Gå till innehållet

Svartpälsbi.

Gynna marklevande bin i trädgården

Alla vildbin lever inte i bihotell. Flera av dem behöver sand för att bygga sina bostäder och du kan hjälpa dem med enkla insatser. 

Solitärbin är vilda bin som inte bildar samhällen, som honungsbin eller våra ungefär 40 arter humlor. Solitärbina lever i hela Sverige och sammanlagt finns ungefär 230 arter. En del blir knappt 5 millimeter långa, andra är stora som honungsbin eller små humlor. Varje solitärbihona bygger ett eget bo och samlar själv pollen till sina larver. Om du har ett bihotell i trädgården (läs hur du gör här) har du säkert märkt att det muras igen av inflyttade bin. Så lever vissa solitärbin. 

Andra bygger sina bon i marken och dessa arter kan du också gynna. De behöver dessutom vår hjälp eftersom deras livsmiljöer blir allt mer sällsynta och fragmenterade (utspridda och isolerade) i landskapet. 

Sälgsandbi – ett av de tidigaste bina. Är det tillräckligt varmt kan det ses redan i februari. Som namnet antyder lever de gärna på sälg. Foto: Erik Hansson

Utmärkta pollinatörer
Att hjälpa hotade arter borde räcka som motivation för att göra en insats, men marklevande bin är också utmärkta pollinatörer. Undersökningar från nio äppelodlingar i Danmark har visat att det i närheten fanns 41 solitärbiarter under blomningen och de stod för hela 87 procent av blombesöken. Dessutom hade sandbin som besökte äppelblommor 2-3 gånger så mycket pollen jämfört med honungsbin. 99 procent av solitärbina var dessutom marklevande arter som bygger sina bon i sandiga jordar. Inventeringar i skånska äppelodlingar från 2015 och 2016 och i jordgubbsodlingar i Danmark och Tyskland visar liknande resultat. Markbyggande solitärbin är viktiga för att det ska bli rikligt med frukt och bär. 

Hur gynnar du då sandbin på din tomt eller mark på bästa sätt?
– Det beror lite på dina förutsättningar, berättar Niklas Johansson, naturvårdsbiolog som är expert på vildbin. Om din trädgård ligger ovanpå sand så är det enkelt. Då är det bara att gräva bort jord och rötter för att blottlägga sanden – bina klarar inte att gräva genom grässvål. Genom att skapa sandblottor ger du bina möjlighet att bygga sina gångar ner i marken. 

Om du inte har sandig mark är det lite knepigare. Då behöver du ta dit sand. Så kallad sandlådesand fungerar fint och det kan köpas på exempelvis de flesta byggvaruhus. 

– Jag brukar rekommendera att sanden inte bara dumpas utan att den också packas lite grand. Det gör den lämpligare för bina att gräva i, berättar han.

Backtimjan är en lämplig växt att plantera eller så i närheten av din sandbädd. Foto: Erik Hansson

Helst behöver bina ha ganska mycket sand, både på höjden och bredden. I snitt gräver sandbina sina bon 30 centimeter ner, men det finns de som gräver betydligt djupare, så sandbädden bör helst vara minst 50 cm djup. Det innebär en ganska ansenlig hög och den får gärna vara bred också. Niklas Johansson tycker att det optimala är minst “ett halvt lastbilsflak” sand, vilket motsvarar ungefär 5 kubikmeter. Naturskyddsföreningen rekommenderar att sandbädden är två meter lång med minst 2–3 kubikmeter sand. Ju större desto bättre.

– Försök vara lite ambitiös. Det går kanske att motivera en större sandbädd med att det blir en pulkabacke åt ungarna på vintern?

Är det ingen vits att göra mindre sandbäddar på bara några kvadratmeter?
– Du kanske inte ska förvänta sig att det ska bli succé med en mindre sandhög, men jag skulle älska att bli motbevisad. Experimentera! Naturen överraskar hela tiden och det är alltid bra att göra något. Vi har tappat variationen i landskapet som fanns förr och den behöver öka igen.

Om du inte har någon större tomt finns det fortfarande saker att göra. Prata till exempel med din hyres- eller bostadsrättsförening om att anlägga en sandbädd. Eller med din kommun. Många städer är byggda på sand, vilket som bekant underlättar skapandet. 

Bivarg är en biparasit som lever av framför allt honungsbin. Foto: Erik Hansson

Måste inte se fult ut
– Det måste inte heller bli fult i trädgården med en plats för sandlevande bin. Det går att till exempel göra ett sandparti med torktåliga stenpartiväxter. Det finns säkerligen estetiskt tilltalande sätt att anlägga sandbäddar. Du slipper då också oftast ogräs. De trivs sämre i sand. 

