artemisinin, faktiskt hade minskat antalet malariaparasiter i blodet. Ämnet kom från en vanlig kinesisk växt, sommarmalört (Artemisia annua). Tu och assistenterna genomförde ytterligare tester, men blev förbryllade när effekten avtog. Tu läste därför på nytt receptet som skrivits för mer än 1600 år sedan, där anvisningarna var att lägga ett knippe malört i vatten och sedan dricka det som saft.

Tu insåg då att deras framställningsmetod genom att koka örten kan ha skadat den aktiva ingrediensen. Så hon gjorde ett annat preparat med hjälp av en lösning som kokar vid 35° C. När de testat det nya medlet på möss och apor visade det sig vara 100 procent effektivt.
– Vi hade precis botat läkemedelsresistent malaria, säger Tu.

Men skulle det fungera på människor – och var det säkert? Tu erbjöd sig frivilligt som första försöksperson.
– Som chef för forskargruppen hade jag det yttersta ansvaret, säger hon.

Efter att Tu genomgått testet utan några biverkningar började sedan kliniska prövningar på arbetare i skogen som insjuknat i malaria. Inom 30 timmar hade deras feber avtagit och parasiterna var borta från blodet.

Tus forskning om artemisinin publicerades inte förrän 1977, efter det att kulturrevolutionen hade upphört. Som var brukligt då var författarna anonyma.

Artemisinin representerar en ny typ av malarialäkemedel som är unik genom att den avdödar malariaparasiten på ett tidigt stadium i dess livscykel, vilket är en förklaring till att Artemisinin är den mest effektiva behandlingen för svåra former av malaria. Läkemedlet hjälper nu tiotals miljoner människor varje år och det utvinns fortfarande från sommarmalört som odlas i Kina, Vietnam och östra Afrika.

Under det senaste decenniet har den första resistensen mot artemisinin uppstått i Kambodja. Läkemedlet fungerar fortfarande men det tar längre tid, vanligtvis fyra dagar i stället för två. För att stoppa resistensen från att sprida sig använder nu läkare bara artemisinin i kombination med en annan malariamedicin eftersom det är svårare för parasiten att evolvera resistens mot två läkemedel samtidigt.

Källor: Modifierad text från Nobelprize.org, SVT och New Scientist

Elin Videvall (18 Posts)

Doktorand i evolutionsbiologi på Lunds universitet