83 procent av livsviktiga arter är okända

Alltför ofta glöms det som händer under jorden bort både när det gäller klimat och biologisk mångfald. Men livet i marken är väldigt viktigt av många anledningar. Här lever miljontals arter som skapar förutsättningar för växter och därmed livet på jorden.

De livsviktiga och okända svamparna

Mykorrhizasvampar till exempel. De hjälper till att reglera jordens klimat och ekosystem genom att bilda underjordiska nätverk som förser växter med viktiga näringsämnen. De drar också ner kol djupt i marken och bidrar därmed till att inte klimatet blir ännu mer extremt.

Det beräknas att ektomykorrhizasvampar bildar symbiotiska partnerskap med cirka 25 procent av den globala vegetationen och skapar också förutsättningar för att över 9 miljarder ton koldioxid årligen dras ner i marken. Det motsvarar över 25 procent av de årliga utsläppen från fossila bränslen. Dessutom skulle inte världens skogar klara sig utan mykorrhizasvamparna.

Trots mykorrhizasvamparna stora betydelse för livet på jorden vet vi väldigt lite om dem. Enligt en ny studie har endast ungefär 17 procent av världens 2-3 miljoner svamparter beskrivits formellt. I Europa och vissa andra delar av världen har vi lite bättre kunskap, men det råder stor kunskapsbrist om svamparna i exempelvis tropiska skogar i Sydostasien och Central- och Sydamerika, tropiska skogar och buskmarker i Centralafrika och Sayan-bergsskogar ovanför Mongoliet.

Mer forskning och mer uppmärksamhet

Ofta hittas svampar med hjälp av miljö-DNA (eDNA). Det samlas in jordprovet och genom att sekvensera DNA:t kan det matchas med befintliga DNA-koder. För obeskrivna arter hittas DNA, men det är oklart vad det är för art.

– Vi har fortfarande lång väg kvar innan vi kan koppla alla svamp-DNA-sekvenser till namngivna arter. Miljö-DNA har en enorm potential som forskningsverktyg för att upptäcka svamparter, men vi kan inte inkludera namnlösa arter i bevarandearbete. Hur kan man skydda något som ännu inte har fått ett namn? frågar sig huvudförfattaren Laura van Galen, en mikrobiell ekolog som arbetar med Society for the Protection of Underground Networks (SPUN) och ETH University i Schweiz.

Hon menar att en del av lösningen är att studera svamparna mer, inte minst i delar av världen med knappa resurser. Svamparna behöver också få mer uppmärksamhet.

– Vi måste verkligen ägna mycket mer uppmärksamhet åt svampar i jorden så att vi kan förstå arterna och skydda och bevara dem innan vi förlorar dem, säger Laura van Galen.

Källor: Current Biology och Science Daily