När det gäller placeringen så finns det några faktorer att ta hänsyn till:
– Välj en solbelyst, torr och vindskyddad plats i trädgården där det inte är så frodigt, föreslår Niklas Johansson. Det ska helst inte växa igen. Vissa arter uppskattar när det lutar åt söder, medan andra, som guldsandbi och silversandbi, uppskattar när ytan är flack. Det finns även arter som gillar lodräta ytor, exempelvis vissa sidenbin och smalbin.

Kan ta tid
Att bygga ett bihotell eller anlägga en kryddträdgård med växter som blommar hela sommaren är insatser som ofta får snabb effekt. Det går att få besök av vilda bin redan samma dag. Att skapa sandmiljöer som bebos av många arter kan ta längre tid och vissa arter vill ha en miljö som är väletablerad innan de flyttar in. Se till att sanden hålls blottad varje år. Rensa bort växter från en majoritet av ytan eftersom de annars skuggar sanden och skapar en något kallare miljö. Dessutom riskerar deras rötter på sikt hindra bina från att gräva. Du kan behöva fylla på med mer sand.

Om du skapar en liten eller stor sandmark så kan du gynna en hel del olika djur. Förutom vildbin så finns det också en lång rad parasiter på vildbina som inte heller har det så lätt och som också behöver få förbättrade möjligheter att hitta livsmiljöer och föda. Även vägsteklar, rovsteklar, gökbin, blodbin, sandjägare, svävflugor, stekelflugor, bibaggar, majbaggar och vissa fjärilar trivs i sandmiljöer. Många av dem har hittat sin nisch genom att snylta på de flitiga bina. Det är ännu ett argument för att en större sandyta eller flera spridda sandytor är bättre. Då minskar risken att alla bin i en population drabbas. 

Svävfluga är en annan art som gynnas i sandmarker. Här besöker den en sälg – en väldigt viktig växt för många tidiga insekter. Foto: Erik Hansson

Ett år i binas liv
Det finns många olika arter bin och de har olika livscykler, men för många av dem så kläcks hanarna först på våren och kryper upp ur de grävda gångarna. De rör sig sedan ivrigt runt platserna där honorna kläcks. När väl honorna lämnar boet går det snabbt. De har ofta blivit parade under sin första minut i solljuset. Då är vissa arters hanar klara med sin uppgift här i livet. De flyger några dagar till, men kommer snart att dö. Honorna däremot börjar gräva gångar och samla pollen. I gångarna lägger de 1-2 ägg och en pollenklump. Det gör honorna tills de dör. 

När larven kläcks ur äggen, oftast på våren, äter den av pollenförrådet och kryper sedan fram som ett vuxet bi och årscykeln börjar om. De flesta solitärbin är bara aktiva i ungefär 4–6 veckor.

För att klara sig under sitt ungefär en månad långa liv har bina inte så höga krav. De vill ha mark att gräva i, partners att para sig med och så vill de ha mat. Det vill säga växter som producerar blommor med nektar och pollen.

Finns det några växter som du rekommenderar för plantering i närheten av en sandblotta?
– Kryddväxter är alltid bra. Lavendel, kungsmynta och timjan till exempel. Väddklint och alla väddar är också bra. Över huvud taget kan rödlilablommiga perenner rekommenderas. De innehåller ofta mycket nektar. Några andra växter att ha i åtanke är rotfibbla, som är fantastisk, men kan sprida sig ganska mycket, blåmunkar/monke, blåklockor, ärtväxter som väppling och klöver. Det kan vara en idé att anpassa sig till lokala förutsättningar och till exempel samla fröer från närområdet om möjligt, berättar Niklas Johansson.

En annan bra växt att ha i närheten av sanden är sälg. Det är ett tidigt blommande träd eller buske som är viktigt för många arter som är aktiva redan de första varma vårdagarna. 

Något som däremot inte är så viktigt är vattenkällor som till exempel ett bi- eller fågelbad. 
– De får mycket vatten genom nektaren och även fuktig sand och jord kan fungera, så öppna vattenkällor är inte avgörande. Bibad är mer för tambin. 

Vill du göra insatser för vildbin så ska du istället satsa på två saker: mat och bostad. Förse dem med växter i blom från vår till höst och bostäder i form av både bihotell och lämplig mark att gräva i. 

Källor: Jordbruksverket, boken “Trädgårdsmyller”, Sandlife och Naturskyddsföreningen

Mer att läsa