Guide till vanliga och spektakulära blomflugor

Blomflugor är vanliga och ses framför allt under sommarhalvåret, men de misstas ofta för getingar, bin eller till och med för humlor och det är inte så konstigt. I den här artikeln får du lära dig grunderna om blomflugor, hur några av dem lever och ser ut.

Artikeln är skriven av Roger Karlsson och har tidigare publicerats i Sveriges Entomologiska Förenings tidskrift Yrfän.

Blomflugor tillhör familjen Syrphidae. Den skiljs från övriga flugor genom att deras vingar har en ’falsk’ vingribba vilken är en medialt längsgående ’fåra’ som man lättast ser med lupp. Med lite träning ser man den med blotta ögat. På yttersta vingkanten, en bit in på vingen, finns en vertikal vingribba, som gör att vingen ser ”inramad” ut.

Vingarna är fästade på mellankroppens sidor. På mellankroppens bakkant är en sköldlik platta, skutell, placerad. Det är ännu en karaktär som ofta används vid artbestämning då den varierar stort mellan släkten och arter. Den kan vara försedd med borst eller hår av olika kulör. Även skutellen i sig kan variera i färg.

Blomflugornas bakkropp är klädd med ett antal hårda, sköldlika segment. Dessa kan i viss litteratur även kallas ryggplåtar och är det första man lägger märke till när man granskar blomflugor, därför att huvuddelen av blomflugorna bär olika färgfält på dessa. Oftast är de gula men kan även ha andra kulörer. Med hjälp av dessa kan man ’grovsortera’ många släkten. För artbestämning i övrigt behövs kunskap om vingarnas utseende, ansiktets detaljer såsom lister, behåring, pannans utseende och punktögonens placering på hjässan, samt benens och fötternas detaljer. För de arter som är svåra att skilja åt utseendemässigt kan genitalierna behöva granskas. Dessa organ är artspecifika och fungerar som ’nyckel och lås’ vid parningen. De säkerställer att befruktning mellan olika arter inte är möjlig.

Bestämningssvårigheter
När man ska artbestämma blomflugor finns bra litteratur. Dessa finns listade i slutet av artikeln. Man bör dock påminna sig om svårigheter med artbestämning av insekter generellt på grund av inomartsvariationer. Det innebär att en art kan variera i utseende från det ’normala’ – det som är avbildat i litteratur.

Var finner jag blomflugor?
Blomflugor uppträder i alla vegetationstyper såsom på torrängar, brynmiljöer, skog, våtmarker, invid sjöar och havsstränder, men även i människans närhet, som i trädgårdar och parker. Vid bestämning av blomflugor är alltså miljön viktig att notera. De är solälskande insekter och uppehåller sig gärna i gläntor i skogen. Min erfarenhet är att de eventuellt kan vara revirhävdande. Jag har vid ett flertal tillfällen sett hanar patrullera i sådana gläntor, göra utfall mot sidorna men återkomma till gläntan. Huvuddelen av blomflugorna flyger under första hälften av sommaren. Under högsommaren återfinns de blomflugor vars larver lever av bladlöss. De fullvuxna flugorna är mestadels ivriga blombesökare och ingår i den stora stab av pollinerare, som är så viktig för växtvärlden. På flock- och korgblommiga växter hittar man en mängd arter från vår till tidig höst.

Ägg och larver finner man däremot på det substrat som larverna lever av. Detta kan utgöras av slamvattensamlingar, multnande växtdelar, murket trä inklusive hålträd eller bland bladlöss på diverse trädgrenar, fruktträd och buskar. Några arter är rovdjur. Få blomflugors larver lever på eller i örtartade växter.

Några lättidentifierade släkten
När man börjar studera en familj insekter är en strategi att lära sig att urskilja de olika släktena. Oftast är släktenas arter morfologiskt väldigt lika. Här följer några exempel.

