![](https://www.natursidan.se/wp-content/uploads/2020/11/Natursidan-Gotaplatsens-foto-Kowa-Prominar.jpg")
Ål (Anguilla anguilla). Foto: Rudolf Svenson / WWF
Världsnaturfonden presenterar idag en ny undersökning om svenskars relation till ål. Antalet fiskbutiker som säljer ål har minskat från 9 av 10 till knappt 7 av 10 på ett år. Däremot har 8 procent av svenskarna och 20 procent av skåningarna ätit utrotningshotad ål senaste året.
– Medvetenheten om att ålen är hotad har ökat generellt. Många har plockat bort den från julbordet och menyerna, vilket är positivt. Sedan förra året har flera fiskbutiker slutat sälja ål. Men det räcker inte. Vi borde ha nolltolerans mot en akut hotad art på julbordet, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på WWF.
Det är framför allt i Stockholmsområdet och i Skåne som ål säljs, men utslaget på hela Sverige säljer 11 procent av restaurangerna, 67 procent av fiskaffärerna och 4 procent av livsmedelsbutiker ål. Siffrorna kan jämföras med att det i WWF:s undersökning i fjol uppgavs att nästan 9 av 10 fiskbutiker säljer ål och att 2 av 10 restauranger antingen servera eller ta in ål om man säger till i förväg.
LÄS ÄVEN: • Ännu ett år med omfattande illegalt fiske av utrotningshotad ål i Sverige
Även om ålen är akut hotad och trots att internationella havsforskningsrådet ICES rekommenderar att alla mänskliga aktiviteter som hotar ålen ska minimeras så har 210 yrkesfiskare speciell licens i Sverige för att fiska ål. Dessutom är det illegala fisket omfattande i Sverige.
Ibland hävdar butiker och restauranger att de säljer odlad ål och att det skulle vara okej, men det är inte ett alternativ enligt WWF.
– Det är ett missförstånd att prata om odlad ål. Det handlar om ung vildfångad ål som sätts i fångenskap och matas för att växa sig stor. Ingen ål för kommersiellt bruk kan föröka sig i fångenskap, säger Inger Näslund, expert marint och fiske på WWF.
Däremot tipsar organisationen om att afrikansk ålmal som odlas i recirkulerande vattenbruk inomhus kan vara ett alternativ till rökt ål.
LÄS ÄVEN: • EU: Inget ålfiskeförbud och nästan oförändrat torskfiske trots kris
Den europeiska ålen tillhör ett och samma bestånd och den klassas som akut hotad på Internationella naturvårdsunionens (IUCN) rödlista (liksom hos Artdatabanken). Jämfört med på 1970-talet är invandringen av yngel från Sargassohavet nere på några få procent. Förutom fisket i Östersjön fiskas även 2-3-åriga ålar på Frankrikes och Spaniens Atlantkust. Ålar kan dock bli väldigt gamla. Rekordet är 155 år, men ålar som får röra sig fritt i det vilda brukar bli 5-20 år gamla.
Källa: WWF
Chefredaktör och grundare. Stötta Natursidan – ge bidrag via bankgiro (5114-2529) eller Swish (0730-385 185). Tack! Naturligtvis betalas det skatt på dessa gåvor.
Erik,
enligt WWF fiskas det 277 ton ål per år i Sverige. Enligt samma WWF slår vi med det Danmark (265 t) och ”överträffas” bara av Frankrike (426 t) och Storbritannien (347 t).
Det kan tyckas vara stora tal, speciellt när det som här gäller en hotad fiskart, men det jag inte förstår är varför inte WWF tar upp en diskussion med Birdlife Sverige/Danmark och Finland om deras agerande när det gäller den explosionsartade utvecklingen av skarvstammen.
Anta att en skarv, eller ålakråka som det också kallas, hittar en liten ål per vecka (den får äta ”skräpfisk” sex dagar i veckan), hur många ton ål blir det?
100.000 skarvar (jag avrundar för säkerhets skull neråt)* en ål á 0,5 kg * 51 (veckor) = 2.550.000 kg (eller 2.550 ton) (eller om man vill 5 gånger mer än det som totalt fiskas i Sverige och Danmark tillsammans)
Om man är det minsta intresserad av att ge ålen en chans att komma tillbaka, varför motsätter man sig då alla former av reglering av en arts tillväxt. En tillväxt som som till förväxling liknar den man ser hos invasiva arter?
Om du får för dig att ställa den frågan till Birdlife Sverige kan du också kanske passa på att fråga WWF varför de lika frenetiskt motsäger sig en reglering av tillväxten i våra sälstammar. Jag skulle vilja se den säl som tackar nej till en ål.
Kan det vara så att en sälunges ögon ger mer pengar i WWF’s kampanjkassa än några tusen ton ål per år som får et större chans att nå Sargassohavet för att fortplanta sig?