Gå till innehållet

Rekordgöken PJ har korsat Sahara tio gånger

Gök. Foto: Erik Hansson

I Storbritannien har i tio års tid försett gökar med små sändare för att bättre förstå varför de minskar i landet. En av gökarna som lärt forskarna mest om deras flyttvanor kallas PJ. Han anlände precis till Storbritannien efter att klarat resan över Sahara tio gånger.

PJ märktes för första gången 2016 och har sedan dess kunnat följas fram och tillbaka från Elfenbenskusten söder om Sahara till häckningsområdet i Suffolk nordost om London. Han har flugit över 8 000 mil under de här fem åren och är därmed den första göken som följts i projektet som överlevt fem migrationer.

Han har varit relativt punktlig och passerat Sahara mellan den 7 och 17 april för att sedan anlända i Suffolk mellan den 18 och 30 april.

Följs för att förstå nedgång
Målet med att följa gökarna är att lista ut varför de minskat så kraftigt i antal i Storbritannien. På bara 23 år har de minskat med två tredjedelar. British Trust for Ornithology har kommit fram till att de “brittiska” gökarna (som egentligen bara spenderar 15 procent av sitt liv i landet) väljer två olika rutter under sin flytt – antingen via Spanien eller via Italien. De märkte tidigt att fler gökar som flög via Spanien dog innan de nådde söder om Sahara jämfört med de som flyttade via Italien.

Varför det råder en ökad dödlighet i Spanien är ännu oklart, men PJ hör till en av få gökar som valt olika flyttvägar. Han har vissa år tagit sig söderut via Italien och andra år överlevt via Spanien. Hösten 2020 stannade han till och med i båda länderna på väg mot Afrika.

Den närmsta tiden kommer PJ att leta efter en partner, som i sin tur kommer leta efter en småfågel att lägga bo hos. I början av juli påbörjar PJ sedan sin resa söderut till Afrika igen. Skulle han återvända till Suffolk även 2022 så kan han slå det brittiska åldersrekordet för sin art. En ringmärkt gök som hittades död 1983 beräknades vara sex år och 11 månader.

Det går att följa de sändarförsedda gökarna i projektet via BTO:s webbplats.

Källor: British Trust for Ornithology och Independent

Mer att läsa