”2015 är ett katastrofår för tjädern”

Tjäder. Foto: Marie Gillander http://www.natursidan.se/fotografer/marie-gillander

Tjäder. Foto: Marie Gillander 

Åsikterna går isär om hur det egentligen går för tjädern i de svenska skogarna. Göran Rönning, ordförande i den Svenska Tjäderkommittén, menar att det är ett katastrofår. Anders Wirdheim, informationsansvarig på BirdLife Sverige, är av en delvis annan uppfattning. Vi har intervjuat dem.

– Den extremt regniga och kalla våren 2015 är en katastrof för små tjäderkycklingar, som behöver rikligt med fjärilslarver under sina första levnadsveckor. Fjärilslarver som inte längre finns i blåbärsriset eftersom kylan har spolierat deras förekomst. Det är en kombination av extremt väder och ett utarmat skogslandskap, där tjäderkycklingens stapelföda blåbärsfältmätarens larver, har påverkats negativt av det storskaliga skogsbruket.  Enligt ArtDatabanken vid Sveriges Lantbruks Universitet har blåbärsfältmätaren kraftigt minskat de senaste årtiondena. Det storskaliga trakthyggesbruket kan förklara huvuddelen av artens minskningar. Möjligen finns även andra faktorer som samspelar med de negativa effekterna av skogsbruket säger ArtDatabanken.

Detta skriver Tjäderkommittén/Tjäderobservatörerna på sin hemsida. Tjäderkommittén /Tjäderobservatörerna är en ideell skyddskommitté som vill rädda avverkningshotade tjäderlekplatser och sprida relevant information om tjäderns ekologi.

Närbild av tjädertupp. Foto: Marie Gillander http://www.natursidan.se/fotografer/marie-gillander

Närbild av tjädertupp. Foto: Marie Gillander

De menar att det är de samlade effekterna av det storskaliga kalhyggesskogsbruket som har påverkat tjädern som art negativt. Detta gör att tjädern minskar på lång sikt. Så här skriver Norges främsta tjäderforskare i rapporten ”Storfuglekologi og skogbehandling” Skogforsk & Lövenskiold från 2003:
– Kycklingbiotoperna är de miljöer tjädern brukar som av skogsbruket har påverkats mest negativt de senaste 50 åren, efter att kalhyggesbruket blev infört. Då fuktiga blåbärsskogar blir kalhuggna blir den ursprungliga vegetationen undanträngd av gräsarter, framförallt av kruståtel. Miljön blir då för torr, och insekterna som kycklingarna är beroende av, försvinner.

Göran Rönning är ordförande i den Svenska Tjäderkommittén/ Tjäderobservatörerna och har mycket lång erfarenhet av tjäderstudier. Han skriver på webbplatsen att det rapporteras från flera håll i landet att anmärkningsvärt få tjäderkullar kläckts under 2015, och märkbart ensamma tjäderhönor har registrerats av skogsbiologer.

SOF-BirdLife har en delvis annan uppfattning om tjädern än Tjäderkommittén. Anders Wirdheim, informationsansvarig på Sveriges Ornitologiska Förening (SOF), säger att tjädern är en väldigt omdiskuterad fågel. Diskussionen kring den och hur hotad den är har hamnat i låsta positioner i Sverige. Men uppgifterna om att tjädern är en mycket hotad art stämmer inte, menar han.

– Först och främst ska det sägas att 2015 var ett dåligt häckningsår för nästa alla Sveriges fågelarter på grund av sen vår och en kylig och blöt försommar. De regelbundna fågelinventeringarna som utförs på 720 ställen över hela Sverige genom Svensk Fågeltaxering, visar att tjädern inte är så ovanlig. Tjädrar ses till exempel regelbundet i yngre, planterade tallskogar som är minst 40 år. Tjädern är därmed inte lika känslig som man tidigare trott, menar Anders Wirdheim.

Boken ”Fåglarna i Sverige – antal och förekomst”, som kom ut 2012, anger det svenska beståndet till 350 000 ”par”. Det var tre gånger mer än förväntat, enligt Richard Ottvall, forskare på Lunds Universitet. Anledningen är att rapporterna som gjorts tidigare om minskning av tjäder bygger i stor omfattning på räkningar av spelande tuppar på traditionella spelplatser, medan standardrutterna inom Svensk Fågeltaxering bygger på upptäckta fåglar utmed en inventeringslinje, menar Anders Wirdheim.

Tjädertupp med hona. Foto: Marie Gillander http://www.natursidan.se/fotografer/marie-gillander

Tjädertupp med hona. Foto: Marie Gillander

I en intervju från 2012 i tidskriften Skogen och på Föreningen Skogens webbsida säger han:
– Om man bygger sin bedömning av antalet tjädrar främst på redan kända spelplatser är det risk att man enbart registrerar försvunna spel när skogen huggs och samtidigt missar nytillkomna spelplatser. Sentida data visar att tjädertuppar är relativt flexibla i sitt val av spelplatser och att både spel och ensamma spelande tuppar är vanligare i brukad skog än vad man tidigare trott.

Anders Wirdheim säger också att Tjäderkommittén har rätt när det gäller tjäderns minskning i gammelskogar, men de sätter nog inte så gärna sin fot i planterade skogar och därför missar de tjädrar som finns där.

