Gå till innehållet

WWFs naturvårdschef i Indien om landets utmaningar och synen på rovdjur

Sejal Worah, WWF India. Foto: (C) Ola Jennersten, Naturfotograferna, IBL Bildbyrå

I Indien dödas varje år 700 människor av vilda djur. Ändå har folk en ödmjukhet gentemot både rovdjur och vilda djur som äter upp skördar. Utmaningarna är stora i ett land med 1 miljard människor, stor fattigdom och en snabbt växande ekonomi. Natursidan har intervjuat Sejal Worah, naturvårdschef för WWF i Indien.

– Det finns nog inte två länder som är mer olika varandra i världen än vad Sverige och Indien är, sa Sejal Worah i ett föredrag i Stockholm nyligen. Hon var inbjuden av Världsnaturfonden för att prata på ett seminarium om naturorganisationens viktiga rapport Living Planet Report.

I den konstaterades det att världens ryggradsdjur minskat med 60 procent på 40 år och att vi står inför enorma utmaningar för att lyckas vända trenden. Det gäller inte minst i ett land som Indien. Med 1 miljard människor som gärna skulle vilja få leva som i västvärlden är de i en svår sits. Om alla indier skulle börja leva lika slösaktigt med jordens resurser som vi gör i Sverige skulle det troligen vara kört för oss alla. Då skulle jorden inte räcka till.

Kontrasternas land
Samtidigt är det ett land med stora kontraster och paradoxer. Det är världens tredje största ekonomi, men en tredjedel av befolkningen lever i fattigdom. De har världens tredje största utsläpp, men 300 miljoner lever utan el. Det är världens fjärde största bilmarknad, men långt ifrån alla indier äger en bil. Indien befinner sig just nu i ett skede när landet växer snabbt och det görs på klimatets och naturens bekostnad, precis som på många andra håll i världen.

LÄS ÄVEN: • Hundar ett allt större hot mot vilda djur i Indien

Det slår hårt mot naturen. 49 stora dammprojekt är under produktion, det byggs 15 000 kilometer vägar per år, 1000 kvadratkilometer skog ska bli utvecklingsprojekt och en tredjedel av våtmarkerna har förstörts.

– Men nu börjar Indien inse att katastrofer i landet beror på förlust av biologisk mångfald och att det förvärras av klimatförändringar. När det välutvecklade området Kerala nyligen drabbades av de värsta översvämningarna någonsin började befolkningen fundera över hur det då skulle gå på andra håll i landet. Media, politiker och allmänheten insåg också att översvämningarna förvärrades av den stora avskogningen i området och att även klimatförändringarna påverkade, berättar Sejal Worah.

Det uppmärksammas också allt mer att Delhi är världens mest förorenade stad och att 60 000 barn dör i Indien årligen på grund av luftföroreningar.

LÄS ÄVEN: • Stadslevande leoparder i Indien skyddar folk mot rabies

Trots allt finns hopp
– Men låt oss tala om det positiva. Jag är ingen optimist, men jag ser hopp och jag tror att vi måste bygga på det, säger Sejal Worah.

Hon berättar om Indiens många stora däggdjur, landets stora variation av ekosystem, hur solpaneler innebär en revolution och att det nu rullar allt fler eldrivna rickshaws på Indiens gator. Indien har dessutom sedan 2010 en specifik miljödomstol där även privatpersoner kan åtala staten för miljöbrott.

Tiger (Panthera tigris) i Kanha nationalpark. Foto: (C) Ola Jennersten, Naturfotograferna, IBL-Bildbyrå

Det finns också en annan syn på vild natur i Indien. Sejal Worah berättar om lantbrukare som ser hjortar och elefanter äta upp delar av deras skörd och bara konstaterar att “de måste ju också äta”. Eller om en jordbrukare som upptäckte att en tiger fött ungar i odlingarna. Då lät han en tredjedel av skörden vara för att inte störa tigerfamiljen. Dessa lantbrukare är fattiga, men de har en annan inställning till naturen.

LÄS ÄVEN: • 70 kvinnor i Indien räddar utrotningshotad stork

Fick en chock av svensk syn på rovdjur
Det är också i synen på rovdjur som Sejal Worah märkt en stor skillnad mellan våra länder. Hon fick en chock när hon besökte Sverige för 5-6 år sedan för att prata om skillnader i naturvård mellan våra länder.
– Jag berättade först om hur Indien löser konflikter mellan vilda djur och människor. Sedan fick jag höra hur Sverige löser konflikterna mellan vargar och renar. Att vargen omedelbart skjuts från en helikopter. Jag tror hakan föll ner på bordet och mina kollegor skrattade åt mig för att jag såg så tokig ut. Men det sa mycket om hur ni i Sverige och på andra håll ser på rovdjur och framför allt vargar.

Sejal Worah menar att vår koppling till natur och vilda djur någonstans har förstörts och det kan vara väldigt svårt att återkoppla till naturen eftersom mycket får en så negativ bild nuförtiden. Hon tar också upp en intressant poäng om våra folksagor och vandringssägner.
– Er mytologi om vilda djur handlar oftast om att de är vildsinta, farliga och attackerar er. I Indien handlar mytologin om att djuren är våra vänner och beskyddare. För oss handlar det om att samexistera, för er är det mer fokus på konflikter. Vi kan åtminstone prata om konflikterna och vår första reaktion är inte att döda, det är snarare den sista utvägen.

Det betyder inte att det saknas konflikter mellan vilda djur och människor i Indien. Faktum är att 700 personer varje år dödas av vilda djur (utan att räkna ormbett) och det finns exempel i modern tid på enskilda tigrar som dödat många människor. Det accepteras naturligtvis inte, men i Indien arbetar man med tre olika metoder för att minska konflikterna:
1. Ge en omedelbar respons vid en attack. Folk måste se att myndigheter eller organisationer bryr sig.
2. Bygg stängsel och använd andra metoder för att hindra konflikter.
3. Ge vilda djur utrymme att röra på sig i exempelvis naturliga korridorer genom landskapet. 

Har ni inga organisationer i Indien som inte gillar rovdjur och som försöker påverka befolkningen?
– Nej det är en annan stor skillnad mellan länderna. Vi har inga sådana organisationer. Det kan finnas organisationer som motsätter sig bevarande för att det exempelvis gör det svårare att livnära sig på marken, men vi har inga anti-rovdjursorganisationer.

Hur tror du att fler svenskar kan få en syn på naturen som mer påminner om den ni har i Indien?
– Det bästa sättet är faktiskt är att komma och besöka oss. Du kommer inte förstå hur olika våra världar är förrän du kommer och besöker oss. Jag kan prata, förklara och visa bilder, men du behöver uppleva jordbrukare som får sin skörd uppäten av elefanter och som reagerar med att säga “de måste också ha mat”. Eller när någon som äger två kor, får den ena tagen av tiger och ändå är filosofisk kring händelsen. Då kanske du förstår.

Mer att läsa