Gå till innehållet

Ännu en studie varnar för gruvbrytning på havsbotten

Kaskelotvalar och andra marina djur kan drabbas hårt när nya områden för djuphavsbrytning öppnas upp.

I ett område i östra Stilla havet som kallas Clarion Clipperton Zone (CCZ) planerar ett kanadensiskt företag att ägna sig åt djuphavsbrytning. De är ute efter så kallade polymetalliska noduler som kan innehålla koppar, nickel, kobolt, järn, mangan och sällsynta jordartsmetaller.

Nu visar dock ytterligare två studier att det kan skada det marina livet i området där det bland annat lever över 70 delfingrupper och kaskelot (internationellt rödlistad som ”sårbar”).

– Vi vet förvånansvärt lite om dessa ekosystem, som ligger hundratals mil från kusten och omfattar mycket djupa vatten. Vi vet att många arter här är långlivade och växer långsamt, särskilt på havsbotten. Det är mycket svårt att förutsäga hur havsbottenbrytning kan påverka dessa arter och ekosystem i stort, och dessa risker måste omedelbart utvärderas, säger Kirsten Young från University of Exeter.

Försvårar kommunikation och fördriver valar

Bara ungefär en tredjedel av arterna i området har ens studerats när det gäller bullernivåer. Flera fiskarter är helt beroende av akustisk kommunikation och är därmed särskilt känsliga för oljud. Bullret kan också få ”kaskadliknande ekologiska konsekvenser och störa viktiga beteenden”, anser forskarna. Dessutom ger gruvorna upphov till stora plymer av sediment från havsbotten som grumlar vattnet i stora områden.

– Om djuphavsbrytning blir verklighet kommer valar och delfiner att utsättas för flera bullerkällor i hela vattenpelaren. Många arter är mycket känsliga för vissa frekvenser – kroniskt havsbuller kan dölja social kommunikation och kommunikation om födosök, och valar kan fördrivas från viktiga livsmiljöer. Beteendet och effekterna av sedimentplymer som skapas av gruvdrift är också dåligt förstådda, men kan påverka näringsvävarna, säger Kirsten Young.

Även i Norge vill flera partier öppna upp för gruvdrift i områden med valar, men det har åtminstone skjutits på framtiden nu.

Källa: University of Exeter, Frontiers in Marine Science och Marine Pollution Bulletin

Mer att läsa