Tjäderkommittén menar att inventeringen utförd av Svensk Fågeltaxering bygger på statistik, inte på antalet sedda tjädrar. Om man ska inventera tjädrar är tjäderspelsinventering den bästa indikation på hur populationen ser ut runt den spelplats som inventerats. Att räkna tjäder på något annat sätt är en omöjlig uppgift eftersom man då kan räkna in samma tjädrar flera gånger, menar Tjäderkommittén. Göran Rönning från Tjäderkommittén säger:

– Wirdheim hänvisar till standardrutterna, men han undviker att berätta att dessa i nuvarande form bara har använts i 15 år*. Våra långsiktiga studier på tjäder rör sig om 50 år, det är viktigt att ta med tidsaspekten.

Rönning fortsätter:
– Han menar också att 350 000 par tjädrar påträffats i skogarna, av detta kan man förledas att tro att inventerarna har sett dessa fåglar,  men så är icke fallet. Uppgiften vilar på beräkningar grundade på hörsägen, inte sedda tjädrar.

Göran Rönning hänvisar till publikationen ”Hur mår Sveriges Fåglar? Populationstrender för fågelarter som häckar i Sverige 2009”, utgiven av Sveriges Ornitologiska Förening. Där skriver Åke Lindström på sid 50, ”att inventera fåglar är nämligen något man i huvudsak gör med hjälp av öronen”. Lindström har huvudansvaret för Svensk Fågeltaxering och dess uppgifter.

– Statens Naturvårdsverk varnar för att förväxling med andra arter är betydande vid inventering av skogshöns. I Naturvårdsverkets rapport ”Undersökningstyp inventering av skogshöns 2010” framgår följande sid 47. Citat: ”undvik förväxling med arter som åstadkommer liknande vingbuller vid uppflog som de aktuella skogshönsen. Ringduva är en vanligt förekommande sådan art”, säger Rönning.

En ganska ovanlig bakgrund för en tjäderbild. Foto: Erik Hansson

En tjäder på en kyrkogård på Östermalm mitt i centrala Stockholm. Foto: Erik Hansson

Tjädern behöver flera sorters biotoper för att leva – blåbärsskog, mager tallskog, öppna marker med frötallar som hyggen och våtmarker. Ett variationsrikt landskap där fåglarnas alla olika behov tillgodoses. Kraven varierar vad gäller föda, kön, ålder och årstider. Men är trädbeståndet enartat och enskiktat, så blir det som regel tjädertomt. Plantageskogar är därmed inte omtyckta av fågeln, men honor kan ibland ses där eftersom de är mindre känsliga än tuppar. I dåliga tjädermarker blir spelplatserna färre och mer utspridda. Detta enligt Skogsstyrelsens broschyr ”Tjädern och skogsbruket”, skriven 1992 av professor Ingemar Hjorth, kommittén Tjäderobservatörernas grundare. Många tjäderplatser har avverkats och tjäderspel förekommer inte alls lika talrikt som förr, enligt Tjäderkommittén.

Anders Wirdheim på BirdLife Sverige säger:
– Tjädern spelar fortfarande men de har mindre spel, kanske en ensam tupp eller ett fåtal. De har anpassat sitt beteende efter landskapet. Förut kunde man se 8-10 tuppar på ett ställe inne i äldre tallskogar där de har spelat på samma ställe i hundratals år men detta är sällsynt idag. Bilden av tjädern som symbol för urskogen stämmer inte längre. Anledningen till att Tjäderkommittén inte ser alla tjädrar när de inventerar är för att de inte letar efter dem i yngre, planterade skogar, menar Wirdheim.

Enligt Tjäderkommittén bevisar de små och fåtaliga tjäderspelen hur utarmad tjäderstammen har blivit och att det på sikt även kan ändra tjäderns genetik. Forskningsrapporter från Norge och Finland styrker denna tes. Det finns inte tillräckligt med äldre, stora skogsområden kvar i Sverige där tjädern ostört kan ha sina spel. Det finns inte nog med variation i skogen då de flesta skogar är unga och planterade. Sen finns det inte tillräckligt med individer för att utföra stora tjäderspel med 9-10 tuppar, som brukligt. Det innebär att honan får färre individer att välja på och får hålla till godo med medelmåttiga tuppar. Troligtvis måste hon besöka flera spel för att få tag på en bra tupp vilket också försenar parbildningen.

– Det är nog också precis det hönorna gör idag, menar Anders Wirdheim. De besöker flera spelande tuppar och väljer sedan ut den tupp som de parar sig med. På traditionella spelplatser är det oftast en tupp som står för alla parningar. Hur det fungerar i dagens skogar är det nog ingen som vet, men det rimliga är att honorna fortsätter att välja den tupp de anser vara bäst.

* Standardrutterna har använts sedan 1996, alltså i 19 år när det här skrivs.

Källor: Intervjuer med Göran Rönning och Anders Wirdheim, samt Skogsstyrelsens broschyr ”Tjädern och Skogsbruket”Föreningen Skogen och Tjäderkommittén/Tjäderobservatörerna 

Kristina Back (336 Posts)