Sländblomflugor Shaerophoria, är ett släkte med små, långsträckt slanka flugor som är enkla att skilja ut från övriga blomflugor. I Sverige är 14 arter noterade varav sex är vanliga. Artbestämningen av dessa stöter dock på problem då honorna ännu inte är helt utredda på artnivå. Hanarna kan oftast artbestämmas men kan vara kluriga om man är otränad. Vinkelblomflugor Didea med tre arter, skiljer ut sig från övriga blomflugors utseende, liksom kilblomflugor Xanthogramma, tre arter. Släktet slamblomflugor Eristalis, är bi-lika flugor som både till flygsätt och utseende påminner om ett honungsbi, men efter lite träning skiljer man snart ut släktets ’typutseende’.

Några vedlevande blomflugor
De vedlevande arterna tillhör de frodigt fuktiga blandskogsmarkerna, där man hittar larverna i murkna träd och hålträd, inte sällan i riktigt fuktig ved eller i vattenfyllda håligheter. Där livnär sig larverna på förmultnat organiskt material. Exempel är tigerblomflugor Temnostoma, getinglik tigerfluga T. vespiforme, ängstigerfluga T. bombylans och ljus tigerfluga T. apiforme. De är alla stora getinglika, iögonfallande blomflugor med randiga bakkroppar. De påträffas ofta på flockblommiga växter eller solande på blad. Till dessa marker hör även en hel del andra blomflugor, som aspblomfluga Hammerschmidtia ferruginea, som är en mindre vanlig art vilken uppehåller sig runt murkna aspar under försommaren. På savande träd finner man även representanter för släktet, savblomflugor Brachyopa. Dessa flugor är små och brunfärgade, vilket gör dem svåra att upptäcka. I Sverige är 10 arter noterade i släktet. Även släktena stubblomflugor, Blera, vedblomflugor Xylota (sju arter) och trädblomflugor Spilomyia (två arter) ynglar i ved. Guldblomflugor Ferdinandea, är knutna till ek, asp, björk och sälg och räknas in bland lövskogarnas invånare. De ovan nämnda flugorna kan användas som markörer för fina lövträdsmarker med stor biologisk mångfald.

Flugor med speciella anpassningar

Parasitisk levnad
Släktet myrblomflugor Microdon, har en intressant larvutveckling. De lever som parasiter hos olika arter myror, myrmekofili. Arternas larver äter av myrornas ägg och larver utan att väcka myrornas misstänksamhet. Tre arter är funna i Sverige varav jordmyreblomfluga M. analis, är den vanligaste. En annan parasiterande blomfluga är bålgetingblomflugan Volucella inanis. Den parasiterar i getingbon.

Bladlusjägare
Ett 100-tal blomflugors larver är predatorer och äter bladlöss. På detta sätt bidrar de till att reglera antalet bladlöss i naturen. Larverna i sin tur utgör föda bland annat till fåglar. Detta är ett exempel på de reglerande mekanismer som naturens födoväv utgör. Släkten som har detta levnadssätt är t ex buskblomflugor Parasyrphus (10 arter), fältblomflugor Eupeodes (sju arter), lyktblomflugor Leucozona, (fyra arter) och skogsblomflugor Dasysyrphus (åtta arter). De flesta av dessa blomflugor har svarta bakkroppar med olika typer av gula fläckar på de olika ryggplåtarna. Det är en utmaning att lära sig skilja på dessa släkten. En hel del träning i fält krävs.

Ett stort släkte, som redan nämnts är slamflugor Eristalis. De är noterade med 14 arter i Sverige. De flesta liknar honungsbin, vars surrande ljud de även ”härmar”. Som släktnamnet antyder lever de ett gyttjefyllt liv i tillfälliga slamvattensamlingar, gärna gödselvatten, men även intill sjöstränder och våtmarker. Larven till dessa flugor är utrustad med ett upp till två cm långt andningsrör. De kan ses simma omkring i träck och dyjord.

Några spektakulära arter
De mer spektakulära arterna uppgår till några dussin. Den från sägnerna namngivna kronblomfluga Doros profuges tillhör lövskogsbrynen i ett mosaikartat och småskaligt jordbrukslandskap, gärna i närheten av fuktiga partier, bäckar och fuktstråk. Den är sporadiskt och sällsynt uppträdande i Sverige. Möjligen kan den migrera till oss från sydöst. De två representanterna för släktet bronsblomflugor Callicera är relativt lätta att känna igen i fält på antennerna, vars yttre segment avslutas med en kritvit spets. Mörk bronsblomfluga C. aurata är den vanligare, medan ljus bronsblomfluga C. aenea är mer sällsynt. Ett riktigt svårbestämt släkte är sotblomflugor Psilota, med två mycket sällsynta, små och oansenliga blomflugor. De flyger på försommaren och är synnerligen lätta att förväxla med andra flugfamiljer. Sotblomflugans larver lever under bark i savande skadad tall eller ek. De är sedda på hagtorn och hundkäx i juni. Ytterligare en art är griffelblomfluga Ceriana conopsoides, vilken uppträder i Sydsverige och kan ses på blommande kirskål eller spenört. Arten är beroende av aspträd i lövområden med ek och bok. Griffelblomfluga liknar en stekelfluga (Conopidae) därav det vetenskapliga artnamnet. Även några av de humlelika arterna är med sin storlek iögonfallande. Det gäller björnblomflugor Arctophila, med tjock tät behåring, vars två arter endast påträffats i Skåne. Jordhumlefluga Pocota personata väcker även uppseende med sitt, i förhållande till kroppen, lilla huvud. Den finns i sydöstra Sverige.

Två kosmopoliter
Det finns två arter som ofta brukar ställa till problem för det otränade ögat och som man bör lära sig för att de är så vanliga och lätt kan förväxlas med andra blomflugor. Den första är flyttblomfluga Episyrphus balteatus, som är enda representanten i släktet hos oss. Denna blomfluga ynglar inte i Norden men emigrerar till oss från Mellaneuropa under våren. Efter kläckning av den andra generationen på eftersommaren kan flugan uppträda i stora mängder i alla miljöer. Larven livnär sig på bladlöss. Arten förekommer i en ljus och en mörk form och varianter mellan dessa förekommer.
Den andra arten är kompostblomfluga Syritta pipiens. Även denna är enda representant för släktet i Norden. Den livnär sig som namnet antyder på kompost, alltså organiskt material. Arten förväxlas ofta med de vedlevande flugorna i släktena vedblomflugor Xylota och mulmblomflugor Chalcosyrphus, genom att de alla har mer eller mindre uppsvullna baklår med små tornar på undersidan. Även kompostblomfluga kan dyka upp i en mängd miljöer och är en av de mest spridda arterna i landet.

Fiender och fripassagerare
Naturligtvis har blomflugorna en mängd fiender eftersom de befinner sig långt ned i näringskedjan. De fullbildade blomflugorna utgör främst byte för fåglar, grod- och kräldjur. Men även andra flugor, som rovflugor (Asilidae), fångar vuxna blomflugor. En mängd parasiter är även funna på blomflugor. Man kan även se kvalster som fripassagerare eller Ibland pyttesmå svampar

Att söka vidare
För den som vill studera blomflugorna mer finns gott om litteratur. Dessutom finns olika Facebook-grupper (t ex Blomflugor i Sverige och Tvåvingarnas liv (Diptera)) och hemsidor på nätet. Du finner några under redovisningen i källmaterialet.

Källor:
• Bartsch H. “Nationalnyckeln till svensk flora och fauna, del I, II. Tvåvingar: Blomflugor, Syrphidae”, SLU, Uppsala
• Gilbert S.G. “Hoverflies”, Cambridge University Press, 1983
• Torp, E. “Danmarks svirrefluer”, 1994
• Veen van M.P., “Hoverflies of NorthWest Europe”, 2004
• Johansson, N, “Skyddsvärda insekter i Östra Smålands skogsbygder” – Jönköpings län, Nr 2009:04
• Karlsson, R. Johansson, N. “Blomflugor i övre Emådalen” – Jönköpings län, Nr 2010:32